Ett annat ämne, förutom Kemi, som jag alltid ogillat är franska. Min moder är dock fransklärare. Idag envisades hon med att visa mig lite fransk musik hon hittat. Jag måste lite motvilligt erkänna att jag är lite kär. I en fransyska och hennes franska musik. Håhåjaja.
Jena Lee - Je Me Perds
/Yoshia
måndag 10 oktober 2011
Yoshia Funderar - En positiv plugganda
Allt rullar på. Dagarna går. Jag pluggar, spelar basket, söker jobb, tar körkort... Föräldrarna vill att jag ska hjälpa till hemma. Själv vill jag hinna med lite tid för mig själv. Lite tid med vänner skulle ju inte heller skada.
Det finns bara ett problem. Nämligen att det bara finns 24 timmar på ett dygn! Hur fan ska man hinna allt!!! Jaja, det går ändå relativt bra just nu tycker jag. Yippie.
Nå, jag tror inte jag nämnt något överhuvudtaget här om skolan. Då har jag ju ändå börjat ettan på gymnasiet! Jaja. En rätt chill klass. Det finns ingen som jag direkt ogillar, vilket såklart är positivt, haha. Samma med lärarna. Såklart finns det väl de jag gillar mer än andra, men så är det ju också alltid.
Jag går alltså det naturvetenskapliga programmet på Skvaderns gymnasieskola. Sekten på berget. Två (ofta jävligt långa) lektioner om dagen, två timmars lunch, blockschema = Mig likes. För tillfället och fram till jul läses matte, kemi, idrott, engelska och svenska. Jobbigast är väl kemin, men inget som jag inte fixar.
Jag har alltid haft det lätt för mig i skolan. Jag trodde att det skulle bli annorlunda nu när jag kom till gymnasiet, men icke. Inget som riktigt satt stopp på mitt räkmackeåkande ännu. Jag väntar på ett tvärstopp, men icke. Det enda som skrämmer mig lite är att jag troligtvis måste ha betyget A i alla ämnen för att vara säker på att komma in på det universitet jag vill... Åååh, pressen, prestationsångesten. Gaah. Det går nog bra, det går nog bra. Hoppas jag.
Något jag har fattat på senaste tiden är i alla fall att inlärningsförmågan har sååååå mycket med inställning att göra. Att det är lättare att lära sig något om man är intresserad och tycker det är roligt, det har nog de flesta fattat. Min fantastiska insikt är i alla fall att om man lurar hjärnan och säger och tänker att alla ämnen är svinroliga, så blir det faktiskt både roligare och lättare, på riktigt! Jag gillar inte kemi egentligen. Men det gör gigantiskt skillnad att innan en kemilektion tänka "Faaan, inte ännu en kemilektion.... SUCK!" eller om man tänker (även om det är en lögn) "Ja, vad roligt det ska bli med kemi! Undra vad vi får lära oss för intressant idag!" Så jag har börjat tänka så. Jag har försökt att se det intressanta och det roliga med kemi. Försöka hitta samma plugg-glädje som jag hade när jag pluggade japanska. Visst, hur mycket jag än försöker, så kommer kemi aldrig att bli lika roligt som japanska. Det behöver ju dock inte vara dötrist för det.
Jag tror att det var denna insikt som räddade mig på förra kemiprovet. På tåget ned mot Stockholm då jag skulle se Owl City så ville jag verkligen bara drömma mig bort till den fina musiken från min iPod. Istället så förträngde jag de önsketankarna, och lurade mig själv till att mycket hellre läsa ur kemiboken. Jag upprepade tyst för mig själv "kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant...." Sedan kunde jag förvåna mig själv med att kunna läsa koncentrerat i säkert en timme, och dessutom få in de största delarna av innehållet i minnet också.
Det blir i alla fall aldrig sämre av att tänka positivt....
Det finns bara ett problem. Nämligen att det bara finns 24 timmar på ett dygn! Hur fan ska man hinna allt!!! Jaja, det går ändå relativt bra just nu tycker jag. Yippie.
Nå, jag tror inte jag nämnt något överhuvudtaget här om skolan. Då har jag ju ändå börjat ettan på gymnasiet! Jaja. En rätt chill klass. Det finns ingen som jag direkt ogillar, vilket såklart är positivt, haha. Samma med lärarna. Såklart finns det väl de jag gillar mer än andra, men så är det ju också alltid.
Jag går alltså det naturvetenskapliga programmet på Skvaderns gymnasieskola. Sekten på berget. Två (ofta jävligt långa) lektioner om dagen, två timmars lunch, blockschema = Mig likes. För tillfället och fram till jul läses matte, kemi, idrott, engelska och svenska. Jobbigast är väl kemin, men inget som jag inte fixar.
Jag har alltid haft det lätt för mig i skolan. Jag trodde att det skulle bli annorlunda nu när jag kom till gymnasiet, men icke. Inget som riktigt satt stopp på mitt räkmackeåkande ännu. Jag väntar på ett tvärstopp, men icke. Det enda som skrämmer mig lite är att jag troligtvis måste ha betyget A i alla ämnen för att vara säker på att komma in på det universitet jag vill... Åååh, pressen, prestationsångesten. Gaah. Det går nog bra, det går nog bra. Hoppas jag.
