Då var det dags...

21/8
Framme~ Jag har satt min fot i Japan! Stället jag ska bo på de första nio dagarna låg några timmar med buss från flygplatsen, jag sov som en stock. För tillfället är vi 23 Ef-studenter här, och håll i er nu... De flesta studenter är från Norge! Sedan är det en hel del från Danmark också. Och två från Finland, två från Holland, två från Australien, två från Tyskland, en från Thailand... Ja, det kommer lite fler sedan.

Vi har fått våra rum på hotellet vi ska bo på. Ett fint litet hotell, rummet vi ska bo i har en normal toalett (Yaaaaay! Inget hål i marken och inte massa konstiga knappar!) och vi kommer sova på futon, alltså madrasser man rullar ut på golvet. Jag ska dela rum med Thailändaren, jag vet inte hur man stavar hennes namn, men det utalas Stam, och med en av tjejerna från Norge, Johanne. Hon verkar jättesnäll, pratade en del med henne på bussen och flygplatsen så jag blev jätteglad när de sa att jag skulle dela rum med henne! Thailändaren säger inte så mycket, men hon är jättesöt. Senare kommer det flytta in två till i rummet, jag har ingen aning om vilka de är.

Jag tänkte precis skriva att allt är bra, men då skulle jag ljuga. Min väska missade planet, så den kommer hit om två dagar sa de... Så nu har jag bara det som jag hade i handbagaget, alltså inga nya kläder, inte datorladdaren, inget smink eller hygienartiklar. Väldigt irriterande. Men väskan är påväg till mig nu i alla fall. De snälla EF Japanerna tog mig till 7-Eleven (de hade sjukt mycket saker, inklusive underkläder, smink, deoderant, tandborste, hentai manga...) så nu har jag åkt bil för första gången i Japan! De kör på fel sida, haha.

Det jobbigaste just nu är väl språket. Inte Japanskan riktigt då, utan snarare Engelskan konstigt nog. Det är bara det att när någon här på campet öppnar sin mun för att säga något så har jag ingen aning om han/hon ska prata på Norska, Engelska eller Japanska. Det kanske inte låter så komplicerat, men när jag börjar snacka Svenska med Australienarna för att jag snackade med Malin för 5 sekunder sedan så blir det lite konstigt haha. Så det blir någon fin blandning. Dessutom har jag inte sovit på alldeles för länge (dumma Jetlag), så hjärnan hänger inte riktigt med i alla språkbyten.

Det första som slog mig när jag gick ur flygplanet var värmen. De har en alldeles egen slags värme här, inte alls som när det är 30 grader där hemma. Luften är sjukt fuktig och tung! Den går ju knappt att andas! Och alla insekter är sjukt stora. Det flög förbi något som såg ut som en humla, lät som en humla, fast den var dubbelt så stor som en humla.

Det är lite regnskog över det hela faktiskt. Jag sitter här och skriver på hotellrummet, luften är förfärligt fuktig och utanför hör man vattnet forsa och fåglarna kraxa. De låter lite som fiskmåsar, fast fiskmåsar som är långt borta. Dessutom ser ju utsikten ut som en regnskog också. Håhå jaja.

Vi fick prova att bada i hotellets onsen, varm källa. Det var precis som Yasuragi, jag fick till och med en yukata, och de japanska tanterna stod och sa till varandra att min Yukata var för kort, och så fnissade de lite, ni skulle sett deras miner när jag plötsligt vände mig om och sa "Hai, chotto mijikai, desu ne?" (Ja, den är lite kort, eller hur?) Sedan började de fnittra lite till och sa till varandra "Hon förstår Japanska! Hon förstår Japanska!", Yay diskret.

Imorgon väntar nya äventyr, Mata ne~

Jag lever

Tjo. Det har gatt ett tag nu, huh... Jag har i alla fall varit tillrackligt duktig for att skriva pa min dator i ett word dokument nastan varje dag, sa jag tankte kopiera lite darifran eftersom att det har hant massor och jag kan inte skriva om allt i ett inlagg, ingen skulle orka lasa, sa jag delar upp det lite.

Jag har inte haft internet pa campet, darfor.

