Jag hade Uncharted 3-helg hos Léo för några helger sedan. Skiit bra spel som absolut rekommenderas!! I liknande äventyrs/skjut-spel så brukar jag tröttna snabbt och ge upp, men det här spelade vi faktiskt klart också. Visst, jag sov bort någon timme i mitten, men jag får väl spela om den lilla biten nästa spelhelg.
Kontrollen var enkel att hantera och storyn slutade aldrig att vara engagerande. Eftersom att det är spel 3 i serien, och jag har spelat båda spelen innan, så har jag nu lärt känna karaktärerna ordentligt, och fäst mig rätt mycket vid Drake och hans kompanjoner. Jag hoppas stenhårt på en 4:a!!! :D
söndag 4 december 2011
Julklappsdilemma
Sitter och skriver en önskelista till jul. Rätt svårt faktiskt. Jag som trodde det skulle vara hur enkelt som helst, men icke. Det blir typ pengar till körkortet, haha. Så himla tråkigt egentligen. Just det, nya basketskor också. Men det måste jag ju prova ut själv liksom. Det är inget någon bara kan gå och köpa till mig lite random sådär. Dumma i-landsproblem.
Annars är det ju bara kläder och smink jag vill ha, men det vill jag köpa själv, litar inte på att någon annan ska lyckas köpa rätt x3
Gawd, det är såå mycket enklare att köpa till andra.
Men helst vill jag ju köpa till migsjälv, höhöhö. ;)
Annars är det ju bara kläder och smink jag vill ha, men det vill jag köpa själv, litar inte på att någon annan ska lyckas köpa rätt x3
Gawd, det är såå mycket enklare att köpa till andra.
Men helst vill jag ju köpa till migsjälv, höhöhö. ;)
måndag 10 oktober 2011
Dagens Låt - Je Me Perds
Ett annat ämne, förutom Kemi, som jag alltid ogillat är franska. Min moder är dock fransklärare. Idag envisades hon med att visa mig lite fransk musik hon hittat. Jag måste lite motvilligt erkänna att jag är lite kär. I en fransyska och hennes franska musik. Håhåjaja.
Jena Lee - Je Me Perds
/Yoshia
Jena Lee - Je Me Perds
/Yoshia
Yoshia Funderar - En positiv plugganda
Allt rullar på. Dagarna går. Jag pluggar, spelar basket, söker jobb, tar körkort... Föräldrarna vill att jag ska hjälpa till hemma. Själv vill jag hinna med lite tid för mig själv. Lite tid med vänner skulle ju inte heller skada.
Det finns bara ett problem. Nämligen att det bara finns 24 timmar på ett dygn! Hur fan ska man hinna allt!!! Jaja, det går ändå relativt bra just nu tycker jag. Yippie.
Nå, jag tror inte jag nämnt något överhuvudtaget här om skolan. Då har jag ju ändå börjat ettan på gymnasiet! Jaja. En rätt chill klass. Det finns ingen som jag direkt ogillar, vilket såklart är positivt, haha. Samma med lärarna. Såklart finns det väl de jag gillar mer än andra, men så är det ju också alltid.
Jag går alltså det naturvetenskapliga programmet på Skvaderns gymnasieskola. Sekten på berget. Två (ofta jävligt långa) lektioner om dagen, två timmars lunch, blockschema = Mig likes. För tillfället och fram till jul läses matte, kemi, idrott, engelska och svenska. Jobbigast är väl kemin, men inget som jag inte fixar.
Jag har alltid haft det lätt för mig i skolan. Jag trodde att det skulle bli annorlunda nu när jag kom till gymnasiet, men icke. Inget som riktigt satt stopp på mitt räkmackeåkande ännu. Jag väntar på ett tvärstopp, men icke. Det enda som skrämmer mig lite är att jag troligtvis måste ha betyget A i alla ämnen för att vara säker på att komma in på det universitet jag vill... Åååh, pressen, prestationsångesten. Gaah. Det går nog bra, det går nog bra. Hoppas jag.
Något jag har fattat på senaste tiden är i alla fall att inlärningsförmågan har sååååå mycket med inställning att göra. Att det är lättare att lära sig något om man är intresserad och tycker det är roligt, det har nog de flesta fattat. Min fantastiska insikt är i alla fall att om man lurar hjärnan och säger och tänker att alla ämnen är svinroliga, så blir det faktiskt både roligare och lättare, på riktigt! Jag gillar inte kemi egentligen. Men det gör gigantiskt skillnad att innan en kemilektion tänka "Faaan, inte ännu en kemilektion.... SUCK!" eller om man tänker (även om det är en lögn) "Ja, vad roligt det ska bli med kemi! Undra vad vi får lära oss för intressant idag!" Så jag har börjat tänka så. Jag har försökt att se det intressanta och det roliga med kemi. Försöka hitta samma plugg-glädje som jag hade när jag pluggade japanska. Visst, hur mycket jag än försöker, så kommer kemi aldrig att bli lika roligt som japanska. Det behöver ju dock inte vara dötrist för det.
Jag tror att det var denna insikt som räddade mig på förra kemiprovet. På tåget ned mot Stockholm då jag skulle se Owl City så ville jag verkligen bara drömma mig bort till den fina musiken från min iPod. Istället så förträngde jag de önsketankarna, och lurade mig själv till att mycket hellre läsa ur kemiboken. Jag upprepade tyst för mig själv "kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant...." Sedan kunde jag förvåna mig själv med att kunna läsa koncentrerat i säkert en timme, och dessutom få in de största delarna av innehållet i minnet också.
Det blir i alla fall aldrig sämre av att tänka positivt....
Det finns bara ett problem. Nämligen att det bara finns 24 timmar på ett dygn! Hur fan ska man hinna allt!!! Jaja, det går ändå relativt bra just nu tycker jag. Yippie.
Nå, jag tror inte jag nämnt något överhuvudtaget här om skolan. Då har jag ju ändå börjat ettan på gymnasiet! Jaja. En rätt chill klass. Det finns ingen som jag direkt ogillar, vilket såklart är positivt, haha. Samma med lärarna. Såklart finns det väl de jag gillar mer än andra, men så är det ju också alltid.
Jag går alltså det naturvetenskapliga programmet på Skvaderns gymnasieskola. Sekten på berget. Två (ofta jävligt långa) lektioner om dagen, två timmars lunch, blockschema = Mig likes. För tillfället och fram till jul läses matte, kemi, idrott, engelska och svenska. Jobbigast är väl kemin, men inget som jag inte fixar.
