Värme, Onigiri och lite mer basket...

8/9

Skrev jag att Nakagawa-sensei skulle få se att min fysiska hälsa klarar lite basket?
Ja, nästa dag skulle jag då äntligen få spela lite basket. Jag klarade uppvärmningen, sedan började hela världen snurra och jag sa att jag nog skulle sätta mig ned lite... Fy farao vad pinsamt det var. Dagen innan hade jag ju hur självsäkert som helst sagt till Nakagawa-sensei att min fysiska hälsa inte är någonting han behöver oroa sig för, och så klarar jag knappt uppvärmningen... Jag trodde jag skulle dö, så sjukt pinsamt.

Vattnet som kommer från kranarna här är varmare än vattnet i B-hallen i Sundsvall (alltså väldigt ljummet och väldigt inte gott.), därför har de alltid med sig en mindre tunna iskallt grönt te. Brain freeze, men bättre än vattnet ur kranarna. Så, efter att ha druckit sjukt mycket iskallt te så slutade världen att snurra, men jag beslutade att ringa Dai så han kunde hämta mig. När jag fått lite mat i magen mådde jag finfint igen.

Nå, sedan blev det helg igen. Dai har jobbat sen i fredags så jag har inte sett honom alls sedan dess. Jag saknar att vinna över honom på Mario Kart... Snyft snyft. Vi stack iväg (tillsammans med lilla Ayaka m. familj) till ett ramenställe (Dais flickvän var jättegod), sedan skulle vi plocka vindruvor, mums mums. Jag träffade Megus bästa kompis som kom hem från London, Miki, hon var väldigt bra på engelska, hon hade visst bott i England i 3 år. Det var skönt att kunna prata lite flytande igen...Vi tre stack iväg för att shoppa, så jag köpte en väska. EF-väskan börjar gå i bitar och dessutom är den grymt ful (förlåt EF, men det är den faktiskt...).

Skola skola skola skola. Jag har fått lite vänner, kommer ihåg lite namn nu också, skulle varit pinsamt annars, haha... Basketklubben tränar varje dag efter skolan (så inte lördagar o söndagar), fram till 18.30, oavsett vilken tid skolan slutar. Så tre gånger i veckan blir träningen 2h 30min lång, två gånger i veckan "bara" 1h 30min lång. 40 grader varmt. Iskallt grönt te. Dumma klädregler som säger att shortsen måste gå till knäna och man får inte visa axlarna. Axlarna-regeln har jag valt att bortse från *host host* på basketplanen... För varmt jue!

Jag förstår i alla fall nu varför Nakagawa-sensei var orolig för min hälsa. MEN, varje dag påväg från tåget till skolan springer jag in på 7/11 och köper två risbollar (onigiri :3) och två flaskor vatten (1 liter blir det) som jag ser till att dricka under dagen, plus det så har jag en termos med mig hemifrån (500ml) fylld med vatten (kärlek på kallt vatten). Det har funkat hittills, jag har kunnat vara med ordentligt utan att dö efter uppvärmningen sedan dess.

(Bild: En god risboll (onigiri))
Japanerna må vara korta, men ack så snabba. Oj vad de springer... Bolltekniken finns absolut där, men skott-tekniken är det väl si och så med, hehe... Förresten, hon den där Olivia-liknande japanen heter Ritsuko. Hon är jättesnäll. Och jättesnabb. Och jätteduktig.

/Yoshia

Basketsäsongen är igång!!!

(Bild: Purikura :3)
2/9

Jag och Dai spelar tv-spel typ varje kväll, han är jättesnäll och jättesöt, synd bara att han är 150 lång typ. Dessutom gillar han Pokemon och idag sa han att Ramen var hans flickvän på lite lagom dålig engelska sådär.

Igår så bjöd han med Megu och mig och några av hans kompisar till något matställe där man halvt skulle laga maten själv, men jättegott var det. Hans kompisar var jätteroliga, en av dem kände till massa anime (typ alla Japaner jag träffat hittills känner knappt till hälften av de animéer jag känner till, med undantag för denna person vars namn jag glömt).