Dag 1

20/8 Det har varit en lång dag. Sov 3 timmar inatt, sedan bar det av mot Arlanda. Träffade min reskompis Malin, trevlig och rolig tjej det där! Tills hon somnade vill säga. Nu sover hon, och jag har det aptråkigt. Självklart är jag pigg som en nötkärna, det är jag typ alltid när jag reser.

Jag menar, jag är påväg mot JAPAN! Hur sjutton kan jag sova då? Nej, det går liksom inte.

Allting har gått bra hittills. Vi lyckades byta plan i Paris, en gigantisk flygplats. Verkligen. Det kändes som om vi behövde gå flera kilometer med den 10 kg tunga väskan på axeln. Fint skyltat var det också.

Det här flygplanet är ascoolt! Alla säten har en liten tv och en fjärrkontroll, så man kan spela spel som fyra i rad, hänga gubbe, harpan m.m. Det finns även film och musik på tv:n, och så fick alla ett par hörlurar såklart! Jag har sett Kick Ass, och halva It's Complicated, tills den filmen blev för tråkig. Kick Ass var riktigt bra! :D

Helt plötsligt ropade de ut i högtalarna att alla behövde skriva på ett gäng papper innan ankomsten till Japan, var något med tullen eller något. Jag och Malin förstod typ hälften, jag vet ju inte ens vilken adress jag ska skriva under adressfältet längre. Den jag kommer ha i Japan eller den som jag har i Sverige? Så vi tänkte fråga flygvärdinnorna om hjälp.

Det finns två sortes flygvärdinnor på det här planet, Japanskor och Fransyskor. Alla vet ju att Japanerna och Fransmännen inte har den vackraste engelskan här på jorden, så man kan ju säga att vi hade lite svårt att förstå varandra. Det hela slutade med att vi gissade och bara skrev något, det duger säkert!

Maten var god.
Jag lever, typ två timmar kvar av flygresan nu. Uscha, jag vill bara komma fram någon gång!
/Yoshia

Japandags

Mitt sista blogginlägg i Sverige. Här sitter jag, i radhuset på Lidingö, åter igen granne med Martin Stenmark och hans fru (Hanna nånting, också känd sångerska och programledare) och barn.

Jag har sagt att jag är jättenervös. Men jag tror inte att jag är det. Jag tror inte det var därför jag grät och tömde ett näsdukspacket igår. Mera bara för att jag kommer sakna alla så sjukt mycket, och lite för att jag var trött och stressad (alltid närmare till tårar då haha). Jag har alltid haft problem med att säga hejdå, varesig jag skulle ta tåget ned till Farmor själv eller bara säga hejdå när mamma skulle lämna mig på dagis. Fast det var ju iof ett tag sedan, hehe...

Det jag är mest nervös inför är att min iPod ska dö. Den är nämligen rätt nära döden just nu. Stackars gamla iPod.

Är sjukt trött nu, ska sova och sedan gå upp för att sätta mig i bilen kl 4 på morgonen. Fy sjutton. Ska mellanlanda i Frankrike, ska alltså sitta i Paris i två timmar. "Vad bra!", tänkte jag. "Jag kan ju franska!"
Sedan tänkte jag efter lite. Jag insåg att jag kunde mindre än jag trodde. Sedan tänkte jag efter lite till.

Och nej. Jag kunde inte ens komma ihåg hur man säger "Jag kan inte prata franska" på franska. (okej då, kom på det efter några minuters tänkande), och då har jag ändå pluggat franska i 4 år. Hell yeah.

Vi får se när jag skriver nästa gång då. Vi ses. Ha det bra.

/Yoshia

Mossvikenfruar

Näst sista dagen i Sverige. Sista dagen i Sundsvall. Jag sitter här och bölar. Snart, om en timme eller något så ska jag och Becka ner på stan så ska jag uträtta de sista ärendena. Snyft. Samtidigt är jag på nått sätt jätteglad. Skumtskumt.

Jag läste precis ut boken Mossvikenfruar - Chansen av Emma Hamberg. Jag ville ha en bok som var rolig, lättsam, helst problemfri. Jag har läst böcker med alldeles för jobbiga och stora problem i sommar (typ prostitution och anorexi). Så jag blir tipsad om denna och börjar glatt läsa. Blir glad, boken är roligt skriven och det händer typ inget. Hon bor i Mossviken med sin man och allt är frid och fröjd. Händelselöst och ändå roligt, tillräckligt roligt för att jag ska njuta av den händelselösa boken utan att bli uttråkad.