Jag har alltid haft det lätt för mig i skolan. Jag trodde att det skulle bli annorlunda nu när jag kom till gymnasiet, men icke. Inget som riktigt satt stopp på mitt räkmackeåkande ännu. Jag väntar på ett tvärstopp, men icke. Det enda som skrämmer mig lite är att jag troligtvis måste ha betyget A i alla ämnen för att vara säker på att komma in på det universitet jag vill... Åååh, pressen, prestationsångesten. Gaah. Det går nog bra, det går nog bra. Hoppas jag.
Något jag har fattat på senaste tiden är i alla fall att inlärningsförmågan har sååååå mycket med inställning att göra. Att det är lättare att lära sig något om man är intresserad och tycker det är roligt, det har nog de flesta fattat. Min fantastiska insikt är i alla fall att om man lurar hjärnan och säger och tänker att alla ämnen är svinroliga, så blir det faktiskt både roligare och lättare, på riktigt! Jag gillar inte kemi egentligen. Men det gör gigantiskt skillnad att innan en kemilektion tänka "Faaan, inte ännu en kemilektion.... SUCK!" eller om man tänker (även om det är en lögn) "Ja, vad roligt det ska bli med kemi! Undra vad vi får lära oss för intressant idag!" Så jag har börjat tänka så. Jag har försökt att se det intressanta och det roliga med kemi. Försöka hitta samma plugg-glädje som jag hade när jag pluggade japanska. Visst, hur mycket jag än försöker, så kommer kemi aldrig att bli lika roligt som japanska. Det behöver ju dock inte vara dötrist för det.
Jag tror att det var denna insikt som räddade mig på förra kemiprovet. På tåget ned mot Stockholm då jag skulle se Owl City så ville jag verkligen bara drömma mig bort till den fina musiken från min iPod. Istället så förträngde jag de önsketankarna, och lurade mig själv till att mycket hellre läsa ur kemiboken. Jag upprepade tyst för mig själv "kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant, kemi är roligt och intressant...." Sedan kunde jag förvåna mig själv med att kunna läsa koncentrerat i säkert en timme, och dessutom få in de största delarna av innehållet i minnet också.
Det blir i alla fall aldrig sämre av att tänka positivt....
söndag 9 oktober 2011
Dagens Låt - Wee Monsters
Efter en del frågande hit och dit, så hittade jag tillslut någon som ville gå med mig för att se Owl City i onsdags. Min kära kusin och hennes kompis Nicole tvekade inte och hängde glatt med mig dit...
Och vilken konsert sen! Ojojoj vad den var GRYM! Lätt värt pengarna, tiden och besväret som med följde.
Det var ju dock rätt väntat att Adam Young skulle vara precis lika bra som jag trodde och hoppades att han skulle vara. Något mer oväntat var ju förbandet.
Det var ju dock inte ett band, utan en kille från England som kallar sig Unicorn Kid. Jag förväntade mig inte mycket från honom, ett rätt coolt namn, hm. Men hans musik var högt över förväntan! Kanske inte som bakgrundsmusik vid någon stämningsfull trerättersmiddag precis, men live på en bar i Stockholm, men ett stort fint dansgolv, så var det underbart. Han själv hoppade runt som om han blivit uppladdad av ett dussin duracellkaniner, upp och ner hit och dit, medan han frenetiskt slog på sin minikeyboard och skapade dessa underbara toner som gav så mycket energi att ingen i hela rummet kunde sitta stilla. Magiskt, mysigt, livligt, eventuellt lite flummigt... Precis min stil. Precis som Owl City. Fast ändå inte. Unicorn Kid.
Wee Monsters - Unicorn Kid
/Yoshia
Och vilken konsert sen! Ojojoj vad den var GRYM! Lätt värt pengarna, tiden och besväret som med följde.
Det var ju dock rätt väntat att Adam Young skulle vara precis lika bra som jag trodde och hoppades att han skulle vara. Något mer oväntat var ju förbandet.
Det var ju dock inte ett band, utan en kille från England som kallar sig Unicorn Kid. Jag förväntade mig inte mycket från honom, ett rätt coolt namn, hm. Men hans musik var högt över förväntan! Kanske inte som bakgrundsmusik vid någon stämningsfull trerättersmiddag precis, men live på en bar i Stockholm, men ett stort fint dansgolv, så var det underbart. Han själv hoppade runt som om han blivit uppladdad av ett dussin duracellkaniner, upp och ner hit och dit, medan han frenetiskt slog på sin minikeyboard och skapade dessa underbara toner som gav så mycket energi att ingen i hela rummet kunde sitta stilla. Magiskt, mysigt, livligt, eventuellt lite flummigt... Precis min stil. Precis som Owl City. Fast ändå inte. Unicorn Kid.
Wee Monsters - Unicorn Kid
/Yoshia
Spelhelg...
..med kontraster.
Lördag: Heavy Rain
Spelade ut spelet, lätt ett av de bästa spelen jag någonsin spelat. En så sjukt engagerande, men mörk, story. Med goda vänner bredvid mig som moraliskt stöd, så var spelupplevelsen komplett. Lördagen kunde knappast blivit bättre!
Söndag: Animal Crossing
Efter lite för mycket tungt regn under lördagen, så lättade jag upp stämningen och lät åter igen färgerna invadera tv-apparaten. Animal Crossing. Gulligare, charmigare, vardagligare och mysigare spel finns nog inte. Idag klagade min kära vän Portia över att hon tappat nyckeln till sitt hus. Efter en timmes ihärdigt fiskande fick jag äntligen upp den stora, guldiga husnyckeln åt henne.
/Yoshia
Lördag: Heavy Rain
Spelade ut spelet, lätt ett av de bästa spelen jag någonsin spelat. En så sjukt engagerande, men mörk, story. Med goda vänner bredvid mig som moraliskt stöd, så var spelupplevelsen komplett. Lördagen kunde knappast blivit bättre!
Söndag: Animal Crossing
Efter lite för mycket tungt regn under lördagen, så lättade jag upp stämningen och lät åter igen färgerna invadera tv-apparaten. Animal Crossing. Gulligare, charmigare, vardagligare och mysigare spel finns nog inte. Idag klagade min kära vän Portia över att hon tappat nyckeln till sitt hus. Efter en timmes ihärdigt fiskande fick jag äntligen upp den stora, guldiga husnyckeln åt henne.
