Förbättring!

Hemma, ahh~ Vi åkte tidigt, är hemma sent... Och vips så har hela söndagen försvunnit!

Nå, såhär låg det till. Laget jag och några kompisar coachar (U-14) ligger näst längst ner i serien. Vi skulle hamna sist om vi förlorade mot Kramfors med mer än 14 poäng. Hur svårt kan det vara att förlora med mindre än 14 poäng? Inte så svårt kanske? Jodå. Kramfors leder nämligen serien, de är alltså bäst i serien, medan vi ligger bland de sämre... Förra gången när vi spelade mot dem förlorade vi med 19-87. Att förlora med mindre än 14 poäng såg mer eller mindre omöjligt ut.

Jag och Becka ville ju absolut inte att våra små änglar skulle komma sist, aldrig i livet! Så vi bad två tjejer från laget vi vanligtvis spelar i (U-16), Elin och Amanda, att hjälpa U-14 att klara detta och inte komma sist!

Och gissa vad? Tjejerna spelade jättebra, både Elin, Amanda och alla andra också! Så vi förlorade, men med 6 poäng. Fatta hur bra det är att förlora med 6 poäng mot serieledarna som inte förlorat en enda match! Det är sjukt bra. Jag vet dock inte hur det skulle gått utan Amanda och Elin... Elin gjorde nämligen 35 poäng, och Amanda gjorde 11... Båda två gjorde alltså mycket mer poäng än alla andra som stod på den där planen idag. Taskigt av mig och Becka att låta dem spela så mycket? Kanske... Jag vet inte, jag är bara glad att vi nu bara hamnade näst sist.


Jag har faktiskt hunnit med lite annat än att åka bil till Kramfors och tillbaka. Det var nämligen The Flea Market på Animal Crossing. Hur skulle jag kunna missa det?? Såklart jag inte missar det! Haha.

Spelade lite Dragon Age idag också. Mitt favoritspel måste jag nog säga! Jag fastnar verkligen i det, det känns som om jag är inuti den där världen istället för på en stol framför datorn! Det är nog det enda spelet jag någonsin spelat som jag verkligen kan sitta framför hela dagen utan att märka att tiden går. Det är underbart! :D

Nu väntar engelska-läxan. Oh noes...

Ha det bra <3
/Yoshia

I love you Phillip Morris!

Det blev en bättre dag idag! Som dock kunde varit bättre. Men jag tror inte man mår bra av att vara för kinkig heller ;)

Satte klockan på ringning på morgonen, på en lördag. Uscha. Allt för att Märta absolut ville att vi skulle vara på Sporthallen klockan 10 (!!!). Jaja, jag kom ner, vi simmade, hade jättetrevligt! Helt klart värt att missa sin sovmorgon för att simma lite och få röra på sig lite. Najs!

Chrisse ringde och övertalade mig att slösa pengar på bio, så det var de efterlängtade hörlurarna. De får vänta ett tag till verkar det som... Jaja, jag får skylla mig själv ;) Åt på Biteline också, muuuums!

Vi såg I love you Phillip Morris! En sjuk film. Men den var rolig! Ingen film man måste sett direkt, men den var sevärd och underhållande^^



Hur överlevde jag gårdagens kväll? Jag slog mig ned med papper och penna och ritade en bild jag är väldigt nöjd över! Det gjorde mig gladare. Dessutom grävde jag fram en gammal skiva som jag lyssnade på varje natt medan jag försökte sova när jag var liten, nämligen Lisa Nilsson - Viva. Jag blev värsta nostalgisk, dessutom fastnade jag för en låt som heter Långsamt. Jättemysig låt.

Jag kunde dock inte hitta låten på YouTube, så otur för er utan Spotify! :P

Det var nog bara en vrickning ändå, foten alltså. Även om det gjorde sjukt ont första dagen, så har det nästan gått över helt nu, vilket är ovanligt snabbt för en stukning... Men orka bry sig om ord, jag gjorde illa foten och det är snart bra, whatever om det är en vrickning eller stukning. Duuh. Gick en väldigt efterlängtad promenad idag i ett lagom kallt väder. Underbart.

Låter det inte som om denna dag har varit i stort sett felfri bortsett från att Märta stal min sovmorgon? Vad kunde då varit bättre? Jag har haft väldigt ont i halsen sedan jag vaknade ungefär. Jag hoppas så att det går över, vägrar åka på en förkylning nu! Inte efter alla c-vitamins-tabletter jag proppat i min för att hålla mig frisk. Nej, onödigt att oroa sig i onödan, jag är frisk som en nötkärna! SÅ DET SÅ! Nu ska jag dricka honungsvatten och sedan måla naglarna rosa! :D

Imorgon bär det iväg till Kramfors. Varför alltid alla dessa hålor ute i ingenstans? Uhh.. Jaja, U-14 ska spela match, det ska bli roligt! Himla roligt det är att coacha alltså :D

Ha det bra <3
/Yoshia

Frånvarande

Dragons vann mot Planja, yay~

I förra inlägget skrev jag ju att jag skulle missa matchen imorgon. Men så blir det inte! JB Sky som vi skulle möta har nämligen lämnat w.o (walk over) vilket betyder att de inte kommer och att vi automatiskt vinner matchen med 20-0. Blandade känslor om det.