Nåja, idag var första riktiga skoldagen. Först en presentation inför alla lärare, då jag tidigare blivit tillsagd att jag skulle rabbla upp vilka språk jag kunde och så. Så jag gjorde det såklart, Svenska, engelska, lite japanska och franska. Dumma jag att nämna franskan. Varför varför varför. Min Homeroom teacher kom fram till mig senare och tyckte att det var jättekul att jag kunde lite franska, han tyckte absolut att jag skulle presentera mig på alla språk jag kunde inför klassen. Så jahapp. Då skulle man plocka upp franskan från... jaa, ingenstans. Jag lyckades lite snabbt komma ihåg hur man säger "jag heter Hilda". Sedan tog det liksom stopp. J'habite ploppade fram också. That's it. Jag behövde tänka efter för att komma ihåg hur man säger "hej" på franska.

Nå, nog om mina icke befintliga franskakunskaper. Alla ville säga hej, och det gick till på samma sätt varje gång. Några (alltid grupper) kommer fram och säger "Hello! I don't speak english, nice to meet you!" med dåligt uttal. Jag svarar på japanska och helt plötsligt tror de att jag pratar typ flytande Japanska eller nått, så de börjar babbla supersnabbt och jag hinner kanske uppfatta något ord.

Men alla är jättesnälla och hjälpsamma. Jag vet inte hur många gånger jag fick fråga mina nya klasskamrater om vägen till olika ställen. De följde mig alltid hela vägen dit jag skulle. Nu ska jag bara börja komma ihåg lite namn och ansikten också så ska det nog gå bra... Dessutom har jag bara halva skoluniformen hittills, blus och strumpor, kjolen kommer jag visst få senare. Skoluniformen är jättefin :3 Yaaay.

Det är en annan utbytesstudent från Brasilien på skolan. Yippie, tänkte jag, men han ler typ aldrig, pratar så jag inte hör och kan inte engelska. Men vi har "privata" japanskalektioner med Nakagawa-sensei. Det visade sig att Nakagawa-sensei är coach för dambasketklubben här på skolan, så när jag nämnde att jag gillar basket och vill gå med i basketklubben började han babbla myycket. Det jag fick fram av allt han sa var att det var massor av träningar, alla är svinseriösa, de är hyffsat få, de vill vinna, de ska vara med i något officielt till våren, han kan skjutsa mig till sjukhuset om jag gör mig illa, han vill att jag ska gå med, det var något om att bidra till skolan... I slutändan fick jag fram att han mest var orolig för min fysiska hälsa.

Jag var och tittade på träningen idag, det var inte övermännskligt, absolut inte avskräckande, jag kommer gå med i klubben. De verkade jättepeppade på att jag skulle gå med, och det var lite blandat med nybörjare och mer seriösa, erfarna spelare, jag hann dock inte se så mycket innan Dai kom för att hämta mig (de vågar inte låta mig åka tåg själv ännu... Jag är väldigt ovan vid den här överbeskyddande atmosfären) men uppvärminingen var fin... Ööh. Det var inte så stor skillnad från i Sverige, förutom att de strechar innan träningen, vilket alla jag mött i Sverige säger är fel, men men.

Det var en tjej som jag var lite extra imponerad över, hon verkade väldigt seriös och hon var väldigt duktig, hon påminde mig lite om Olivia faktiskt. Tills jag såg henne hoppa och landa. Det såg ut som om hennes vänstra knä skulle gå av eller något, värre landning har nog världen icke skådat. Hon behöver Sosso och knäprogrammet innan hon bryter benen av sig. Ååh vad det såg läskigt ut.

Ja, just det, maratonet var inget missförstånd, jag kommer springa 1 mil ungefär med skolan. Kul kul. Nakagawa-sensei ska få se att min fysiska hälsa nog klarar lite basket.

Hoppas bara att de inte drar iväg till sjukhuset om jag stukar foten eller något annat mindre farligt, gör jag illa mig på basketplanen så ingår det inte i försäkringen... Uhhh.

Nämnde jag att de har en jättefin basketplan? Hallen var fin när den var tom, sedan visade det sig att vi ska dela hall med herrbasketklubben, fäktningsklubben och Dansklubben. Åhå jaja.


