Obeskrivlig känsla

Här sitter jag, min näst sista söndag i Sverige på ett tag, och skriver en packningslista.

Jag ska alltså ut på en resa och kommer vara hemifrån i 10 månader, i ett land på andra sidan jordklotet.

Vad fan ska man packa då?!

Lite plats har jag, och många frågor. Av vad jag har hört så kommer jag inte få ta med mig mer på flyget än vad någon som ska vara borta över en vecka får ta med sig. Alltså typ 20-25 kg plus handbagage.

Jag kan fortfarande inte smälta att jag ska åka. Det känns så långt borta. När jag tänker att det här är den sista söndagen i Sverige innan jag åker så kommer paniken tillbaka lite.

Hur sjutton ska man spendera de två veckorna som känns som de två sista i det jordliga livet?

Lite som en "vad skulle du göra om du visste att du dog om två veckor"-känsla. Jag vet ju att jag kommer tillbaka om bara 10 månader, men det känns ändå som en evighet.

En till tanke slog mig. Vad händer om jag inte har internet i min familj? Ja ni bloggläsare, ni lär väl få vänta ett tag på uppdateringar i så fall, haha.

Nej, nu ska jag lämna denna spända, nervösa, glada, smått panikslagna, nostalgiska, ledsna, upprymda, förväntansfulla, oroliga känslan för att spela lite basket med världens bästa Becka. Hon får mig på andra tankar, det vet jag.

Ha det bra~
/Yoshia