Dragons vann mot Planja, yay~
I förra inlägget skrev jag ju att jag skulle missa matchen imorgon. Men så blir det inte! JB Sky som vi skulle möta har nämligen lämnat w.o (walk over) vilket betyder att de inte kommer och att vi automatiskt vinner matchen med 20-0. Blandade känslor om det.
Istället ska jag ned till Sporthallen för att simma med Märta. Man måste ju hålla igång även om man är skadad, jag får ju inte tappa konditionen som jag så omsorgsfullt byggt upp! Allt springande får inte vara förgäves. Så det så.
Hur kommer det sig att Elvira och jag alltid hamnar i våra emo-perioder samtidigt? Jag vet dock inte om jag är glad, ledsen eller sur. Kanske mera borta. Lite frånvarande typ. Och vet du vad det värsta av allt är? Vanligtvis brukar jag ju alltid köra på min egen "terapi metod", nämligen att sticka ut och springa eller gå en låååång promenad. Men det går ju inte det heller, tack vare min jävla fot. Vad ska jag då göra om jag känner så starkt behov av att dra mig ut i mörkret, helt själv, en chans att få vara ifred och dessutom få ett miljöbyte, med denna fot? Jag vet inte. Dessutom är Elvira borta i Brunnflo på roligheter utan mig, så jag kan inte ringa henne och ha ett långt emo-talk heller. Gurka! Jag får väl sitta här på en stol och vara frånvarande. Eller något sånt.
Imorgon kanske är en gladare dag?
I förra inlägget skrev jag ju att jag skulle missa matchen imorgon. Men så blir det inte! JB Sky som vi skulle möta har nämligen lämnat w.o (walk over) vilket betyder att de inte kommer och att vi automatiskt vinner matchen med 20-0. Blandade känslor om det.
Istället ska jag ned till Sporthallen för att simma med Märta. Man måste ju hålla igång även om man är skadad, jag får ju inte tappa konditionen som jag så omsorgsfullt byggt upp! Allt springande får inte vara förgäves. Så det så.
Hur kommer det sig att Elvira och jag alltid hamnar i våra emo-perioder samtidigt? Jag vet dock inte om jag är glad, ledsen eller sur. Kanske mera borta. Lite frånvarande typ. Och vet du vad det värsta av allt är? Vanligtvis brukar jag ju alltid köra på min egen "terapi metod", nämligen att sticka ut och springa eller gå en låååång promenad. Men det går ju inte det heller, tack vare min jävla fot. Vad ska jag då göra om jag känner så starkt behov av att dra mig ut i mörkret, helt själv, en chans att få vara ifred och dessutom få ett miljöbyte, med denna fot? Jag vet inte. Dessutom är Elvira borta i Brunnflo på roligheter utan mig, så jag kan inte ringa henne och ha ett långt emo-talk heller. Gurka! Jag får väl sitta här på en stol och vara frånvarande. Eller något sånt.Imorgon kanske är en gladare dag?
fy vad jobbigt för dig! :( (hejjaghetertinaochsnubbladeinhärjagprenumererarpådinbloggnu!)
SvaraRaderaförsök hålla dig sysselsatt bara! det brukar hjälpa för mig att måla naglarna, ta nån glad färg, typ rosa :) man blir ju fett koncentrerad och efteråt blir man glad för att man har fina naglar! haha.
Tack så mycket för tipset, har faktiskt länge planerat att måla naglarna men det har inte blivit av! Varför tänkte jag inte på det? :o
SvaraRaderaRosa <3
Tror jag ska göra det nu med det samma bara för det :D
NAJS! kan du inte lägga upp bild på det? :D
SvaraRaderaVi sinkar varandra, det är Berit som jävlas.. men vi gör det tillsammans, och känner förståelse!
SvaraRaderaOch jag kan tillägga att jag inte varit borta och haft kul. Jag har tömt sverige på godis, sovit obekvämt och längtat efter dusch. imorgon tar vi itu med problemen, dansen, here we come! ;D <3