Har köpt YUIs album I loved Yesterday. Jag tror jag är kär.

/Yoshia

Hej hej Familjen Katou!

30/8

På vägen hem från Tokyo så fick vi reda på vilka som skulle åka redan på lördagen och vilka som skulle åka på söndagen. Jag var en av de som skulle åka redan på lördagen. Så på lördag en så satte jag och 12 andra förväntansfulla Ef-studenter oss på en buss mot tågstationen, några andra fick åka taxi mot flygplatsen istället. Vägen dit var riktigt rolig, vi snackade på och så, de Japanska tågen går snabbare än de i Sverige. Så det så. Jag kom fram till stället jag nu ska spendera 10 månader i.Jag hann inte ens kliva av tåget innan Okaasan (mamma) hade kommit fram till mig och frågat om jag var Hilda. Under hela campet har lärarna präntat in i våra skallar att de första vi ska göra när vi möter värdfamiljen är att utförligt presentera oss, för att göra ett gott första intryck. Jag var inte riktigt förberedd på att bli påhoppad innan jag knappt hunnit ut från tåget, så jag lyckades pressa fram ett "ja, jag är hilda, trevligt att träffas!" Men sedan tog liksom den utförliga presentationen slut. Whatever.

Sedan dess har det hänt en del, såklart. Direkt när vi kom hem så fick jag packa upp mina grejer lite snabbt, sedan ville de ut och shoppa. Med shoppa menades visst handla mat. Jag fick dem att köpa mjölk (yaaay!), tyvärr smakar mjölken här precis som grädde. Ovispad dårå. Eller kamske lite mer en blandning mellan röd mjölk och grädde. Och nu tror de att jag ääääääälskar mjölk, eftersom att det var det jag sa på affären, så de har alltid mjölk hemma. Helt klart bättre än de kalla gröna teet, även om det kalla gröna teet helt klart är drickbart...
Vi hyrde film också, Mononoke Hime och The girl who leapt trough time. Så nu har jag sett The girl who leapt trough time, jag förstod tillräckligt av den för att älska den. Se den! Vi såg Harry Potter 4 också, dubbat till Japanska... Åååååååh vad jag har något emot dubbad film. Det var inte bra på en fläck. Filmen är bra, men dubbning... uuuuscha.

Nästa dag åkte vi iväg för att shoppa igen, denna gång så åkte vi till en 100 yen affär! Kärlek på dem. Allting i hela affären kostade 100 yen (ca 10kr) Så jag köpte en obentolåda, ätpinnar, risskål, och obentotillbehör som visst var nödvändiga enligt okaasan, för typ 60 kr! :D

Jag köpte även en kjol på någon affär, den var på rea och kostade ca 70kr. Jag har ju inte så mycket kläder här, och hälften av kläderna har jag lite svårt för att använda tack vare japans syn på sexighet...
På kvällen var det någon festival, hanabi nånting nånting hette det visst, så då åkte vi bil upp på ett tak och satte oss på något picknickfiltsliknande och åt mat och såg på fyrverkerier. Megu (megumi), min storasyster, hade bjudit dit en kompis, Ayaka (ponchan). Okaasan hade bjudit dit sin syster och hennes familj (de har en liten dotter på 3 år som har sjukt mycket energi och är jättesöt och som också heter Ayaka), och Otousan hade visst bjudit dit sin bror och hans familj. Så helt plötsligt hade jag träffat hela släkten, och nu blev i alla fall den utförliga, artiga och fina presentationen som jag tränat onödigt mycket på, äntligen av. Jag lärde alla att Ikea är ett svenskt företag, det var bara Dai (daisuke/storebror) som visste det. De vet typ inget om Sverige, inte ens att man pratar Svenska där, de trodde att man pratar engelska där och att det var därför jag var så "bra på engelska" xD Ponchan sov över, och jag, Dai, Megu och Ponchan spelade Mario Kart. De var nästan pinsamt förvånade över mina skills... Hohohohoho.