Helt plötsligt sabbas allt av att hon, Anki, får reda på att hennes man är otrogen. Det var den roliga och händelselösa boken det. Då kan jag skriva in otrohet i listan på jobbiga ämnen jag läst om i sommar dårå. Tack tack.

Utan att avslöja för mycket om boken, så kan jag säga att det blir bättre, trots den händelserika "katastrofen". Den är allt som allt bra. Och rolig, och "feel-good" och mysig. Trots otrohet och andra mer och mindre jobbiga problem som dyker upp.

Så jag får väl fortsätta jakten på en bra, problemfri bok med humor och mysighet.

Några tips?

Kino no Tabi

Vad: Anime
Namn: Kino no Tabi (Kinos Resa)
Antal avsnitt: 13

Handling: Kino är en resenär. En upplevare. En överlevare. Hon reser runt i världen till massor av länder tillsammans med sin talande motorcykel och sin bästa vän, Hermes, för att se nya kulturer, träffa nya vänner, uppleva nya saker. Hon stannar aldrig i mer än tre dagar och har alltid pistolerna laddade och nära till hands.

Förväntningar: Jag har hört mycket gott om den här innan jag började se den. Jag förväntade mig en lugn och lite filosofisk blandning mellan action och drama.

Animation och ljud: Väldigt enkel och stilren, Kinos ansikte är runt som en boll. Det var småsaker jag störde mig lite på, men allt som allt passar den serien. Jag älskar intolåten! Verkligen! Mikuni Shimokawa gör verkligen ett superbra jobb. Ending låten gillade jag inte lika mycket, även om den låten helt klart är godkänd också. Röstskådespelarna gör ett bra jobb. Jag gillade speciellt Hermes röst (Ryuji Aigase).

Åsikt: Filosofi fick man. I stor dos. Alla olika länder var så olika och intressanta, jag och Chrisse (som jag såg den med) satt och diskuterade och funderade över alla olika styren och stadsfilosofier ett bra tag. Slavhandel, människovärde m.m togs upp. En blandning mellan action och drama var det, även om man inte ska se denna anime för de coola actionscenerna, för särskilt många är det inte. Samma sak med dramat.

Första avsnittet kändes väldigt meh, det var inte särskilt bra. Det var väl som de flesta första animeavsnitt, bara en liten itroduktion till karaktärerna och världen. Andra avsnittet var lite bättre, men vi störde oss på att det inte kändes som om det fanns någon handling, inget mål med deras resande. De bara reste "för att". Det var inget spänningsmoment som fick oss att vilja se vidare.

Avsnitten är därför väldigt fristående. Men jag tänker inte säga att de är dåliga, absolut inte! De var roliga och intressanta. Vi tog oss igenom serien på två dagar utan några som helst problem. Efter första avsnittet tycker jag att avsnitten höll måttet, det var inget avsnitt som var dåligt. Jag kan verkligen rekomendera den, den är sevärd och tänkvärd helt klart!

Betyg: 4 skålar med gröt.

Snart hejdå...

Nu har det verkligen börjat närma sig, jag har börjat säga hejdå till vänner, packa, fixa datorn... Ja, till och med börjat tänka på att inte sätta på mig de kläder jag ska ha med mig på morgonen, så allt ska hinna tvättas.

De här två sista veckorna har varit helt sjukt stressiga, och fantastiskt roliga. Jag trivs verkligen när det händer saker hela tiden. Pang pang liksom. Earn the day every day. Det känns verkligen som att jag gör det med ett fullt schema.

De senaste två veckorna har jag sovit över på landställen, varit på fester, blivit intervjuad av tidningen, jobbat, målat... Alla har varit jättesnälla, jag blir så rörd, det gör inget direkt lättare... Men ändå. Kommer sakna alla.

