Japandags

Mitt sista blogginlägg i Sverige. Här sitter jag, i radhuset på Lidingö, åter igen granne med Martin Stenmark och hans fru (Hanna nånting, också känd sångerska och programledare) och barn.

Jag har sagt att jag är jättenervös. Men jag tror inte att jag är det. Jag tror inte det var därför jag grät och tömde ett näsdukspacket igår. Mera bara för att jag kommer sakna alla så sjukt mycket, och lite för att jag var trött och stressad (alltid närmare till tårar då haha). Jag har alltid haft problem med att säga hejdå, varesig jag skulle ta tåget ned till Farmor själv eller bara säga hejdå när mamma skulle lämna mig på dagis. Fast det var ju iof ett tag sedan, hehe...

Det jag är mest nervös inför är att min iPod ska dö. Den är nämligen rätt nära döden just nu. Stackars gamla iPod.

Är sjukt trött nu, ska sova och sedan gå upp för att sätta mig i bilen kl 4 på morgonen. Fy sjutton. Ska mellanlanda i Frankrike, ska alltså sitta i Paris i två timmar. "Vad bra!", tänkte jag. "Jag kan ju franska!"
Sedan tänkte jag efter lite. Jag insåg att jag kunde mindre än jag trodde. Sedan tänkte jag efter lite till.

Och nej. Jag kunde inte ens komma ihåg hur man säger "Jag kan inte prata franska" på franska. (okej då, kom på det efter några minuters tänkande), och då har jag ändå pluggat franska i 4 år. Hell yeah.

Vi får se när jag skriver nästa gång då. Vi ses. Ha det bra.

/Yoshia