Nå, nästa dag så hade Ponchan och Megu massor av planer för mig visade det sig. Purikura (jag älskar purikura), shopping (inte mat den här gången! Utan kläder! Jag köpte en bolero.), dango (eftersom att jag lyckades kläcka ur mig att jag ville äta dango för att jag kan en sång om dango(se bild)) och så envisades de med att köra den låååånga vägen till min skola för att visa mig den. Utifrån i alla fall, den var stooooor. Jag kommer gå vilse. VIlken tur att de lärde mig frasen "jag har gått vilse" på EF-campet.

Idag åkte jag och Megu hem till Ayaka och hennes familj. Den ungen är sjuuukt sööt!! De försöker lära henne engelska och hon kommer gå på ett engelskinriktat dagis. Hon är faktiskt riktigt duktig! Men uttalet är ju som det är, när hon ska säga "My name is Ayaka" så låter det som "Majonäs Ayaka".

Det var väl det. Jag trivs bra, alla är jättesnälla, och jag skulle definitivt kunna tänka mig att bo här i 10 månader. Saknar dock att kunna prata utan att få huvudvärk.

/Yoshia

Tokyo~

27/8

Tokyo var awesome. Först gick vi upp väääääldigt tidigt för att sitta på en buss i 3-4 timmar. Vi började i någon okänd stadsdel jag inte kommer ihåg namnet på, där köpte vi mobiltelefoner för 12000 yen (ca 1100 kr). Vi fick inte välja modell själva, men färg, så jag köpte en rosa såklart. Den är riktigt fin, nu ska jag bara välja ett mobilsmycke. Det blir nog svårare än ni tror, de finns nämligen överrallt och alla är jättesöta.

Mitt telefonnummer har ni ingen användning av eftersom att det är svindyrt att ringa från Sverige, så jag lär inte ringa heller. Men tekniken när det kommer till mobiler här i Japan är lite före er stackare med svenska telefoner där hemma i Sverige. Det betyder att jag kan skicka e-mail från min mobil till andras email, alltså till datorer och sånt! Utan internetuppkoppling. Skitsmart. Dessutom är det gratis att skicka från nätet till min mobil och jag har gratis mejl i en månad. Yaay!

Akihabara. Jag trodde seriöst att jag skulle börja gråta när jag såg det stället. Jag kände glädjetårarna i ögonvrån. Bara synd att vi bara fick en timme på det bästa stället på jorden. Jag hann därför inte hitta så mycket att köpa, bara några Clannadmobilsmycken och Chi's sweet homemobilsmycken. Även om bilderna och motiven var awesome så var själva mobilsmycke-grejen inte så vacker.


Tokyo Tower. Där fick vi en timme. Varför??? Det skulle lätt räckt med en halvtimme så skulle vi kunnat få en halvtimme extra i himmelriket (akihabara). Det var fin utsikt och så. Verkligen. Meeen. Att stirra på fin utsikt i en timme var inte så wow faktiskt.

Vi skulle på en kryssning där vi skulle äta och så. De sålde alkohol, så nu har jag sett ett dansgolv fullt med fulla japaner. De var sååå fulla. Det var lite kul faktiskt. Tokyo på natten från en båt var så otroligt vackert. Det var bättre än Tokyo Tower, helt klart. Så sjukt vackert, det kan aldrig bli vackert på det sättet i Sverige. Vi har inte tillräckligt stora skyskrapor och städer. Fullmåne på det. Underbart. Dessutom så träffade jag Alina, en tysk tjej, vi snackade hela båtturen, sedan de 3-4 timmarna hem, och sedan idag. Jag trivs riktigt bra med henne faktiskt. Yaay.

Vi kom hem kl 0.30.
/Yoshia

Fashion Show + Curry!

25/8

Klädreglerna gör mig galen. Chihiro-san säger hela tiden till mig och Johanne "No, thats too sexy!". Idag hade jag ett vitt linne och en kjol, men linnet hade för smala axelband, så då var det "too sexy". Min tunika var lite för kort, jag trodde det skulle vara okej med tights under, men nej. Det var "too sexy". Nu är jag rädd att klänningen jag vill ha i morgon också räknas som för kort. Blääää.