Något jag har fattat på senaste tiden är i alla fall att inlärningsförmågan har sååååå mycket med inställning att göra. Att det är lättare att lära sig något om man är intresserad och tycker det är roligt, det har nog de flesta fattat. Min fantastiska insikt är i alla fall att om man lurar hjärnan och säger och tänker att alla ämnen är svinroliga, så blir det faktiskt både roligare och lättare, på riktigt! Jag gillar inte kemi egentligen. Men det gör gigantiskt skillnad att innan en kemilektion tänka "Faaan, inte ännu en kemilektion.... SUCK!" eller om man tänker (även om det är en lögn) "Ja, vad roligt det ska bli med kemi! Undra vad vi får lära oss för intressant idag!" Så jag har börjat tänka så. Jag har försökt att se det intressanta och det roliga med kemi. Försöka hitta samma plugg-glädje som jag hade när jag pluggade japanska. Visst, hur mycket jag än försöker, så kommer kemi aldrig att bli lika roligt som japanska. Det behöver ju dock inte vara dötrist för det.
Jag tror att det var denna insikt som räddade mig på förra kemiprovet. På tåget ned mot Stockholm då jag skulle se Owl City så ville jag verkligen bara drömma mig bort till den fina musiken från min iPod. Istället så förträngde jag de önsketankarna, och lurade mig själv till att mycket hellre läsa ur kemiboken. Jag upprepade tyst för mig själv "kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant...." Sedan kunde jag förvåna mig själv med att kunna läsa koncentrerat i säkert en timme, och dessutom få in de största delarna av innehållet i minnet också.
Det blir i alla fall aldrig sämre av att tänka positivt....
söndag 9 oktober 2011
Dagens Låt - Wee Monsters
Efter en del frågande hit och dit, så hittade jag tillslut någon som ville gå med mig för att se Owl City i onsdags. Min kära kusin och hennes kompis Nicole tvekade inte och hängde glatt med mig dit...
Och vilken konsert sen! Ojojoj vad den var GRYM! Lätt värt pengarna, tiden och besväret som med följde.
Det var ju dock rätt väntat att Adam Young skulle vara precis lika bra som jag trodde och hoppades att han skulle vara. Något mer oväntat var ju förbandet.
Det var ju dock inte ett band, utan en kille från England som kallar sig Unicorn Kid. Jag förväntade mig inte mycket från honom, ett rätt coolt namn, hm. Men hans musik var högt över förväntan! Kanske inte som bakgrundsmusik vid någon stämningsfull trerättersmiddag precis, men live på en bar i Stockholm, men ett stort fint dansgolv, så var det underbart. Han själv hoppade runt som om han blivit uppladdad av ett dussin duracellkaniner, upp och ner hit och dit, medan han frenetiskt slog på sin minikeyboard och skapade dessa underbara toner som gav så mycket energi att ingen i hela rummet kunde sitta stilla. Magiskt, mysigt, livligt, eventuellt lite flummigt... Precis min stil. Precis som Owl City. Fast ändå inte. Unicorn Kid.
Wee Monsters - Unicorn Kid
/Yoshia
Och vilken konsert sen! Ojojoj vad den var GRYM! Lätt värt pengarna, tiden och besväret som med följde.
Det var ju dock rätt väntat att Adam Young skulle vara precis lika bra som jag trodde och hoppades att han skulle vara. Något mer oväntat var ju förbandet.
Det var ju dock inte ett band, utan en kille från England som kallar sig Unicorn Kid. Jag förväntade mig inte mycket från honom, ett rätt coolt namn, hm. Men hans musik var högt över förväntan! Kanske inte som bakgrundsmusik vid någon stämningsfull trerättersmiddag precis, men live på en bar i Stockholm, men ett stort fint dansgolv, så var det underbart. Han själv hoppade runt som om han blivit uppladdad av ett dussin duracellkaniner, upp och ner hit och dit, medan han frenetiskt slog på sin minikeyboard och skapade dessa underbara toner som gav så mycket energi att ingen i hela rummet kunde sitta stilla. Magiskt, mysigt, livligt, eventuellt lite flummigt... Precis min stil. Precis som Owl City. Fast ändå inte. Unicorn Kid.
Wee Monsters - Unicorn Kid
/Yoshia
Spelhelg...
..med kontraster.
Lördag: Heavy Rain
Spelade ut spelet, lätt ett av de bästa spelen jag någonsin spelat. En så sjukt engagerande, men mörk, story. Med goda vänner bredvid mig som moraliskt stöd, så var spelupplevelsen komplett. Lördagen kunde knappast blivit bättre!
Söndag: Animal Crossing
Efter lite för mycket tungt regn under lördagen, så lättade jag upp stämningen och lät åter igen färgerna invadera tv-apparaten. Animal Crossing. Gulligare, charmigare, vardagligare och mysigare spel finns nog inte. Idag klagade min kära vän Portia över att hon tappat nyckeln till sitt hus. Efter en timmes ihärdigt fiskande fick jag äntligen upp den stora, guldiga husnyckeln åt henne.
/Yoshia
Lördag: Heavy Rain
Spelade ut spelet, lätt ett av de bästa spelen jag någonsin spelat. En så sjukt engagerande, men mörk, story. Med goda vänner bredvid mig som moraliskt stöd, så var spelupplevelsen komplett. Lördagen kunde knappast blivit bättre!
Söndag: Animal Crossing
Efter lite för mycket tungt regn under lördagen, så lättade jag upp stämningen och lät åter igen färgerna invadera tv-apparaten. Animal Crossing. Gulligare, charmigare, vardagligare och mysigare spel finns nog inte. Idag klagade min kära vän Portia över att hon tappat nyckeln till sitt hus. Efter en timmes ihärdigt fiskande fick jag äntligen upp den stora, guldiga husnyckeln åt henne.
/Yoshia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)