/Yoshia
torsdag 29 september 2011
måndag 26 september 2011
Changes
Jaja, jag har insett något. Något som jag borde insett för länge sedan. Jag kommer inte att bli särskilt mycket bättre på basket än vad jag är nu. Jag har gett upp. Jag har till och från sattsat på basket, och det har till och från varit bara jobbigt och roligt. Nu ska jag bara spela för att det är kul. Enda sedan jag kom hem från Japan så har mitt självförtroende inom basketen bara sjunkigt och sjunkigt, och ligger nu där på botten och skvalpar lite hjälplöst och mesigt. I en månads tid har de 4 basketträningarna varit veckans plåga. Jag har intalat mig att alla tittar på mig och tänkt "vad fan gör hon här" och det har slutat med att jag mest tittar på mig själv från någon form av utifrånperspektiv och ifrågasatt vad fan jag gör på träningarna.
Jag har inte slutat, men spelar nu inte längre med A-laget (jag bad om att få slippa, men jag tvivlar på att Jim skulle låtit mig fortsätta ändå) så nu spelar jag 3 gånger i veckan, två gånger med The Oldies (gamla ligaspelare och sånna som förut spelade väldigt mycket och nu bara vill spela lite för att få motion och för att de tycker det är kul) samt en gång med det lag jag förut var coach till.
Det känns bra. Befriande. Nu ska jag hitta något annat jag finner roande, kanske hittar jag dessutom något jag är bra på, vem vet? ;)
Jag har inte slutat, men spelar nu inte längre med A-laget (jag bad om att få slippa, men jag tvivlar på att Jim skulle låtit mig fortsätta ändå) så nu spelar jag 3 gånger i veckan, två gånger med The Oldies (gamla ligaspelare och sånna som förut spelade väldigt mycket och nu bara vill spela lite för att få motion och för att de tycker det är kul) samt en gång med det lag jag förut var coach till.
Det känns bra. Befriande. Nu ska jag hitta något annat jag finner roande, kanske hittar jag dessutom något jag är bra på, vem vet? ;)
onsdag 14 september 2011
Lagkapten - Ritsuko
Skolan startade, och så även basketträningarna. Även här hade det skett en hel del förändringar.
Först och främst: Våran lagkapten, Ritsu, som jag skrivit om en del tidigare, hade mystiskt slutat. Helt plötsligt utan att säga någonting, och jag fattade ingenting. Ingen nämnde henne något mer över huvud taget och jag vågade inte fråga något om det heller. Det kändes piss. Ritsu hade varit väldigt seriös när det kom till basket, och eftersom att våran tränare, Nakagawa-sensei (som jag förövrigt ogillade skarpt) kom väldigt sällan på våra träningar så var det oftast hon som såg till att vi sprang på, även om alla egentligen bara ville ställa in träningen och gå hem. Men samtidigt var hon ofantligt duktig, gjorde alla övningar och rörelse till 100%, mer träningsvillig människa har jag nog aldrig mött. Hon var även väldigt glad, snäll och lätt att prata med. När någon var ledsen, eller hade något på hjärtat, var det alltid henne man gick till. Det hände hela 3 gånger under tiden jag var där, att hon lämnade träningen med en annan i laget, satte sig ned i klubbrummet, och lät dem gråta ut på hennes axel. Även jag hade en period i början av året, innan jordbävningen, då jag började ifrågasätta både mig själv och varför jag inte bara slutar spela basket.
Jag blev så upprörd och arg under en träning (mycket eftersom att Nakagawa-sensei var närvarande), att jag sprang fram till honom och sa artigt, men bestämt, med gråten i halsen "Jag går till klubbrummet en snabbis". Sagt och gjort, jag sprang dit och lugnade ner mig i ca 20 minuter, då jag till sist kravlade mig iväg till hallen igen för att avsluta träningen.
Efter träningen var det ingen som sa någonting till mig, förutom Ritsu. Hon gick fram till mig, och hon frågade mig om jag var okej och hon sa att hon hoppas att jag visste att jag alltid kunde komma till henne och prata om det var något.
Jag tänkte igenom det hela och kände mig skyldig till att åtminstone försöka förklara varför jag hade gjort som jag gjorde, så jag satt mig ned och skrev ett långt mejl till henne. Jag skrev i stort sett varför jag blivit arg, men att hon inte behövde oroa sig, eftersom att jag var okej.
Jag fick ett fantastiskt fint svar, och jag har fortfarande kvar det och tittar på det ibland när jag vill finna kraft till att fortsätta.
Nu hade denna fantastiska tjej plötsligt försvunnit och jag hade inte fått chansen till att vare sig säga tack eller hejdå. Även solen har ju fläckar, och jag visste sen tidigare att Ritsu skolkade en hel del och inte riktigt orkade med studierna. Så jag trodde att hon tyckt att det blev för mycket med både basketen och studierna.
I juni, när min vistelse i Japan började lida mot sitt slut, så kom jag och Sayuri in på ämnet Ritsu när vi åkte hem från skolan en kväll. Sayuri berättade att hon inte bara slutat i basketklubben, hon hade, till min stora förvåning, även hoppat av skolan. Wtf liksom?? En av mina största förebilder hade alltså helt plötsligt hoppat av skolan, utan att säga ett ord till varken mig eller Sayuri.
Jag har än idag inte en aning om vad som blev av henne eller vad hon gör just nu, och jag har inte kunnat varken tacka henne eller säga hejdå.
Det känns piss. Jag får bara hoppas att hon är lycklig, och fortfarande spelar basket där ute någonstans.
/Yoshia
söndag 11 september 2011
En kylig septembermorgon
Söndag. Klockan 10.33. 11 September 2011. 10 grader Celsius. Grått och rått. En lycklig nybildad familj står och tar kort på sin 2 åriga som som plockar blåbär i skogen. Gulligt. Lyckligt.
Ett äldre par i matchande träningsoveraller promenerar med rask takt flåsandes upp för backen. De har väl läst någonstans att motion är bra för kroppen, och beslutade sig därför att tillsammans ta itu träningen, för ett hälsosammare liv.
En kvinna blev väckt av sin lilla älskade, skällande, hund som prompt ville ut och bajsa. Nu går de i skogen tillsammans denna gråa kalla septemberdag.
En överviktig man med mycket, grått skägg lyfter långsamt armarna upp mot himlen, stående på en grusparkering. En dam med vit basker och käpp går ensam långsamt upp för backen.
En ovanligt morgonpigg 17åring med sminkrester i ansiktet joggar i ett hyfsat tempo fram genom skogen. Den slarviga hästsvansen slår fram och tillbaka i takt med fotstegen. Hon ökar i uppförsbackarna, försöker tvinga de halvsovande benen att springa snabbare. Hon försöker kompensera för gårdagens handlingar. Hon ångrar dock inget, men är rädd att hon kommer att göra det, sådär lagom tills nästa helg.