Vi gjorde curry idag! Vi fick en ny buss, men den var för liten för att alla skulle få plats, så de ringde en taxi, haha. Sedan åkte vi till något litet ställe där vi skulle göra curry över öppen eld. Vår curry var lätt den bästa curryn. Vi var nog de enda som faktiskt gjorde Curry och inte Currysoppa. Sedan började det regna och åska, som tur var hade grillplatsen tak över eldarna, så det var lugnt. Men på vägen tillbaka till bussarna blev vi sjuuuukt blöta.

Eri, Aya, Natalie, Yuriko, Jag

Japanskalektion grupperna har ändrats. Jag var helt säker på att jag skulle hamna i en sämre grupp, typ att de hade insett att de överskattat mig eller nått. Men nej! Jag är i samma grupp som förut, förutom att det kommit lite fler. Typ alla som är lite kända här på campet för att vara bra på japanska är i min grupp nu. Det är lite läskigt. Men jag håller faktiskt jämna fotsteg nu, jag har pluggat som en galning här. Typ varenda liten minut av fritid tar jag upp böckerna och pluggar. De måste tro att jag är värsta pluggisen eller nått. Men jag har verkligen blivit bättre, på dessa få dagar. Idag spenderade vi 2 timmar med att bara prata på Japanska, Aya-sensei (vår lärare) säger knappt ett ord på engelska under lektionerna. Så vi pratade på om allt och inget typ. Jag förstod! Typ allt, och jag kunde få fram vad jag ville säga också! Det trodde jag inte om mig själv.

På kvällen, efter badet och middagen, så var det fasion show. Vi skulle sätta oss med våra studeringsgrupper och välja ut en av oss som skulle bli modell och sedan skulle vi göra kläder till hen med hjälp av tidningspapper, tejp och sax. Awesome! Jag var "the tejp girl", så jag bara sprang runt med tejpen, hoho. Imorgon ska vi åka tiiidigt på morgonen mot Tokyo, vi ska till Tokyo Tower och Akihabara m.m. Jag har sett fram emot den dagen såå länge, enda sedan jag fick reda på att vi skulle dit. Äntligen ska jag få köpa en mobil!!!! :D:D:D

/Yoshia

"Farm"+ BBQ

24/8

Skolan har fler regler än man kan räkna. Man får inte komma en sekund sent, man får inte rita, man får inte drika eller äta eller tugga tuggummi under lektionerna, man får inte ha piercing eller örhängen, inte färgat hår (inte ens tonat), inga tatueringar, man får inte lämna området, man får inte skippa någon lektion eller sova på någon lektion (såklart), man får inte ha smink på sig, inget nagellack, och så fortsätter listan.

Vi var på en farm idag. Det var den konstigaste farmen jag någonsin sett. I våra ögon var det inte alls en farm, utan ett tivoli/äventyrspark. Först skulle alla sätta sig ner och göra en tvål av mjölk, skitskumt och halvroligt. Vi fick forma dem hur vi ville, jag hade så sjukt dålig fantasi att jag gjorde en tjock pannkaka. Edward gjorde en jättecool dinosaurie och Linn gjorde en sjukt gullig björn.

Efter det hade vi en timme att göra vad vi ville, jag, Johanne, Sigrid, Edward och någon kille vars namn jag inte kommer ihåg skulle åka en linbana över en sjö. Det var lite coolt, men så inte värt 800 yen! (typ 70 kr kanske). Han som skulle ge oss instuktioner kunde sjukt dålig engelska, jag skulle nog förstått mer av Japanskan, hehe. Åkturen var liksom kul, men det gick rätt segt, så det var skönt med lite vind, men det var typ allt.

Efter det var det BBQ time desu. Så vi grillade och åt, skitvarmt blev det eftersom att vi var inomhus, men gott var det.

