Acceptable Losses

Nu när jag har lugnat ner mig lite kanske jag kan skriva här... Vi får se.

Fuck life.

Jag spelade ju den där matchen idag. Vi var såå taggade, hela U-14 var där och tittade och de hejade jätteduktigt! I halvlek ligger vi dock under med 13 poäng. Vi spelade en urusel andra period. Så, i andra halvlek taggar vi till ännu mer. Vi kommer ikapp...nästan.

Vi förlorar med ett jävla poäng. Ett poäng. Det är ju ingenting! Hur sjutton kunde vi förlora? Jag vet inte. Vi är det bättre laget, så är det, men ändå är det något som uppenbarligen inte går ihop.

Sjukt mycket känslor efter matchen, lite tårar... Ja, jag gick inte hem direkt efteråt, jag körde min gamla vanliga "terapi-metod", jag gick en lång promenad, jag är ute och går tills jag känner mig redo att bege mig hemåt. Ett underbart sätt att rensa tankarna. Jag tänkte på allt och inget, försökte få ihop allt i min hjärna. Hur kommer det sig att folk sa att vi spelade bra efter matchen? Spelade vi bra? Är jag nöjd med min insats? Om vi nu spelade bra, hur sjutton kunde vi förlora? Det gick inte ihop. Alls. Mycket annat som inte gick ihop heller. Men det går nästan ihop nu. Men bara nästan. Yay.

Tar jag basketen på för stort allvar? Bli nere för att man förlorat en liten match liksom? Hur patetiskt är inte det egentligen? Vem bryr sig. Basketen betyder mycket för mig. Jag vet inte varför, jag har funderat på vad jag vill med basketen egentligen. Att bli proffs, spela i ligan? Spelar jag bara för att det är kul? Jag har kommit fram till att mitt mål är att komma så långt som möjligt. Testa mina gränser, se hur mycket jag klarar, hur bra jag kan bli på basket. Att bli proffs är en dröm jag inte vågar tro på, mest för att jag är sämre än de flesta i min ålder, vilket inte är konstigt alls med tanke på att jag bara spelat i två år. Jag ligger efter, men kommer jag kunna komma ikapp snabbt nog? Jag har ingen aning faktiskt. Men jag ska ta reda på det. Jag ska kämpa järnet och se vart jag hamnar! ;)

Jaha, då var det bara en match kvar i seriespelet. Sedan är UDM kvar och Basketfestivalen i Göteborg, men sedan är det slutspelat för mig i Sverige på ett tag. Läskig tanke. Både lite sorglig och lite glad. Sorglig för att jag inte kommer spela med detta underbara lag på ett år, glad för att jag ska till Japan. Blandade känslor.

När jag gick min promenad hade jag en låt på repeat på iPoden. Här kommer den, Acceptable Losses av Lisa Miskovsky. Lyssna och njut.