Jag ska bli bättre på att skriva blogg. Skriva mer. Det är ju kul att skriva. Men skriver jag för mycket ser jag snabbt hur kvalitén på inläggen sjunker i rasande fart. Jag vill inte skriva om vad jag gör om dagarna. Men då blir det så mycket svårare att sätta sig ned att skriva något. Vi får väl se hur det blir.
/Yoshia (det har börjar regna ute nu förresten, vilken tur att jag hann ut och sprang innan! :D)
Ett äldre par i matchande träningsoveraller promenerar med rask takt flåsandes upp för backen. De har väl läst någonstans att motion är bra för kroppen, och beslutade sig därför att tillsammans ta itu träningen, för ett hälsosammare liv.
En kvinna blev väckt av sin lilla älskade, skällande, hund som prompt ville ut och bajsa. Nu går de i skogen tillsammans denna gråa kalla septemberdag.
En överviktig man med mycket, grått skägg lyfter långsamt armarna upp mot himlen, stående på en grusparkering. En dam med vit basker och käpp går ensam långsamt upp för backen.
En ovanligt morgonpigg 17åring med sminkrester i ansiktet joggar i ett hyfsat tempo fram genom skogen. Den slarviga hästsvansen slår fram och tillbaka i takt med fotstegen. Hon ökar i uppförsbackarna, försöker tvinga de halvsovande benen att springa snabbare. Hon försöker kompensera för gårdagens handlingar. Hon ångrar dock inget, men är rädd att hon kommer att göra det, sådär lagom tills nästa helg.
Jag ska bli bättre på att skriva blogg. Skriva mer. Det är ju kul att skriva. Men skriver jag för mycket ser jag snabbt hur kvalitén på inläggen sjunker i rasande fart. Jag vill inte skriva om vad jag gör om dagarna. Men då blir det så mycket svårare att sätta sig ned att skriva något. Vi får väl se hur det blir.
/Yoshia (det har börjar regna ute nu förresten, vilken tur att jag hann ut och sprang innan! :D)
torsdag 8 september 2011
Owl City
Konserter i all ära. Men vem väljer att sätta en konsert på en ONSDAG mitt i en HELT VANLIG VECKA?
Uppenbarligen så gör Owl City det. Jag vill se dem i Stockholm den 5:te Oktober, det är grejen. Jag har personligen inga problem med det hela. Jag har absolut ingenting emot att ta ledigt två dagar från skolan, spendera massa pengar på att ta mig hela vägen ner till Stockholm och dessutom betala massa pengar för att få tag på biljetter, det är något jag lätt skulle kunna göra för att få se Owl City live.
Det är dock fett ovärt att gå på en konsert helt ensam. Det är här mitt problem kommer. Hur sjutton ska jag lyckas övertala någon i min bekantskapskrets att hänga med mig att ta ledigt/skolka (tack vare de nya dumma "du-får-inte-ta-ledigt-från-skolan-reglerna"), betala massa för att komma ned till Stockholm och sedan ännu mer för att få konsertbiljett. Aaaahhw.
Jag ska ge det ett helhjärtat försök i alla fall. Det förtjänar Owl City. Jag ska fråga runt lite, så får vi se! Det ska nog gå ändå. För tänk vad underbart att få se underbara Owl City live.
Uppenbarligen så gör Owl City det. Jag vill se dem i Stockholm den 5:te Oktober, det är grejen. Jag har personligen inga problem med det hela. Jag har absolut ingenting emot att ta ledigt två dagar från skolan, spendera massa pengar på att ta mig hela vägen ner till Stockholm och dessutom betala massa pengar för att få tag på biljetter, det är något jag lätt skulle kunna göra för att få se Owl City live.
Det är dock fett ovärt att gå på en konsert helt ensam. Det är här mitt problem kommer. Hur sjutton ska jag lyckas övertala någon i min bekantskapskrets att hänga med mig att ta ledigt/skolka (tack vare de nya dumma "du-får-inte-ta-ledigt-från-skolan-reglerna"), betala massa för att komma ned till Stockholm och sedan ännu mer för att få konsertbiljett. Aaaahhw.
Jag ska ge det ett helhjärtat försök i alla fall. Det förtjänar Owl City. Jag ska fråga runt lite, så får vi se! Det ska nog gå ändå. För tänk vad underbart att få se underbara Owl City live.
tisdag 6 september 2011
Knapervisan
Jag tar väl en kaka...
Jag tar kanske TVÅ?
För jag är så liten,
kan inte förstå...
Jag tar väl två stycken.
Nä, nu tar jag TRE!
För jag är så liten
- får inte va' me'.
Jag tar väl tre stycken
- och sen tar jag FYRA!
För att jag är liten,
ja, nästan en.... myra.
Och nu tar jag fyra,
och nu tar jag FEM,
för jag är så lessen
och jag längtar hem.
Jag tar väl fem kakor
- jag tar kanske SEX?
(hoppsan, den kakan -
den var visst ett kex!)
Jag tar väl sex kakor,
jag tar kanske SJU
- för jag är så lessen
och liten, ju...
Jag tar väl sju stycken
och sen tar jag ÅTTA!!
Ja, den som är lessen
behöver en "gotta"
...och elva. Och tretton!
Och sjutton, och nio!
Ja, den som är liten
ska få... FEMTI-TIO!!!
Jag tar kanske TVÅ?
För jag är så liten,
kan inte förstå...
Jag tar väl två stycken.
Nä, nu tar jag TRE!
För jag är så liten
- får inte va' me'.
Jag tar väl tre stycken
- och sen tar jag FYRA!
För att jag är liten,
ja, nästan en.... myra.
Och nu tar jag fyra,
och nu tar jag FEM,
för jag är så lessen
och jag längtar hem.
Jag tar väl fem kakor
- jag tar kanske SEX?
(hoppsan, den kakan -
den var visst ett kex!)
Jag tar väl sex kakor,
jag tar kanske SJU
- för jag är så lessen
och liten, ju...
Jag tar väl sju stycken
och sen tar jag ÅTTA!!
Ja, den som är lessen
behöver en "gotta"
...och elva. Och tretton!
Och sjutton, och nio!
Ja, den som är liten
ska få... FEMTI-TIO!!!