Istället ska jag ned till Sporthallen för att simma med Märta. Man måste ju hålla igång även om man är skadad, jag får ju inte tappa konditionen som jag så omsorgsfullt byggt upp! Allt springande får inte vara förgäves. Så det så.

Hur kommer det sig att Elvira och jag alltid hamnar i våra emo-perioder samtidigt? Jag vet dock inte om jag är glad, ledsen eller sur. Kanske mera borta. Lite frånvarande typ. Och vet du vad det värsta av allt är? Vanligtvis brukar jag ju alltid köra på min egen "terapi metod", nämligen att sticka ut och springa eller gå en låååång promenad. Men det går ju inte det heller, tack vare min jävla fot. Vad ska jag då göra om jag känner så starkt behov av att dra mig ut i mörkret, helt själv, en chans att få vara ifred och dessutom få ett miljöbyte, med denna fot? Jag vet inte. Dessutom är Elvira borta i Brunnflo på roligheter utan mig, så jag kan inte ringa henne och ha ett långt emo-talk heller. Gurka! Jag får väl sitta här på en stol och vara frånvarande. Eller något sånt.

Imorgon kanske är en gladare dag?

Yay Me!

Skrev inte igår för att internet dampade. Det hände ändå inte så mycket igår, förutom att jag stukade foten vilket i sin tur leder till att jag missar den sjukt viktiga basketmatchen till helgen. Hooraayy... ;___;

Dessutom var det något skumt som landade i min brevlåda. Nämligen någon undersökning från SIFO som de absolut tyckte att jag skulle vara med i. Ett häfte på 44 sidor (!!!!) fullproppad med frågor om allt och inget, allt från vilka tidningar jag läser till mina tankar om pensionssparande. Sjukt random, jag har betat mig igenom halva snart. Yay Me! :D

Apropå "Yay Me!" så måste jag bara få berätta för er stackare (eller lycko-ostar) som inte känner till London Tipton, vem London Tipton är! Och ingenting kan berätta det bättre en denna underbara video som jag garvade till: (Min humor är tragisk, jag vet.)



Såå, nu vet alla vem de ska tänka på när jag skriver "Yay me!"? :D Äsch, whatever.

"London Tipton is really great,
really great, really great.
London Tipton is really great
and deserves the opposite
of hate...
WHICH IS LOVE!" :D:D

Nu ska jag skriva vidare om alla världens religioner och meningen med livet. Sov gott!

Babbelapor

Gaawd.

U-14 hade träning idag. Lissan är i Arboga och praoar hos sin moster. Kul för henne! Så det var bara jag och Becka idag.

Det kom 13 stycken! OMG! Det är ju massor. :D Vi blev jätteglada, och dessutom så kom en ny i laget, som både jag och Becka tror har talang och kan bli väldigt bra i framtiden om hon bara vill.

Problemet är bara att de aldrig kan sluta prata. De pratar och pratar och pratar... Smått kaosartat måste jag säga. Jag har då aldrig varit så tacksam över att ha min visselpipis så nära till hands. Han (den) behövdes!

Jag har insett att jag måste ha nya hörlurar nu. Jag kan inte vänta på Benkeluris. Så det blir nog samma märke som Benkeluris, fast limegröna istället för benkerosa. Det blir nog awesome ändå. :D

Nu ska ni få lyssna på en underbar låt av en underbar artist, Ayumi Hamasaki - Memorial Address.



Lev väl <3

Myrorna

Jag passade på att ändra bloggens utseende lite, jag ville att Youtube-grejerna skulle få plats. Därför. Är väl halvnöjd, jag får ta itu med det hela en dag då jag orkar. Om typ 10000 år med andra ord. x3

Jag funderar på att vandra ned till myrorna imorgon och skänka lite kläder som blivit för små för mig. Riktigt bra att myrorna finns egentligen. Genom att få bort lite gamla kläder som inte gör någon nytta så kan man ge dem till andra människor som gillar dem och dessutom så går pengarna till välgörenhet!

Alltså, man får mer plats i garderoben, någon kan köpa snygga billiga kläder, och pengar går till något bra! Yay~ :D

Det var över 20 grader kallt idag. Uscha.

Nu är mina hörlurar helt sabbade. Verkligen helt ur funktion. De bor nu i soptunnan. Väldigt tragiskt. Benkeluris har inte kommit in i lager ännu. Så jag vet inte vad jag ska ta mig till! :(

Filmhelg

Har inte skrivit sen i torsdags! Heliga makaroner!

Jag har fått en del gjort i alla fall. I fredags såg jag en urusel Dragons match. Det var inge vidare. De förlorade och spelade halvhjärtat och dåligt.

