26/11
Snart en månad sedan jag skrev INTE OKEJ Hilda.
Ja, självklart kan jag inte skriva om allt som har hänt, men jag tänker välja ut det bästa och idag får del bli Maratonet.
Jag berättade tidigare att jag skulle springa maraton med skolan. Jag trodde det var som när vi skulle springa lite längre sträckor med skolan i Sverige, alla typ "orkaaa springa" och så går man pratandes runt hela sträckan. Så var då inte fallet här. Alla sprang duktigt alla 10km. Jag blev possitivt förvånad...
Vi kom dit vanlig tid, hade Homeroom och bytte sedan om. Ombytestiden visade sig dock vara 2 timmar, så jag passade på att snacka massor med mina vänner. Jag trivs jättebra i min klass, alla är jättesnälla! Så det var bara kul, vi busade på, Mayu kan aldrig komma ihåg vart Maiko ska åka som utbytesstudent nästa år, varje gång samma sak. "Vart var det du skulle åka nu igen? Mongoliet?" "Nej... Mexico.." "Ja just det! Men vad sjutton ska du dit och göra?!" Haha, de är lite roliga de två. Så, efter två roliga timmar var det dags att springa. Killarna skulle springa lite längre, så det fick starta före tjejerna.
Jag sprang på, halvroligt var det väl. Inte fick man ha musik heller, första gången jag springer långt utan musik. När jag kom i mål fick man ett nummer efter placering, jag kom på 81 plats av ca 300, halvnöjd. Har ingen aning om vilken tid jag sprang på dock.
Direkt efter att jag kommit i mål hoppade Sakurako på mig och efter alla "bra jobbat!" så berättade hon ivrigt att den som kommit först av tjejerna är ingen mindre än Kishi Erika! Kishi Erika, övermännsklig människa. Pluggar massor, är bevisligen sjukt snabb (hon sprang milen på ca 45minuter), är helt klart bäst i klassen på engelska och om det inte vore nog så har hon massor med kompisar och är ALLTID glad, ler oavbrutet. Nästa år ska hon åka till Tyskland som utbytesstudent, och nu kommer det bästa av allt. Hon sitter bredvid mig i klassrummet och jag räknar henne som en av mina bästa vänner här i Japan! Himla skön tjej alltså. Jag var ju såklart tvungen att fråga henne om det är någonting hon inte är bra på, fick det härliga svaret "Nej, inget, jag kan ALLT!". Så massor av grattis till henne, hon förtjänade att vinna maratonet!
Snart en månad sedan jag skrev INTE OKEJ Hilda.
Ja, självklart kan jag inte skriva om allt som har hänt, men jag tänker välja ut det bästa och idag får del bli Maratonet.
Jag berättade tidigare att jag skulle springa maraton med skolan. Jag trodde det var som när vi skulle springa lite längre sträckor med skolan i Sverige, alla typ "orkaaa springa" och så går man pratandes runt hela sträckan. Så var då inte fallet här. Alla sprang duktigt alla 10km. Jag blev possitivt förvånad...
Vi kom dit vanlig tid, hade Homeroom och bytte sedan om. Ombytestiden visade sig dock vara 2 timmar, så jag passade på att snacka massor med mina vänner. Jag trivs jättebra i min klass, alla är jättesnälla! Så det var bara kul, vi busade på, Mayu kan aldrig komma ihåg vart Maiko ska åka som utbytesstudent nästa år, varje gång samma sak. "Vart var det du skulle åka nu igen? Mongoliet?" "Nej... Mexico.." "Ja just det! Men vad sjutton ska du dit och göra?!" Haha, de är lite roliga de två. Så, efter två roliga timmar var det dags att springa. Killarna skulle springa lite längre, så det fick starta före tjejerna.
Jag sprang på, halvroligt var det väl. Inte fick man ha musik heller, första gången jag springer långt utan musik. När jag kom i mål fick man ett nummer efter placering, jag kom på 81 plats av ca 300, halvnöjd. Har ingen aning om vilken tid jag sprang på dock.
Direkt efter att jag kommit i mål hoppade Sakurako på mig och efter alla "bra jobbat!" så berättade hon ivrigt att den som kommit först av tjejerna är ingen mindre än Kishi Erika! Kishi Erika, övermännsklig människa. Pluggar massor, är bevisligen sjukt snabb (hon sprang milen på ca 45minuter), är helt klart bäst i klassen på engelska och om det inte vore nog så har hon massor med kompisar och är ALLTID glad, ler oavbrutet. Nästa år ska hon åka till Tyskland som utbytesstudent, och nu kommer det bästa av allt. Hon sitter bredvid mig i klassrummet och jag räknar henne som en av mina bästa vänner här i Japan! Himla skön tjej alltså. Jag var ju såklart tvungen att fråga henne om det är någonting hon inte är bra på, fick det härliga svaret "Nej, inget, jag kan ALLT!". Så massor av grattis till henne, hon förtjänade att vinna maratonet!
Bild: Erika som springer, snabbt. I bakgrunden ser ni skolan!!
Senare kom Yume med de mindre roliga nyheterna att vi visst skulle ha basketträning efter maratonet... Inte så väldigt logiskt enligt mig, men duktig som jag är gick jag dit och tränade. Lite död jag var sedan eller. Vi spenderade dock halva träningen med att äta upp soppan som blivit över efter lunchen, hohoho. Första gången skolan fixar lunch åt alla elever, och soppan var god så inte mig emot! :D
Allt som allt en rolig dag.
/Yoshia
Gud vad mkt ni verkar träna!! :O
SvaraRaderaOch du var så duktig du hilda :DD
Fy sjutton ja, börjat tappa träningslusten, inte bra .__.
SvaraRaderaHaha, tack tack :D