Den tomma kakburken
Har man tagit en kaka så blir det lätt att man tar en till. Och en till. Och ännu en till. Helt plötsligt har man en tom kakburk bredvid sig. Anledningen till att man tar den första kakan beror ofta i mitt fall på att jag antingen är väldigt sötsugen eller vill belöna mig själv med en kaka. I vissa fall så har jag bara väldigt tråkigt och vill ha något att göra, så jag tar en kaka. Man kan säga att jag tar en kaka för att må bättre. När jag nu sitter här, en hel kakburk senare, känner jag att jag mår bättre? Stillade de där kakorna mitt sötsug, mitt bekräftelsebehov eller min tristess? Nej nej och nej. Jag känner mig inte duktigare, jag har inte roligare och jag är absolut inte mindre sugen på kakor såhär tio kakor senare. Snarare så känner jag mig tjock, sorglig, oduktig och om möjligt ännu mera sötsugen. Jag kan inte påstå att jag blivit av med min tristess heller för den delen.
Jag önskar att jag kunnat stå emot mitt sockerberoende redan från start. Det är väl bara att skylla på den svenska godiskulturen. Min fyraåriga bror kom i somras fram till våran mamma och berättade att han inte mådde riktigt bra, att han kanske till och med var lite sjuk, medan han suckade och flåsade lite sjukligt. Han hävdade att han var i behov av lite medicin. Som en bulle till exempel. Ja, en bulle var nog det enda som skulle kunna bota hans dödliga sjukdom.
Fick han sin bulle? Såklart ungen fick en bulle.
Till skillnad från min 4-åriga bror så har jag nu, efter 17 år av kakätande, insätt meningslösheten och de inte allt för trevliga nackdelarna med kakor. Därför har jag kommit till en punkt i livet där jag inte kan låta bli att ifrågasätta mitt kakätande. Om jag inte skulle ha tagit den där första kakan så skulle jag inte känt mig så tjock, ful och dålig som jag nu känner mig. Istället skulle jag kunna känt mig stolt över att jag lyckats stå emot mitt sötsug och inte tagit den där första kakan. På sin höjd så skulle jag varit lite sötsugen, haft lite tråkigt, eller till och med känt mig lite duktig.
Jag ska komma ihåg det här nästa gång jag känner för att ta en kaka. Eller nästa gång jag får för mig att köpa en ny kakburk. Eller en godispåse för den delen. Tro mig, de giftigt färgglada små sockerbomberna har minst samma förödande effekt som den klassiska, jämförelsevis ofarliga, kakan.
Jag önskar att jag kunnat stå emot mitt sockerberoende redan från start. Det är väl bara att skylla på den svenska godiskulturen. Min fyraåriga bror kom i somras fram till våran mamma och berättade att han inte mådde riktigt bra, att han kanske till och med var lite sjuk, medan han suckade och flåsade lite sjukligt. Han hävdade att han var i behov av lite medicin. Som en bulle till exempel. Ja, en bulle var nog det enda som skulle kunna bota hans dödliga sjukdom.
Fick han sin bulle? Såklart ungen fick en bulle.
Till skillnad från min 4-åriga bror så har jag nu, efter 17 år av kakätande, insätt meningslösheten och de inte allt för trevliga nackdelarna med kakor. Därför har jag kommit till en punkt i livet där jag inte kan låta bli att ifrågasätta mitt kakätande. Om jag inte skulle ha tagit den där första kakan så skulle jag inte känt mig så tjock, ful och dålig som jag nu känner mig. Istället skulle jag kunna känt mig stolt över att jag lyckats stå emot mitt sötsug och inte tagit den där första kakan. På sin höjd så skulle jag varit lite sötsugen, haft lite tråkigt, eller till och med känt mig lite duktig.
Jag ska komma ihåg det här nästa gång jag känner för att ta en kaka. Eller nästa gång jag får för mig att köpa en ny kakburk. Eller en godispåse för den delen. Tro mig, de giftigt färgglada små sockerbomberna har minst samma förödande effekt som den klassiska, jämförelsevis ofarliga, kakan.
söndag 7 augusti 2011
När jag...
...blir vuxen och stenrik så ska jag också vara en av alla de människorna som har råd med svindyra märkeskläder.
torsdag 4 augusti 2011
Dagens Låt - Kamigami Looks You
Idag tänkte jag tipsa om en låt som är en av de få japanska låtarna som faktiskt går att hitta på Spotify! :D Min favoritlåt av Base Ball Bear är egentligen en låt som heter Changes, men den fanns inte i en version jag kan lägga upp på bloggen på Youtube, så det får bli Kamigami Looks You istället, vilket också är en toppenlåt enligt mig! :D
/Yoshia
/Yoshia
tisdag 2 augusti 2011
2-6
Efter tre veckor i Osaka så fick jag äntligen tillåtelse att återvända till min "hemstad" Oyama. Megu och min värdmamma mötte upp mig på stationen i Tokyo, så vi drog till Ueno där vi shoppade och åt på Sweets Paradise.
Några dagar senare fick jag gå till skolan igen på första gången på alltför länge. Jag mötte upp Haruka på stationen som vanligt, så gick vi tillsammans. Det var första skoldagen efter vårlovet, vilket betyder att vi skulle hamna i en ny klass. I Japan byter man nämligen årskurs i April, inte i Augusti som man gör i Sverige. När man börjar tvåan på min skola så får man välja mellan tre inriktningar. Internationell, natur eller någon "blandad" där man läser lite av varje. För att sammanfatta det hela lite så läser man massor med engelska och absolut ingen matte i den internationella linjen, massor av matte i naturlinjen och nästan ingen engelska, och i den tredje så läser man lite av allt.
Jag blev placerad i den internationella linjen eftersom att jag är utbytesstudent, vilket inte var mig emot.
Jag kom dit, spänd över att få se om jag skulle hamna med någon av mina gamla kompisar. Haruka hade valt den blandade, så jag visste att jag inte skulle hamna med henne, men Maiko och Moe hade som tur var valt den internationella linjen.
Jag kom dit, och fick direkt panik eftersom att tvåorna har sina skoskåp på ett annat ställe än vi hade i ettan, samt att jag inte kunde hitta mina inneskor eller mitt nya skoskåp, eller mitt namn i listan där det står vart alla hamnat i för klass. Jag är så glad att jag hade gått dit med Haruka. De hade ju trott, precis som alla andra förutom jag, att jag skulle åka tillbaka till Sverige efter jordbävningen, så de hade packat ned allt jag lämnat kvar på skolan i en låda som de planerat att skicka till mig.
Så Haruka följde mig till lärarrummet, där Kobayashi-sensei mötte upp mig och gav mig lådan och berättade vilken klass jag skulle till osv osv. Samt att hon berättade att min favoritlärare, Takaku-sensei, hade börjat på en annan skola, vilket betyder att hon inte skulle jobba på Tochigi Shounan nått mer. SNYFT.