Innan hade jag vandrat runt på stan, köpte ett par nya skor från Din Sko, lite rutigt tyg som jag ska sy en kjol av samt ett rutigt diadem från glitter. Myaa~ :3

På lördagen köpte jag lite mer tyg till min kommande cosplay som jag kanske avslöjar mer om senare, sedan tog jag bussen till Indal, hem till cosplay-gudinnan Sara/Fai. Hemma hos henne satt jag, Nao/Jessica och hon och sydde massa cosplay, sedan blev det film och så sov vi.

Vi såg Ponyo on the Cliff by the Sea. Jättemysig Ghiblifilm! :D Den borde ni se om ni får chansen.



Igår såg jag en Saints match för första gången på hur länge som helst, tillsammans med Elvira, Gill och Gina. De vann och det var en apbra match! :D Yay~ Sedan drog vi hem till Märta, hade trevligt där och AmAndA kom också. När Märta ville sova så tog jag och Elvira bussen hem till Elvira och jag sov över, myys.

Vi såg också en film, nämligen Trångt i Kistan. En jobbigt pinsamt rolig komedi skulle jag nog beskriva den som. Sjukt random, allting som kunde gå fel gick typ fel i den där filmen.



I fredags såg vi en film på engelskalektionen också, nämligen Shakespeare in Love. En väldigt bra film, mysig :3 Den rekommenderas varmt!



Ha det bra!
/Yoshia

Acceptable Losses

Nu när jag har lugnat ner mig lite kanske jag kan skriva här... Vi får se.

Fuck life.

Jag spelade ju den där matchen idag. Vi var såå taggade, hela U-14 var där och tittade och de hejade jätteduktigt! I halvlek ligger vi dock under med 13 poäng. Vi spelade en urusel andra period. Så, i andra halvlek taggar vi till ännu mer. Vi kommer ikapp...nästan.

Vi förlorar med ett jävla poäng. Ett poäng. Det är ju ingenting! Hur sjutton kunde vi förlora? Jag vet inte. Vi är det bättre laget, så är det, men ändå är det något som uppenbarligen inte går ihop.

Sjukt mycket känslor efter matchen, lite tårar... Ja, jag gick inte hem direkt efteråt, jag körde min gamla vanliga "terapi-metod", jag gick en lång promenad, jag är ute och går tills jag känner mig redo att bege mig hemåt. Ett underbart sätt att rensa tankarna. Jag tänkte på allt och inget, försökte få ihop allt i min hjärna. Hur kommer det sig att folk sa att vi spelade bra efter matchen? Spelade vi bra? Är jag nöjd med min insats? Om vi nu spelade bra, hur sjutton kunde vi förlora? Det gick inte ihop. Alls. Mycket annat som inte gick ihop heller. Men det går nästan ihop nu. Men bara nästan. Yay.

Tar jag basketen på för stort allvar? Bli nere för att man förlorat en liten match liksom? Hur patetiskt är inte det egentligen? Vem bryr sig. Basketen betyder mycket för mig. Jag vet inte varför, jag har funderat på vad jag vill med basketen egentligen. Att bli proffs, spela i ligan? Spelar jag bara för att det är kul? Jag har kommit fram till att mitt mål är att komma så långt som möjligt. Testa mina gränser, se hur mycket jag klarar, hur bra jag kan bli på basket. Att bli proffs är en dröm jag inte vågar tro på, mest för att jag är sämre än de flesta i min ålder, vilket inte är konstigt alls med tanke på att jag bara spelat i två år. Jag ligger efter, men kommer jag kunna komma ikapp snabbt nog? Jag har ingen aning faktiskt. Men jag ska ta reda på det. Jag ska kämpa järnet och se vart jag hamnar! ;)

Jaha, då var det bara en match kvar i seriespelet. Sedan är UDM kvar och Basketfestivalen i Göteborg, men sedan är det slutspelat för mig i Sverige på ett tag. Läskig tanke. Både lite sorglig och lite glad. Sorglig för att jag inte kommer spela med detta underbara lag på ett år, glad för att jag ska till Japan. Blandade känslor.

När jag gick min promenad hade jag en låt på repeat på iPoden. Här kommer den, Acceptable Losses av Lisa Miskovsky. Lyssna och njut.

Russian Roulette

Idag vaknade jag åter igen till radion, så idag har jag haft en och samma låt som jag gått runt och sjungit på hela dagen. Denna gång var det Russian Roulette av Rihanna. Folk kommer säkert tycka att jag är sjukt efter nu, men denna morgon var den första gången som jag hörde låten, haha... Tycker faktiskt att den är riktigt bra! Vad tycker ni? :) Den dumma radion kommer säkert spela sönder låten snart. Det är så hemskt att de gör så med låtar som var bra, tills man hörde dem för 54 gången.



Imorgon så är det sista gången som vi har gymnastik!!! :D Happy~

Imorgon är det dessutom den stora dagen. Önska mig lycka till :o Jag har inte blivit nervös ännu i alla fall.

Tävling!

Jaja, jag tänkte att jag skulle försöka vara med och vinna denna T-shirt från Phoenix Tshirt, via Fokis blogg, som jag tror ni alla känner till... Ja, så nu har jag länkat till den som man skulle göra!