NBA-Camp

Nu vet jag att jag inte skrivit på några dagar, men har varit på basketläger. NBA-camp för att vara exakt. Skitkul! Massa basket hela dagarna. Bokstavligen hela dagarna. Från kl 9.00-20.00. Basket basket basket. Jättekul att få spela lite igen, har ju inte gjort det på i stort sett hela sommaren, utan istället har jag bara sprungit och sprungit och sprungit för att hålla igång konditionen. Väldigt lärorikt var det, det var någon superlegendarisk, 86 årig coach från USA som coachat i 53 år, han har varit coach till i stort sett alla duktiga basketspelare i USA. Michel Jordan t.ex. Även något turksikt dambasketlag och rullstolsbasket. Många långa intressanta historier hann vi höra av John Bach. Vill du läsa mer, läs här.

Nå, nog om det. En vecka kvar. Fy sjutton. Peppen, stressen, nervositeten... Gaaah.

Obeskrivlig känsla

Här sitter jag, min näst sista söndag i Sverige på ett tag, och skriver en packningslista.

Jag ska alltså ut på en resa och kommer vara hemifrån i 10 månader, i ett land på andra sidan jordklotet.

Vad fan ska man packa då?!

Lite plats har jag, och många frågor. Av vad jag har hört så kommer jag inte få ta med mig mer på flyget än vad någon som ska vara borta över en vecka får ta med sig. Alltså typ 20-25 kg plus handbagage.

Jag kan fortfarande inte smälta att jag ska åka. Det känns så långt borta. När jag tänker att det här är den sista söndagen i Sverige innan jag åker så kommer paniken tillbaka lite.

Hur sjutton ska man spendera de två veckorna som känns som de två sista i det jordliga livet?

Lite som en "vad skulle du göra om du visste att du dog om två veckor"-känsla. Jag vet ju att jag kommer tillbaka om bara 10 månader, men det känns ändå som en evighet.

En till tanke slog mig. Vad händer om jag inte har internet i min familj? Ja ni bloggläsare, ni lär väl få vänta ett tag på uppdateringar i så fall, haha.

Nej, nu ska jag lämna denna spända, nervösa, glada, smått panikslagna, nostalgiska, ledsna, upprymda, förväntansfulla, oroliga känslan för att spela lite basket med världens bästa Becka. Hon får mig på andra tankar, det vet jag.

Ha det bra~
/Yoshia

Kirby's Epic Yarn

För första gången på länge fick jag den där "måste ha"-känslan över ett spel. Jag satt och bläddrade igenom den där Leveltidningen som kom för ett bra tag sedan, men som jag inte riktigt orkat kolla igenom ordentligt. Så idag hittade jag den, Kirby Epic Yarn, E3s bästa spel, enligt Level i alla fall. Det enda minus de kunde hitta var att de tyckte det var lite för låg svårighetsgrad, men hey, det passar ju mig perfekt! Jag gillar lätta spel, de får mig att känna mig duktig till skillnad från spel där jag fastnar var femte minut.

Hur gulligt som helst. Med Kirby som huvudperson. Kirby, älskade rosa Kirby, som kommer strax efter Yoshi på listan över mina favorit nintendofigurer. Nu i syslöjdsversion. Underbart.

Mirror's Edge - Frihetskänsla i spelformat

Léo är hemma! :D Äntligen, efter en månad i Frankrike. Så jag cyklade dit till honom, sådär lagom sent på eftermiddagen och tillsammans började vi spela Mirror's Edge, ca 7 timmar senare hade vi spelat ut det. Skitbra spel måste jag säga! Lite stressande, men jag är sjukt lättstressad när det kommer till spel, haha, så jag anser typ att alla spel förutom Animal Crossing och typ Wii Fit är stressande.

För att citera mig själv från ett inlägg i Februari "Enligt mig får man en sån härlig, underbar frihetskänsla när man spelar Mirror's Edge, det är så vackert att spela när man bemästrat alla rörelser ordentligt och man bara flyger graciöst över hustaken! :D"

Underbar känsla, indeed. Titta på trailern så förstår ni vad jag menar.

Förberedande shopping

Loafers, 1195 kr av märket Hästen, inköpt på Kax
(skoluniformsskorna lär inte finnas i min storlek, så det är lika bra att jag köper ett par innan jag kommer dit)

Japansk lexikon, 159 kr Akademibokhandeln

Let's Dance!

Vad kul det skulle vara om jag vore sådär skitbra på att dansa. Då skulle jag kunna dansa alla de där roliga Para para-danserna. Tyvärr är jag inte skitbra. Men whatever, det är ju kul! :D

Jag skulle precis skriva att jag bara dansar när ingen ser, då kom jag på att jag har dansat Hare Hare Yukai-dansen mitt i Gävle. Dock med många fler konventare runtomkring mig, men fortfarande! :D Whatevercon, det var ett roligt konvent det.