Allt gick bra, jag gick in i klassrummet för klass 2-6 där jag skulle gå, och träffade direkt Maiko och Moe, men även Misato, Mayu och Miki vilket gjorde mig glad :D Ännu gladare blev jag när det visade sig att Moe hade sin bänk snett bredvid min! Dessutom satt jag längst bak i klassrummet mot fönsterna. Tvåorna har sina klassrum på översta våningen = Fantastisk utsikt!! Det perfekta stället att sitta på. Framför mig satt Sayaka och bredvid mig satt Minami, som alla kallade Maa-nyan. Sayaka hade gått i min klass när jag gick i ettan också, men jag hade egentligen aldrig snackat med henne.
Våran Homeroom teacher var den samma som i ettan, den allmänt hatade, alltid småsura, Tabei-sensei. Moe höll på att gå under när hon såg honom kliva in i klassrummet. Hon, precis som vi alla andra, hade hoppats innerligt på att slippa honom. Fast mot mig var han alltid snäll. Tack och lov.
Några dagar senare fick jag gå till skolan igen på första gången på alltför länge. Jag mötte upp Haruka på stationen som vanligt, så gick vi tillsammans. Det var första skoldagen efter vårlovet, vilket betyder att vi skulle hamna i en ny klass. I Japan byter man nämligen årskurs i April, inte i Augusti som man gör i Sverige. När man börjar tvåan på min skola så får man välja mellan tre inriktningar. Internationell, natur eller någon "blandad" där man läser lite av varje. För att sammanfatta det hela lite så läser man massor med engelska och absolut ingen matte i den internationella linjen, massor av matte i naturlinjen och nästan ingen engelska, och i den tredje så läser man lite av allt.
Jag blev placerad i den internationella linjen eftersom att jag är utbytesstudent, vilket inte var mig emot.
Jag kom dit, spänd över att få se om jag skulle hamna med någon av mina gamla kompisar. Haruka hade valt den blandade, så jag visste att jag inte skulle hamna med henne, men Maiko och Moe hade som tur var valt den internationella linjen.
Jag kom dit, och fick direkt panik eftersom att tvåorna har sina skoskåp på ett annat ställe än vi hade i ettan, samt att jag inte kunde hitta mina inneskor eller mitt nya skoskåp, eller mitt namn i listan där det står vart alla hamnat i för klass. Jag är så glad att jag hade gått dit med Haruka. De hade ju trott, precis som alla andra förutom jag, att jag skulle åka tillbaka till Sverige efter jordbävningen, så de hade packat ned allt jag lämnat kvar på skolan i en låda som de planerat att skicka till mig.
Så Haruka följde mig till lärarrummet, där Kobayashi-sensei mötte upp mig och gav mig lådan och berättade vilken klass jag skulle till osv osv. Samt att hon berättade att min favoritlärare, Takaku-sensei, hade börjat på en annan skola, vilket betyder att hon inte skulle jobba på Tochigi Shounan nått mer. SNYFT.
Allt gick bra, jag gick in i klassrummet för klass 2-6 där jag skulle gå, och träffade direkt Maiko och Moe, men även Misato, Mayu och Miki vilket gjorde mig glad :D Ännu gladare blev jag när det visade sig att Moe hade sin bänk snett bredvid min! Dessutom satt jag längst bak i klassrummet mot fönsterna. Tvåorna har sina klassrum på översta våningen = Fantastisk utsikt!! Det perfekta stället att sitta på. Framför mig satt Sayaka och bredvid mig satt Minami, som alla kallade Maa-nyan. Sayaka hade gått i min klass när jag gick i ettan också, men jag hade egentligen aldrig snackat med henne.
Våran Homeroom teacher var den samma som i ettan, den allmänt hatade, alltid småsura, Tabei-sensei. Moe höll på att gå under när hon såg honom kliva in i klassrummet. Hon, precis som vi alla andra, hade hoppats innerligt på att slippa honom. Fast mot mig var han alltid snäll. Tack och lov.
AMV: Departure
Det var länge sedan jag la upp en amv (anime music video). Så jag tänkte lägga upp en av mina favoriter.
Det är en svensk som gjort den, Zetzu är han känd som hos nördar som moi. Han gör helt fantastiskt bra saker, gillar hans verk skarpt! Det här är en av de första amv's som jag någonsin såg, och jag blev helt såld. Den är så sjukt vacker!! Jag får gåshud var enda gång jag ser den. Speciellt i en nedladdad version (bättre kvalitet ;3) på storTVn i vardagsrummet. Den får mig att sitta och gapa som en guldfisk varenda jävla gång jag ser den.
Lovely.
/Yoshia
Det är en svensk som gjort den, Zetzu är han känd som hos nördar som moi. Han gör helt fantastiskt bra saker, gillar hans verk skarpt! Det här är en av de första amv's som jag någonsin såg, och jag blev helt såld. Den är så sjukt vacker!! Jag får gåshud var enda gång jag ser den. Speciellt i en nedladdad version (bättre kvalitet ;3) på storTVn i vardagsrummet. Den får mig att sitta och gapa som en guldfisk varenda jävla gång jag ser den.
Lovely.
/Yoshia
Sky Crawlers
Hyrde film och såg för någon dag sedan. Sky Crawlers. Jag hade inte hört talas om den tidigare, men det var något med omslaget och titeln som tilltalade mig, så jag hyrde den.
Helt klart värt det. Jag älskar stämningen de byggde upp genom filmen, mystiken, det lite spännande, men samtidigt inte för pulshöjande. Aldrig läskigt. En film jag skulle kunna se flera gånger utan problem, skulle gärna införskaffa den till min samling. Man bokstavligen kastas in i handlingen, man får så många frågor som jag och Aliss satt och diskuterade fram och tillbaka, och slutet var också fantastiskt bra. Vet inte om jag kan säga att det var sorgligt eller glatt... Intressant, tankeväckande, mystisk. Inte för snabb, inte för seg. Perfekt. Fascinerande.
En film som jag varmt kan rekommendera! :D
Helt klart värt det. Jag älskar stämningen de byggde upp genom filmen, mystiken, det lite spännande, men samtidigt inte för pulshöjande. Aldrig läskigt. En film jag skulle kunna se flera gånger utan problem, skulle gärna införskaffa den till min samling. Man bokstavligen kastas in i handlingen, man får så många frågor som jag och Aliss satt och diskuterade fram och tillbaka, och slutet var också fantastiskt bra. Vet inte om jag kan säga att det var sorgligt eller glatt... Intressant, tankeväckande, mystisk. Inte för snabb, inte för seg. Perfekt. Fascinerande.