Vi åt, åkte hem, och självklart så gick bussen sönder. Så vi var tvungna att gå. Som tur var så var det inte så långt kvar, men istället så började det regna. Tjoohoo. Bättre det än sjukt fuktig hetta. Hettan är i alla fall inte lika stekande som hemma, men helt klart tjockare. Duggregnet på kvällskvisten med kvällspromenad var faktiskt rätt skönt.
Fatta vad skönt det var att lägga sig i det sjukt varma badet när man kom hem, seriöst, vattnet är sjukt varmt, när man stoppar ner foten så tror man att den ska koka sönder. Men när man väl kommit i blir det jätteskönt, och den kalla duschen efteråt... Underbart.

Spirited Away är en grym film och de flesta på det här campet håller nog med mig. Så även Japanerna, därför fick vi ikväll se Spirited Away (kommer inte ihåg den japanska titeln...). Det var typ 500 gången jag såg den. Jag kan inte påstå att filmen blir bättre och bättre, det börjar gå neråt efter 10 gången ungefär, men den kommer aldrig bli dålig.

/Yoshia

EF Camp

22/8

Jag sov gott på de relativt hårda madrasserna. Vi har haft lektioner hela dagen, lite som skolan, men jag har lärt mig massor! Igår kväll kom de sista studenterna, så nu bor Victoria från Mexico här också. Dessutom fick vi reglerna igår kväll, det är nu förbjudet att prata något annat språk än Engleska och Japanska. Lite skönt är det faktiskt, på ett sätt. Jag har börjat tänka på Engelska nu också, äntligen! Min väska har kommit nu också, så allt är bra!

Vi fick börja dagen med ett test, sedan satte de ihop oss i grupper. Antingen så överskattade de min japanska sjukt mycket, eller så är jag bättre än jag tror. Jag hamnade nämligen med två tjejer från Taiwan, Yuriko och Eri, samt en tjej från Holland, Natalie. Yuriko är helt sjukt bra på Japanska! Hon skriver Kanji som om hon inte gjort annat i sitt liv. Jag tror hon sa att hon pluggat Japanska sedan hon var 5 år eller något. Och Eris mamma är japanskalärare och hennes bror går på ett universitet i Japan. Så de har liksom ett försprång, haha...

Snart är det dags för ett bad i Onsen igen.

23/8

Nu vet jag varför Eri och Yuriko är så sjukt bra på Japanska. Jag sa ju att de var från Taiwan, och idag när jag pratade med dem så fick jag reda på att man pratar Kinesiska i Taiwan! Det förklarar varför de var så sjukt bra på Kanji.

Idag åkte vi på en utflykt till Nikko. Vi hade en guide som lärde oss massor om Buddism och Shintoism som jag inte visste. Jag har provat att be inne i en "Shrine" (som ett tempel för shintoism), och så har jag köpt två stycken "good luck charms". Den ena var om " Traffic safety and Happiness" och den andra " Sucessful Studies". Det kan jag behöva, haha! Tyvärr glömde jag kameran när vi gick till templena, men jag kan kanske få lite bilder av Johanne eller Malin senare. Senare på eftermiddagen när vi kommit hem så skulle vi redovisa vad vi lärt oss i Nikko, så vi tog någon timme på oss för att förbreda denna redovisning/presentation. Det var svårt för guiden, Jack, pratade rätt dålig engelska, men det gick okej ändå.

På kvällen var det "Karaoke Party". Det var jätteroligt! Jag sjöng en sång tillsammans med en tjej från Danmark, Camilla, vi sjöng Money, Money, Money haha... Jag ser fram emot nästa Karaoke Party!

Vi badar i Onsen varje dag, det är jätteskönt, jag kommer sakna det när jag kommer hem. Värmen kommer jag dock inte sakna. Uscha uscha. Jag längtar efter vintern~
Adaptern funkar itne heller, så jag kan inte ladda datorn. Snyft. Jag längtar tills vi kommer till Akihabara så jag kan köpa sånna där nödvändiga saker. Och mobil. Gaah.

Och maten. Jag äter typ inget! Okej, det gör jag, men jag är aldrig hungrig och aldrig sugen på mat. Vilket är jättekonstigt för i Sverige så är jag alltid hungrig och alltid sugen på mat och jag äter som en häst.

Har ni det bra där hemma?
/Yoshia