Japp, och så ska jag motivera varför just jag av alla 2000 människor som ska vinna den där T-shirten. Jag borde absolut vinna den där Tshirten för att det är Yoshi på den. När jag gick i 5:an och var 11 år så fick min familj en katt som vi döpte till Yoshi eftersom att vi länge, hela familjen tillsammans, suttit och nördat Mario Kart, Mario Party m.m och det var jämt en lång diskussion om vem som skulle få vara Yoshi. Han var allas favorit, därför valde vi att döpa våran älskade katt till just Yoshi.

Samtidigt blev jag medlem på BC-manga, där jag ville heta Yoshi, men det var självklart upptaget. Dessutom kom jag på att Yoshi, det är ju ett killnamn! Jag kände att jag behövde göra det mer feminint. Så jag la till ett -a på slutet. Så blev det Yoshia. Sen dess så har mitt namn på internet varit Yoshia, jag heter Yoshia överallt. Nu har jag till och med gått så långt att alla på skolan kallar mig Yoshia till vardags!

Som det trogna Yoshi-fan som jag bevisligen är så skulle det sitta väldigt fint med en "I love Yoshi" tröja, jag hade inte direkt problem med vilken tröja jag skulle välja :P Jag skulle dock aldrig ha råd med en sådan tshirt själv, så det skulle sitta riktigt fint att vinna "drömtröjan" ;)

Nu fick ni dessutom reda på varför jag kallas Yoshia, om det nu är någon som läser min blogg och undrat varför xP

Ha en bra dag <3

Prestationsångest

Någon Carina ringde mig idag från folkuniversitetet. Jag blev glad och tänkte, "yes, japanskan drar igång igen, dags att lära mig mer!", men nej. Hon ringde för att berätta att det inte finns några japanskakurser som går högre än den jag gick förra året, med andra ord, jag kan inte plugga mer japanska. Istället undrade hon om jag var intresserad av några andra kurser, och då skulle jag kunna gå in på deras hemsida och anmäla mig. Hon tänkte kanske att nu när jag lärt mig så himla mycket japanska så kanske jag vill passa på att lära mig något annat språk? Kanske franska? Italienska? Kinesiska? Ja, visst va.

Jag förstår inte! Vi var ju ett gäng som gick den där kursen, vi hade precis börjat i en ny bok, varför kunde vi inte bara fortsätta på den tillsammans? Våran lärare kunde ju massa japanska, så jag ser inte varför vi inte kunde få fortsätta i våran lilla grupp och plugga japanska en gång i veckan. Men nej, så blev det ju uppenbarligen inte. GURKA PÅ DEM! Jag ville ju plugga japanska, och det enda de har att säga är "Nej, vi har inget mer att erbjuda dig, om du inte vill prova på att gå en annan kurs?" Hell no, jag vill lära mig japanska, inte hur man arrangerar blommor eller något annat konstigt språk.

Så vad ska jag göra nu då? Ja, jag har ju min bok. Så det är väl bara att fortsätta försöka hålla igång kunskaperna, hur jag nu ska hinna med det. Jag får väl anstränga mig lite! Gawd, jobbigt :P

Idag var det basketträning, så på't igen~ Det gick apdåligt idag. Okej, det har gått sämre, men bra gick det fortfarande inte. Uscha. Aldrig blir jag nöjd heller, vill alltid vara lite bättre. Sjukt jobbigt med den pressen jag ständigt sätter på mig själv när det kommer till både basketen och skolan, prestationsångesten kunde inte varit högre! En vacker dag kanske jag får in i min hjärna att man faktiskt inte kan vara på topp hela tiden. Det går inte.

Jaja, som Anki lovat så blev det tårta som hon hade lagat! :D Den var verkligen jättegod, och vi hade jättetrevligt när vi satt där efter träningen och åt den. Mums~ Det blev tredje dagen i rad som jag åt tårta!! :D Oj vad nyttig man känner sig... *host*

När viljan inte räcker till

Jaa, vad ska jag säga? Ska jag ta det kortfattat eller skriva en wall of text så ni blir trötta på mig? Jaja, jag börjar någonstans. Vi får se hur irriterande det blir. Låter bra va? Erkänn att ni är lite nyfikna på vad jag ska berätta om nu, eller hur? :D Kanske ska jag helt enkelt åter igen använda mig av cliff-hanger metoden och vänta i några dagar för att berätta detta jag har att säga?

Nej, såklart inte. Jag ska berätta vad som hänt. Nu! För jag är snel hest.

Nå, det som har hänt är att jag har suttit i en bil. Jag satte mig i bilen klockan 7 på morgonen och började åka mot Lit. Lit är en liten byhåla ute i ingenstans, det är bara normalt om ni inte vet vart det ligger. Det tog lite mer än två timmar, och väl framme så skulle vi spela...spela vad? Basket såklart! Vad skulle det annars vara liksom?