En film som jag varmt kan rekommendera! :D
måndag 1 augusti 2011
Läst: Ökenblomman återvänder
Titel: Ökenblomman återvänder
Författare: Waris Dirie
Förväntningar: Hade hört att den skulle vara lättläst och läsvärd.
Handling: "Jag ville återvända till stället där jag föddes för att se det med egna ögon. Jag hade ingen aning om var i Somalia min familj fanns. Till en början verkade det lika omöjligt att finna dem som att en nomad-flicka skulle kunna bli fotomodell."
Waris Dirie är den somaliska fotomodellen som efter sin bok En blomma i Afrikas öken blivit en symbol för kampen mot kvinnlig könsstympning. I Ökenblomman återvänder berättar hon om sitt ursprung i en somalisk nomadkultur och om en resa tillbaka för att träffa sin mor, sin far och de människor hon en gång växte upp med. På ett smärtsamt sätt konfronteras hon med det samhälle som bär skulden till att hon som liten flicka könsstympades på det grymmaste vis.
Reflektioner: Lättläst, check. Läsvärd, check. Med andra ord levde den upp till mina förväntningar! Det var intressant att få ta del av hennes resa och jag tyckte jag fick en fin inblick i livet i Somalien som nomad, och hur hemskt annorlunda det är från livet vi utanför Afrika lever. Jag tyckte hon gjorde det bra med att visa både de sämre och de bättre sidorna av Afrika. Det kändes inte som att hon vinklade det åt antingen det ena eller det andra hållet, utan verkligen visade en trovärdig och sann bild av Afrika, vilket är schyst och bra tycker jag.
Betyg: 8/10
Dagens Låt - Heartless
Dagens Låt
Kanye West - Heartless
The Fray - Heartless
Det är The Fray som gjort en cover på Kanye West's låt Heartless. Jag tycker att båda versionerna är bra, men måste ändå säga att jag föredrar The Fray ändå.
/Yoshia
Kanye West - Heartless
The Fray - Heartless
Det är The Fray som gjort en cover på Kanye West's låt Heartless. Jag tycker att båda versionerna är bra, men måste ändå säga att jag föredrar The Fray ändå.
/Yoshia
Ögongodis - "Letters To An Absent Father" (Maré Odomo)
Läste en av alla Level-tidningar som kommit under tiden jag var i Japan och hittade dessa.
Så himla fina! De är alla skapade av Maré Odomo, ni kan se mer av hennes verk här.
Jag hoppas att Ash får återse sin far <3
/Yoshia
Så himla fina! De är alla skapade av Maré Odomo, ni kan se mer av hennes verk här. Jag hoppas att Ash får återse sin far <3
/Yoshia
söndag 31 juli 2011
清水寺 - Kyoumizudera
Medan jag fortfarande var i Osaka så passade jag och Linn på att dra till Kyoto och utforska lite. Dessutom var det ju Sakura, körsbärsblomningen. Min familj tipsade om Kyoumizudera - Kyoumizu templet, så vi drog dit. Väldigt kul och väldigt vackert!
Vi gick först hela vägen till templet, i jakt på något ställe att äta. Det enda stället vi hittade var något mysko litet fik, där de i stort sett bara sålde Curry. Kyckling-curry med ca 3 kycklingbitar. Förutom detta så spelade de konstig fransk musik och hade enbart målningar av nakna kvinnor på väggarna. Det var öde förutom vi. Jippie.
Med nya krafter efter att ha skrattat åt att vi måste hittat det skummaste stället i hela Kyoto, så vandrade vi upp för de branta backarna för att ta oss till templet.
På vägen hem så bestämde vi oss för att ta en paus vid en vacker å och äta lite glass vid strandkanten. Samma sekund som jag skulle ta min första tugga av glassen så kom en stor, svart jävla fågel bakifrån och slog till min hand så att glassen flög i ån, och sekunden senare plockade fågelskrället upp glassen ur vattnet och flög iväg med den. Jag bara satt och gapade. Sedan köpte jag en ny glass.
Senare gick vi till en park i närheten av tågcentralen, där kom det en gubbe som var kanske 80 år eller nått, och gav mig blommor han plockat själv.
Då blev jag glad igen. :D
/Yoshia
Vi gick först hela vägen till templet, i jakt på något ställe att äta. Det enda stället vi hittade var något mysko litet fik, där de i stort sett bara sålde Curry. Kyckling-curry med ca 3 kycklingbitar. Förutom detta så spelade de konstig fransk musik och hade enbart målningar av nakna kvinnor på väggarna. Det var öde förutom vi. Jippie.
Med nya krafter efter att ha skrattat åt att vi måste hittat det skummaste stället i hela Kyoto, så vandrade vi upp för de branta backarna för att ta oss till templet.
På vägen hem så bestämde vi oss för att ta en paus vid en vacker å och äta lite glass vid strandkanten. Samma sekund som jag skulle ta min första tugga av glassen så kom en stor, svart jävla fågel bakifrån och slog till min hand så att glassen flög i ån, och sekunden senare plockade fågelskrället upp glassen ur vattnet och flög iväg med den. Jag bara satt och gapade. Sedan köpte jag en ny glass.
Senare gick vi till en park i närheten av tågcentralen, där kom det en gubbe som var kanske 80 år eller nått, och gav mig blommor han plockat själv.
Då blev jag glad igen. :D
/Yoshia
tisdag 26 juli 2011
Mitt lille Land
Dagens Låt
Mitt lille land - Maria Mena
Det är så att jag får en tår i ögat... Igår slog mig ned och läste ordentligt om mördaren och allt som har hänt i Norge. När jag läste hans utdrag ur hans "dagbok" så kände jag illamåendet komma krypande. Så jävla sjukt.
Mitt lille land - Maria Mena
Det är så att jag får en tår i ögat... Igår slog mig ned och läste ordentligt om mördaren och allt som har hänt i Norge. När jag läste hans utdrag ur hans "dagbok" så kände jag illamåendet komma krypande. Så jävla sjukt.
måndag 25 juli 2011
Om mitt liv vore en film...
Tänk att jag aldrig lär mig uppskatta vad jag har förrän jag inte har det. Visst finns det undantag, men för det mesta är det så. Antingen så vill jag snabbspola mitt liv, eller så vill jag backa det lite.
De stunder jag gillar bäst är de som får mig att vilja pausa mitt liv.
Just nu vill jag absolut inte pausa mitt liv. Jag vill mest bara spola förbi det här sommarlovet så att skolan börjar, så att jag får något annat att tänka på någon gång. Att backa mig in i Japan igen skulle inte direkt skada heller.