Para Para är en populär japansk synkroniserad gruppdans. Till skillnad från de flesta klubbdanser och ravedanser så finns det specifika, förinställda rörelser för varje låt, och alla gör samma rörelser samtidigt, ungefär som Linedance. (direkt översatt från wikipedia)

Para para-danser för danssugna:

Love and Joy


Hare Hare Yukai


Lucky Star

Auriga

Detta är nog den mest välgjorda AMV jag någonsin har sett. Nostromo är en helt fantastisk AMV-skapare enligt mig. Hur man kan få ihop något sånt här med hjälp av en dator och massa klipp från olika animéer är bara...wow. 49 animéer. 4 månaders arbete. Adobe Premiere. Nostromo. And voila. Vad tycks? Är det bara min lilla nördhjärna som finner detta fantastiskt eller är det faktiskt fantastiskt?

Jag skulle då aldrig ha tålamod att göra en anime music video

Edit: Om videon hackar lika mycket på bloggen för er som den gör för mig, klicka på videon så ni kommer till Youtube-sidan istället. Där funkar det mycket bättre, för mig i alla fall ;)

Materiell Gjädje (del 2)

Koftan som jag köpte igår:


Yaaay~ Den är av märket Serious Sally och kostade mig 150 kr eftersom att det var halva priset på Rut m.fl.

Idag har jag målat balkongen och tagit hand om Hjalmar, min bror. Vi gick till lekparken och byggde sandslott, han tyckte det var skitkul, jag är glad för att jag gjorde något av dagen även om det inte var så jättekul... Men fortfarande, någonting är bättre än ingenting.

Materiell Glädje

För ungefär en månad sedan var jag på Rut m.fl. En underbar klädaffär! I vilket fall, där såg jag en helt sjukt charmig klänning, som tyvärr var lite för dyr för min plånbok. Jag funderade ändå på att köpa den...

Idag var jag på birsta och hittade den klänningen för halva reapriset. Det finns knappt ord för min kärlek till reor. Så jag köpte en kofta och denna klänning för endast 299 kr tillsammans! Skulle det inte varit rea skulle de tillsammans kosta ca 700 kr. Snacka om att jag blev glad!

Ni får se koftan imorgon^^ Sov gott!

Närcon 2010

Jag kom på att jag inte berättat om mitt besök på Närcon ännu, så jag tänkte att det kanske var dags medan minnena är hyfsat färska i alla fall.

Jag kom dit kring tre på eftermiddagen på lördagen, eftersom att jag inte hade sovsal och därför planerade att dygna. I biosalongen visades Millenium Actress, så självklart var jag tvungen att se den! Hey, det är ju Satoshi Kon som regisserat den och Vince sa att den skulle vara bra. Den var precis som Satoshi Kons andra filmer (Perfect Blue och Paprika), bra men förvirrande och skulle nog beskrivas som konstig av de flesta.


Brädspelen är alltid min favorit när jag är på konvent. Så självklart sprang jag iväg till brädspelen i hopp om att skaffa lite nya bekantskaper och spela lite awesome brädspel.

Det var så jag lärde känna Ulrika och tillsammans spenderade vi resten av lördagen på ett sjukt awesome spel, nämligen STHLM Maffia. Det spelet ska införskaffas någon gång under mitt liv.

Det blev inga omgångar Varulv på natten, utan bara massa Maffia. Jag är inge bra på att vara bybo. Så varulv skulle varit roligare (varulv är som maffia men med fler roller och därför färre bybor). Dessutom ville folk sova, så de flesta svek mig och mitt dygnande och gick och la sig istället. Söndagen, då hade brädspelen stängt och städat undan, det hade typ hela konventet gjort, så det fanns inte så mycket att göra. Trååkigt.

Såå, slutligen, inget fel på Närcon, Närcon är bra. Men den tråkiga natten och söndagen och saknaden av Varulv drar ned konventet till "sådär".

MEEN käärlek på Ulrika och STHLM maffia och den sjukt snygga Närcon-tröjan <3<3<3<3>