Vi skulle spela mot IFK Lit Starz. De ligger tvåa i serien vi spelar i nu och vi ligger fyra, vilket är näst sist eftersom att det bara är 5 lag i serien. Jag har aldrig vunnit över dem, och dessutom var det utlovat tårta om vi vann mot dem!

Vi låg under med 10 poäng i halvlek, och vad händer? Vi går om dem och vinner med 1 poäng.

Dum som jag är lyckades jag foula ut mig någon gång, har inte stenkoll när, men det var bra fouls jag gjorde enligt mig, samt att jag plockade ner massor med returer, så jag är nöjd och kände mig delaktig i den makalösa vinsten! Jag gjorde dock inga poäng, fail på mig. Jag måste verkligen skaffa mig bättre skotteknik. Det är ju bara deprimerande när alla skott missar! Gaah, jag är sjukt taggad till att träna ännu hårdare. Det är så deppigt när man försöker och vill så mycket, men misslyckas när man försöker. När man vill komma in till korgen och göra en lay-up, men tappar bollen på vägen, eller vill sätta skotten, men de missar ändå.

Det är när bollkontrollen och skottekniken fattas som vilja inte räcker hela vägen. Därför klarar jag bara de bitarna där viljan faktiskt räcker väldigt långt. När jag är fast besluten att nej den där dumma nr 10 ska inte få komma till korgen! Hon får inte skjuta! Jag ska ta returen! Det är liksom bara att slänga sig på bollen. Dessutom är jag längre än alla oftast, så det är bara att sträcka lite på sig och vilja tillräckligt mycket, så ligger snart bollen i mina händer.

Viljan kan ge mycket bra på plan, men det syns inte på något protokoll senare, där står bara skotten man fick i, man får inte i skott enbart med vilja. Därför ska jag använda min vilja till att bli bättre på att skjuta, så att protokollet en vacker dag kan visa precis hur mycket jag kämpat för något.

MEN VI FUCKING VANN! Jag blev så sjukt glad att jag var tvungen att gråta en skvätt. Bra domare också. Lätt den bästa alla hjärtans dag hittills.

Ha en fortsatt trevlig helg.

Dead Meat

Hemma. Har ätit tårta, det var kanske lite dumt med tanke på att jag spelar basketmatch imorgon, men gjort är gjort. :P Pappa fyller ju ändå bara år en gång om året, då måste man ju få äta lite tårta ;D Det var Ica som bjöd oss på prinsesstårta, yay! Jag tror att det var något erbjudande för stamkunder som fyller år, hoho :D Den var god.

Såg min första zombie-film idag... Den sög xD Den innehöll zombie-kor, det var sjukt komiskt xD Hoho~ Dead Meat hette den. Men vi började se på en annan zombie-film innan vi såg denna, men den var ännu sämre... Vi såg en kvart av den och vi förstod absolut ingenting, så Dead Meat kanske var bra för att vara zombie-film? Vad vet jag :P Jaja, zombies var inte min grej... Det var ju inte läskigt utan bara äckligt :/ Då föredrar jag skräckfilm av annat slag^^Vad tycker ni om zombies? :D

Jaja här är en länk till trailern på Dead Meat, se inte trailern om ni inte klarar av att se zombies och massa blod! :P

Melodifestivalen är i full gång, så nu ska jag titta på den. Jag tittar varje år i hopp om att det ska dyka upp en bra låt, blir lika besviken varje år. Ändå fortsätter jag att titta. Varför? Ja, har ingen aning faktiskt. I år har jag låtit bli att ens försöka förstå röstningssystemet också. Gaah, dumma SVT! :(

Koko ni Iru Yo!

Har jag skrivit något om mitt anime-tittande på senaste tiden? Nej, det har jag inte, inte denna månad i alla fall. Senaste gången var väl när jag skrev om Kareshi Kanojo no Jijou. Anledningen till att jag inte har skrivit om anime är helt enkelt för att jag inte sett någon anime, men istället har jag läst manga.

Så nu ska jag skriva om en manga jag läste ut förra veckan eller något sådant, nämligen Koko ni Iru Yo. Den handlar om en utfryst tjej vid namn Hikage Sumino, som skriver en blogg om sin ensamhet på fritiden. På den bloggen finns de enda som bryr sig om henne, två stycken, Mega Pig och Black Rabbit, som kommenterar varje dag och peppar henne att våga ta kontak med folk, att få henne att synas igen. För Sumino är inte mobbad eller något, alla de i hennes klass är säkert väldigt snälla, det är bara Sumino-san som är så förskräckligt blyg och alldaglig så att folk helt enkelt inte lägger märke till henne, inte ens lärarna.

En dag ser en kille henne. Inte vilken kille somhelst. Utan den snygga och populära killen i klassen, Hinata Muto. I samband med det börjar fler och fler lägga märke till henne, kan det till och med vara så att hon har fått vänner?? :O

Jag tycker mangan var jättesöt och tänkvärd på sitt sätt. Det blir värsta kärleksdramat i mitten av mangan ungefär, yaay, jag gillar kärleksdraman :D "Vilken kille ska hon välja?"-dramat typ. Alla som gillar sådant (som jag gör :D) skulle älska den här mangan, helt klart.

