19/12
JAG ÄLSKAR MIN DENSHIJISHO! Jag använder den varje dag och det går så mycket lättare att lära sig japanska med den. Lätt värt varenda öre.
Jag tänkte berätta om min helg. Lördag så gick jag upp klockan 6 på morgonen för att lite senare ta tåget till någon skola långt borta för att spela ännu en träningsmatch. Jag gillar inte träningsmatcher för det går ut på att jag springer fram och tillbaka i 10 minuter så snabbt jag kan på tränarens order, tills jag är för trött för att göra någonting rätt och allt bara blir fel och ingen blir glad. Denna lördag var dock lite speciell. När jag kommit till Tochigistationen från Oyama, där jag bor, så kommer jag på att jag visst glömt att ta med mig sjukväskan som jag lovat att ta med mig. Så i panik frågar jag Miyuki och Chinami, som spelar i laget och åkte samma tåg som jag, om det kanske skulle kunna gå bra ändå. Det säger att det är lugnt, så jag skickar iväg ett mejl till Ritsu, lagkaptenen, och ber 1000gånger om ursäkt, men hon säger att nej, det går inte alls bra, jag måste vända om och hämta den.. Så jag har inget val, jag tar tåget tillbaka och ringer värdmamma och ber henne komma och möta mig med väskan. Vips så visar det sig att nästa tåg mot den där skolan ute i ingenstans inte går förrän om över en timme och det skulle betyda att jag allt som allt blir två timmar sen och Nakagawa-sensei (tränaren) kommer mörda mig, men eftersom att min kära värdmoder är så snäll så erbjuder hon att skjutsa mig dit så att jag "bara" blir 1 timme sen. Sagt och gjort, jag kommer dit, ingen är glad, och för ovanlighetens skull så har jag lyckats besvära min jättesnälla värdfamilj mer än nödvändigt också. Bara för att mitt minne svek mig på morgonen så jag glömde den där förbannade väskan.
Slutklagat. Ursäkta mig~ Det finns nämligen saker som väger upp denna skitstart på helgen. Klockan 12 var det slutspelat för min del, så jag sprang snabbt ut till bilen där värdmamma och värdpappa satt och väntade, de hade visst kollat runt i affärer i området och verkat ha haft det rätt trevligt, tack och lov. Kommer hem, duschar, gör mig iordning och det bär av till Tenshi no mori, Angel Forest. En fotostudio. Megu fyller nämligen 20 nästa månad, så hon och jag skulle ta foton i kimono! Vi blev sminkade och fick håret fixat av några jättesnälla tjejer, och sedan fick vi hjälp med kimonon... Det är verkligen inte lätt att andas iklädd det där. Allt som allt tog det 3 timmar att få på sig kimonon, bli sminkad, och hårfixad. När alla tusen snören och band och delar på kimonon var på plats så förstod jag varför alla i kimono alltid har så bra hållning. Det går nämligen inte att röra sig, att falla ihop som en säck potatis är helt och hållet omöjligt! Jag försökte, tro mig. Det var himla kul att bli fotograferad, verkligen en upplevelse! Megu verkade också ha kul! Sedan kom jag med på deras blogg, hohoho~
Länk. Ni får dock klicka bakåt lite kanske, hehe... Ojojoj vad vacker jag kände mig. Jag blir nog inte finare än sådär skulle jag tro.
Inte nog med det, denna lördag var värpappas födelsedag!! Så vi åt italienskt. Jättegott. Jag hade jättekul, Dai och jag busade runt lite, haha. Han ritade av mig i kimono med pikachuansikte, så det blev Hiruchu! Väldigt vackert faktiskt. Han är himla bra på att rita.
Vi åkte hem och jag och värdmamma började packa väskor för att sedan dra till värdmammas syster och lilla jättesöta busungen Ayaka för att sova över där. Varför? Ju, för att nästa morgon, klockan 4 på morgonen, så skulle vi sätta oss i bilen för att åka mot inget mindre än Tokyo Disney Sea!!!
/Hiruda
