Värme, Onigiri och lite mer basket...

8/9

Skrev jag att Nakagawa-sensei skulle få se att min fysiska hälsa klarar lite basket?
Ja, nästa dag skulle jag då äntligen få spela lite basket. Jag klarade uppvärmningen, sedan började hela världen snurra och jag sa att jag nog skulle sätta mig ned lite... Fy farao vad pinsamt det var. Dagen innan hade jag ju hur självsäkert som helst sagt till Nakagawa-sensei att min fysiska hälsa inte är någonting han behöver oroa sig för, och så klarar jag knappt uppvärmningen... Jag trodde jag skulle dö, så sjukt pinsamt.

Vattnet som kommer från kranarna här är varmare än vattnet i B-hallen i Sundsvall (alltså väldigt ljummet och väldigt inte gott.), därför har de alltid med sig en mindre tunna iskallt grönt te. Brain freeze, men bättre än vattnet ur kranarna. Så, efter att ha druckit sjukt mycket iskallt te så slutade världen att snurra, men jag beslutade att ringa Dai så han kunde hämta mig. När jag fått lite mat i magen mådde jag finfint igen.

Nå, sedan blev det helg igen. Dai har jobbat sen i fredags så jag har inte sett honom alls sedan dess. Jag saknar att vinna över honom på Mario Kart... Snyft snyft. Vi stack iväg (tillsammans med lilla Ayaka m. familj) till ett ramenställe (Dais flickvän var jättegod), sedan skulle vi plocka vindruvor, mums mums. Jag träffade Megus bästa kompis som kom hem från London, Miki, hon var väldigt bra på engelska, hon hade visst bott i England i 3 år. Det var skönt att kunna prata lite flytande igen...Vi tre stack iväg för att shoppa, så jag köpte en väska. EF-väskan börjar gå i bitar och dessutom är den grymt ful (förlåt EF, men det är den faktiskt...).

Skola skola skola skola. Jag har fått lite vänner, kommer ihåg lite namn nu också, skulle varit pinsamt annars, haha... Basketklubben tränar varje dag efter skolan (så inte lördagar o söndagar), fram till 18.30, oavsett vilken tid skolan slutar. Så tre gånger i veckan blir träningen 2h 30min lång, två gånger i veckan "bara" 1h 30min lång. 40 grader varmt. Iskallt grönt te. Dumma klädregler som säger att shortsen måste gå till knäna och man får inte visa axlarna. Axlarna-regeln har jag valt att bortse från *host host* på basketplanen... För varmt jue!

Jag förstår i alla fall nu varför Nakagawa-sensei var orolig för min hälsa. MEN, varje dag påväg från tåget till skolan springer jag in på 7/11 och köper två risbollar (onigiri :3) och två flaskor vatten (1 liter blir det) som jag ser till att dricka under dagen, plus det så har jag en termos med mig hemifrån (500ml) fylld med vatten (kärlek på kallt vatten). Det har funkat hittills, jag har kunnat vara med ordentligt utan att dö efter uppvärmningen sedan dess.

(Bild: En god risboll (onigiri))
Japanerna må vara korta, men ack så snabba. Oj vad de springer... Bolltekniken finns absolut där, men skott-tekniken är det väl si och så med, hehe... Förresten, hon den där Olivia-liknande japanen heter Ritsuko. Hon är jättesnäll. Och jättesnabb. Och jätteduktig.

/Yoshia