Den känns realistisk, även om det är förståeligt om folk stör sig på "söt-blyg-liten-flicka" stereotypen. Jag brukar störa mig på det, men det gjorde jag inte alls i det här fallet! Kanske för att det aldrig blir överdrivet, även om hon är blyg, liten och söt så har hon djupa tankar och kan stå upp för sig själv och är stark på sitt sätt.

Den är skapad av Ema Toyama och är ca 5 volymer lång. Alltså rätt lagom lång, man orkar läsa den :P Den får 4 skålar med gröt av moi.

Vårjacka

Heej igen~

Kommer ni ihåg hörlurarna jag pratade om för några inlägg sedan? Ja, mina hörlurar börjar få seriösa problem, så jag tänkte klicka hem dessa hörlurar för några dagar sedan. Men vad ser jag? Dom är slut! Omg! :O Jag tänkte vänta lite till för att se om det kommer hem några nya, men gör det inte det får jag väl bara köpa några andra :( Eller gräva fram några jättegamla från någon låda här hemma... Gurka.

Nu är våren snart här! Eller inte, men jag försöker intala mig att denna förskräckliga kyla är påväg bort snart, så jag kan ha mina Lolita-klänningar snart igen. Jag saknar dem. ;__; Men jag kan inte ha dom under min vinterjacka, så det fick helt enkelt bli ett Lolita-uppehåll den här vintern. Tragiskt. Nästa vinter ska det bli ändring! Samma sak denna vår. En vårjacka har jag nämligen inte, så min kära moder har lovat att köpa en vårjacka till mig. Yay~ Jag har sett ut en från Prinsessan Kawaii. Frågan är om jag vill ha den i svart eller blått.


Vad tycker ni? :D

Imorgon ska jag till Amanda och dessutom fyller pappa 45 år! Så nu ska jag sova så att jag är pigg och glad imorgon ;)

God natt! <3



En underbar låt, lyssna och kommentera :D

Revansch!

Två nationella prov är nu avklarade. Några hundra kvar, känns det som. Oh yea~ Ja, jag vet inte riktigt hur det gick på de två jag skrivit. Jag fick ned något på ett papper, fyllde upp raderna, sedan får man väl se vad som sägs om innehållet. Jag är halvnöjd själv. Det kunde helt klart kunnat gått bättre, men det var inte helt uselt.

Dragons (Sundsvalls herrbasketlag) spelade mot 08 Stockholm igår, och självklart vann de, med mycket! Det kändes som om det var år och dar sedan jag var och såg en Dragons match senast, det var verkligen jätteroligt att få gå och se dem spela igen! :D Och på något konstigt sätt lyckades vi (jag, Becka och Lissan) locka dit hela U-14! Coolt va? :D Förutom en, men hon var sjuk, så det kan vi förlåta, höhö.

Nästa torsdag händer något stort. Eller mer eller mindre livsavgörande i mitt fall. (Okej, det var en överdrift, men det känns nästan lite så.) Basketlaget jag spelar med möter Härnösand igen. Om inte vi vinner denna match tror jag att jag kommer hoppa ut genom närmaste fönster (därav skrev jag "livsavgörande" för några meningar sedan.)

Hur kommer det sig då att jag så känner att vi måste vinna över dem, på liv eller död? Jo, såhär skrev jag förra gången innan (läs det näst sista stycket) och efter vi mötte Härnösand förra gången. Vi ledde alltså med mycket i halvlek, sedan gick de på något magiskt sätt om oss, och vann. Med 4 poäng. Jag blir deppad bara jag tänker på den förlusten, helt klart den värsta förlusten någonsin.
Våran tränare sa inte ett ord till oss efter den matchen, hon bara gick därifrån för att hon var så besviken och arg. Fy sjutton. Sker det igen mot dem nu vet jag inte vad jag tar mig till! :O

Bara för att denna match mot Härnösand, som jag nog måste säga är den viktigaste basketmatchen i min basketkarriär hittills, krockar med U-14 träningen så har vi sagt till hela U-14 laget att komma och heja på oss, det är bara en anledning till varför vi absolut inte får förlora den! Åh vad jag vill att det ska bli torsdag NU så att vi får krossa Härnösand en gång för alla, få lite revansch från deras sjukt fula spel från förra matchen! Denna gång får vi vettiga domare också, härligt~ Aaah, jag är sååå taggad :D

Så därför tycker jag att alla som har möjlighet ska komma och heja på oss och se oss spela jävligt bra mot Härnösand på Torsdagen den 18 Februari i Baldershallen kl 19.00. Om ni inte har möjlighet kan ni ju alltid hålla tummarna i alla fall, för att det ska gå som jag vill och så att jag ska slippa behöva kasta mig ut genom närmaste fönster ;)

Lisa Miskovsky

Efter att ha varit depp liite för länge, så tog jag mig i kragen igår och sa till mig själv att nej, jag kan inte fortsätta såhär! Så mitt i natten så gick jag iväg på en långpromenad, jag gick till minneslunden på kyrkogården och stod där och pratade med mig själv, kom hem en timme senare. Efter det kändes det sjukt mycket bättre faktiskt, nästan som vanligt! Men bara nästan...

Idag hade vi friluftsdag. Jag skulle åka slalom, kul men kallt. Jag åkte några varv i backen, sedan fick jag en mysko impuls. Jag fick för mig att jag absolut ville springa ett varv runt Sidsjön, så det gjorde jag. Det är ungefär 3 km, så nu i efterhand känner man sig såå duktig, härlig känsla!

Idag ramlade en skiva ned i min brevlåda som jag hade beställt här ifrån. Självklart var det Lisa Miskovskys skiva som passande nog heter Lisa Miskovsky! :'D Yaay, så nu har jag helt plötligt en hel ny skiva att knarka!

Nu är äntligen, efter 3 besök på vårdcentralen, hela Certificate of Health ifyllt. Så nu ska det bara skickas iväg till EF! Och i tid är jag också, underbart.

THAT'S why I can't keep my faith in love

Mindre lycklig dag idag, men av vettiga anledningar denna gång. Inte bara att det var gymnastik på gympan :P. Nej. Idag har jag en vettig anledning att deppa. Jag vet ärligt talat inte om det är bättre eller sämre, men bra är det i alla fall inte. Även om det konstigt nog kan vara mysigt att deppa ibland... Få sitta och tycka synd om sig själv i ett hörn, men detta är inte sådan dag heller.

Mina känslor bryr sig inte om vad jag tycker eller vad hjärnan säger, mina känslor har förklarat krig mot mig, det gör tillvaron sjukt... ofokuserad. Och jobbig. Visst är det konstig att hjärtat alltid ska börja slå ett extra slag när man ser eller tänker på fel person? Kan inte hjärtat fatta att det är helt sjukt omöjligt, säg inte emot för det är omöjligt, det vet varje vettig människa. Hjärnan har förstått, men det hjälper ju såklart inte alls. Det blir ju spännande att se hur Nationella provet går imorgon med allt det här i hjärnan... Önska mig lycka till~

"Help me to understand
why I need you, Oh so bad"



Gissa vilken låt jag har knarkat idag... Joan of Arc <3

Mina små Änglar

VI VANN!! VI F*CKING VANN!!

Någon är glad här eller? ;D Jojo, jag är väldigt glad. Jag ska utförligt berätta precis varför.

I oktober eller september år 2009 så började jag och två av mina bästa vänner Becka och Lissan att coacha ett basketlag vid namn U-14 som betyder under 14. Alltså är alla i det laget under 14 år, så de flesta är 13 eller 12 år gamla. Några av dem har spelat basket ett tag, men hälften ungefär började spela basket samtidigt som vi började träna dem och har alltså spelat i ungefär ett halvår. Det flesta andra i samma ålder har spelat länge vilket gör att vi inte har vunnit en enda match hittills, vilket inte är konstigt alls, under hela säsongen.

Tills idag.

Idag visade sig allt hårt slit på träningarna ge utdelning. Tjejerna vann. Vissa gjorde ett bättre jobb än andra, speciellt de som spelat längre i vårt lag tog fram sina kunskaper och spelade mer eller mindre felfritt bitvis. Det var helt underbart att se och leda dem genom segern. En riktigt självförtroende boost var det, det var som om någon duktigt människa kom fram till mig och mina kollegor och sa ni är djävulskt bra tränare. Jag är så förskräckligt stolt över mina små änglar (aka spelarna i U-14) som gjorde ett så bra jobb. Ett helt underbart lag, lagstämningen är suverän och nu när vi lärt känna dem så ser vi vilka underbara personligheter de är, och idag kunde jag inte sluta le när jag tittade på dem :D Även om de ibland slarvar bort sjukt enkla grejer som att passa en helt vanlig passning och passar till motståndarna istället, så har de nästan, men bara nästan till och med lyckats göra det charmigt.

Spirited Away

Nu är jag här igen, dags att springa!

Eller så är ni snälla och stannar :D

Jaja, det är upp till dig.

Nåja, slutsvamlat! Slöjden är i full gång igen, och vad gör jag? :D Jo! Jag virkar en morot. En väldigt orange och fin morot. Den är klar och den är väldigt charmig och den heter Berit. Okej? Kaninen Benke, Björnen Birk och Moroten Berit. Det är något att lägga på minnet det. Håhå jaja.

Igår var jag på Vårdcentralen för att de skulle skriva på lite Japan papper och för att se om jag har Tuberkulos. Wtf? Jaja, de stack mig i armen och det sved värre än svininfluensa-sprutan kan jag ju säga. Istället så slapp jag biverkningar, niceu. Sedan skickade de vidare mig till någon läkare som skulle skriva på papprena, men det var bara ett liiitet problem. Papprena skulle fyllas i på engelska och de var helt på engelska. Och läkaren jag kommer till kan inte ett ord engelska och hon bröt på ryska. Hon kunde inte ens Yes och No. Pinsamt dåligt!

Så då skulle jag sitta där och översätta för henne, och det gick ju för jävligt det också. Inte sjutton vet jag vad alla sjukdomar heter på engelska. Hur ska jag veta om jag har haft Mumps eller inte? Jag kunde typ Pneumonia och kunde säga att jag inte har någon mental disorder, men det var i stort sett det. Mamma hade tydligt sagt i telefon att papprena var på engelska och ändå skickar de mig till någon rysk som inte kan ett ord engelska och skriver "Helt frisk" på ett papper som ska bli ifyllt på engelska. Lite irriterad jag blev eller... gaah.

Jag gick senare på stan med Elvira i hur många timmar som helst och vi babblade glatt på om våra större och mindre problem, sjukt mysigt. Hon sov sedan över hos mig, yaay :D

Vi såg Spirited Away. En sjukt bra Hayao Miyazaki film, som du bör se. Precis som alla andra Ghibli filmer så har den den där mysiga, härliga stämningen och den är sjukt skum på ett sjukt bra sätt. Det blir dagens filmtips~

Happy Lemon Tree

Nästa vecka blir det nationella prov. Det är bland det jobbigaste och tråkigaste som finns, men varför vara negativ? Är inte det sjukt onödigt? Varför inte göra nationella till något kul istället? Så, vi dukar fint på våra bänkar, tar med oss massa gott att äta och har som en liten picknick medan man i lugn och ro gör proven. Nice huh? :D


Varje morgon när jag vaknar så är det radion som går igång och så ligger jag och lyssnar tills klockan blir för mycket eller tills jag har kraft nog att kravla mig upp ur den mysiga sängen. Oftast är det en låt som spelas när jag vaknar, och effekten av det brukar vara att jag går runt och nynnar på låten jag vaknade till resten av dagen sedan. Idag vaknade jag av låten Lemon Tree. Väldigt bra låt, så det var inte mig emot :D Den är mysig liksom~ Vad tycker ni? :3

Mirror's Edge

Ååh vad jag är bra, jag har listat ut hur man lägger upp videos från Youtube här! :D Eller ja, listat ut och listat ut, jag tryckte på "hjälp" och klickade mig vidare till tydliga anvisningar... Hehe... Så nu kan ni förvänta er en del videos därifrån i framtiden :D

Idag slutade vi tidigt för att vi gick och tittade på ett Jazzband med skolan som skulle berätta om jazzens historia... Det var väl halvkul. Vi hade matteprov också, inte direkt min favoritsysselsättning det heller...

Jaja, eftersom att vi slutade supertidigt så sprang jag och mina vänner AmAndA, Gill, Elvira och Angelica (Gina är sjuk :<) runt på stan och spenderade våra sista pengar~ Och vad spenderade vi dem på? Jo, på dyra märkesunderkläder. xD Triumph för att vara mer exakt. Men det var rea, så vi gjorde några riktiga kap :D Jag känner mig så mycket finare med fina underkläder, så jag är jättenöjd!

Nå, med mina nyfunna video-kunskaper så lägger jag nu upp en video~ Det är Still Alive från TV-spelet Mirror's Edge, som Lisa Miskovsky sjunger. Det är mitt favorit TV-spel tillsammans med min favoritsångerska, kan det bli bättre? :D Lyssna och njut av denna underbara musik~

Har du spelat Mirror's Edge och vad tyckte du? Har du hört talas om Lisa Miskovsky? :3

Enligt mig får man en sån härlig, underbar frihetskänsla när jag spelar Mirror's Edge, det är så vackert att spela när man bemästrat alla rörelser ordentligt och man bara flyger graciöst över hustaken! :D

Imorgon är en annan dag

Då var det februari. Tiden går snabbt när man har roligt~

Hade en dålig dag idag, den blev dålig vid samma sekund som jag fick reda på att vi skulle börja med gymnastik på idrotten. Bara tanken på att jag ska bli tvingad att ens försöka stå på händer kan få mig att gråta. Usch fy och blä! Idrottsläraren säger att han är övertygad om att jag kommer kunna lära mig, men hell no! Jag brukar säga att man inte vet förrän man provat, jag har provat att stå på händer, det var en skräckupplevelse, aldrig igen! Det är få grejer jag känner ett sånt här starkt ogillande mot, men att stå på händer är bara...blä.

Oj så pessimistisk och deppig man kan vara då, inte likt mig! Jag får rycka upp mig och äta lite av det nybakta brödet jag bakat :D Och sätta mig och se lite Demashita! Powerpuff Girls Z samtidigt som jag målar mina naglar~ Sedan ska jag bara vänta att denna depp-dag ska försvinna, för för tillfället känner jag att bara minsta lilla motgång kan få mig att gråta, och jag fattar inte ens varför! Känns bara dumt att böla över ingenting. Sjukt dumt, men vad ska man göra när tårarna börjar rinna, trots att det inte finns någon anledning...

"The sun'll come out, tomorrow
So you gotta hang on 'til tomorrow
Come what may
Tomorrow! Tomorrow! I love ya, tomorrow
You're only a day away"