I natt drömde jag att jag var i Japan. Jag spelade basket. Men det var inte det som var grejen. Det var så simpla saker som att jag gick till basketklubbens förvaringsskåp, hämtade nyckeln, gick till klubbrummet... Åååh, mitt älskade klubbrum. Kanske stället jag gillade bäst på hela skolan.
Det som svider mest, det som fick mig att gråta på morgonen när jag vaknade, var vetenskapen om att dessa minnen sakta men säkert kommer att bli luddiga. Jag kan se dem tydligt och detaljrikt nu, men för varje dag som går så kommer de blekna bort, sakta men säkert, detalj för detalj.
Jag vill tillbaka dit. Jag vill veta säkert att jag ska tillbaka dit. Vill bestämma ett datum, en tid så jag vet att jag ska tillbaka, så att jag slipper sitta här och undra. Så att jag kan få längta istället för att undra. Det är så mycket trevligare att längta till något som kommer hända, istället för något som har hänt. För längtar man tillbaka till något som har hänt så är det slöseri med både energi och tid. Slöseri med liv. För man kommer aldrig tillbaka. Man kan komma tillbaka till samma plats, men inte samma ögonblick. Jag blir bara ledsen av att längta tillbaka.
Så nog med bakspolningar. Mitt liv är ingen film. Jag kan inte åka tillbaka i tiden. Istället får jag koncentrera mig på att antingen hitta något att njuta av i detta nu, eventuellt längta framåt. För att få den snabbspolande effekten så får jag hålla mig sysselsatt.
Vad skönt det vore om jag bara slutade tänka så jävla mycket.
Drar från Stockholm nu, mot en liten håla utan för Köping = Valskog. Kul kul.
De stunder jag gillar bäst är de som får mig att vilja pausa mitt liv.
Just nu vill jag absolut inte pausa mitt liv. Jag vill mest bara spola förbi det här sommarlovet så att skolan börjar, så att jag får något annat att tänka på någon gång. Att backa mig in i Japan igen skulle inte direkt skada heller.
I natt drömde jag att jag var i Japan. Jag spelade basket. Men det var inte det som var grejen. Det var så simpla saker som att jag gick till basketklubbens förvaringsskåp, hämtade nyckeln, gick till klubbrummet... Åååh, mitt älskade klubbrum. Kanske stället jag gillade bäst på hela skolan.
Det som svider mest, det som fick mig att gråta på morgonen när jag vaknade, var vetenskapen om att dessa minnen sakta men säkert kommer att bli luddiga. Jag kan se dem tydligt och detaljrikt nu, men för varje dag som går så kommer de blekna bort, sakta men säkert, detalj för detalj.
Jag vill tillbaka dit. Jag vill veta säkert att jag ska tillbaka dit. Vill bestämma ett datum, en tid så jag vet att jag ska tillbaka, så att jag slipper sitta här och undra. Så att jag kan få längta istället för att undra. Det är så mycket trevligare att längta till något som kommer hända, istället för något som har hänt. För längtar man tillbaka till något som har hänt så är det slöseri med både energi och tid. Slöseri med liv. För man kommer aldrig tillbaka. Man kan komma tillbaka till samma plats, men inte samma ögonblick. Jag blir bara ledsen av att längta tillbaka.
Så nog med bakspolningar. Mitt liv är ingen film. Jag kan inte åka tillbaka i tiden. Istället får jag koncentrera mig på att antingen hitta något att njuta av i detta nu, eventuellt längta framåt. För att få den snabbspolande effekten så får jag hålla mig sysselsatt.
Vad skönt det vore om jag bara slutade tänka så jävla mycket.
Drar från Stockholm nu, mot en liten håla utan för Köping = Valskog. Kul kul.
söndag 24 juli 2011
Konfirmation
Jag var på min kusins Konfirmation idag. Alltså, satt i kyrkan i 2 timmar.
Att sitta i en kyrka i två timmar fick mig att fundera. Över tro, Gud, kärlek m.m. Vad är min tro? Jag brukar alltid säga att jag är med i Svenska Kyrkan, men att jag inte tror på Gud. Det stämmer ju i vissa fall. Ändå, när jag känner att jag hamnat på botten, eller när jag känner att jag inte kan göra mer än att hoppas på tur, så sitter jag ju där och ber. Tänker ihop några vackra ord och avslutar med ett "amen". På något sätt brukar det ändå kännas lite bättre.
Om det känns bättre efter att jag har bett till Gud, bara det att det faktiskt händer att jag ber, borde väl säga nog om att detta "jag är med i Svenska Kyrkan, men är inte troende bla bla bla" är en stor fet lögn. Andra halvan i alla fall. Jag är ju ändå med i Svenska Kyrkan.
Jag har ju ändå aldrig sett mig själv som en troende person. När jag konfirmerade mig så avfärdade jag det mesta som "luddigt trams". Konfirmerades samtidigt som jag tänkte "äsch, jag kan väl gå ur kyrkan senare" eftersom att jag hade hört något om att man måste betala till kyrkan om man är med i Svenska Kyrkan, och det ville jag ju inte göra, haha.
Man kan väl säga att jag inte var riktigt mogen för att konfirmeras då. Jag önskar att jag hade tagit det lite mer på allvar, och riktigt funderat över sånt här. jag kan väl dock skylla lite på att jag kände hela gruppen sen förut, (samt att halva gruppen består av folk som jag lite fördomar om som jag inte riktigt kan få bort, även om jag inte tvivlar på att mina fördomar om dem är just något som min hjärna hittat på). Dessutom var vår präst en riktig surtant som tog allting lite för seriöst, vilket även det sänkte mina ambitioner om att hitta mig själv i min tro.
En rätt stor kontrast till den nykonfirmerade kusinen som jag träffade på idag. Hon hade varit på läger i tre veckor, och hon har verkat haft helt fasligt roligt! Bra ledare, bra kamrater, fin inställning. Det går nog knappt att få en bättre konfirmation än hon hade fått. De hade varit på en liten ö i 3 veckor, där de hade seglat och allt möjligt. Jag är lite avundsjuk faktiskt. En sån fin konfirmation var nog precis vad jag skulle behövt för två år sedan. Tror jag i alla fall, haha.
Så, ska jag sätta mig ned och gräva fram min gamla bibel nu då? Ja, vi får se. Jag kanske sätter mig ned och läser några stycken ur den någon gång.
Om jag hittar något intressant så återkommer jag.
/Yoshia
Att sitta i en kyrka i två timmar fick mig att fundera. Över tro, Gud, kärlek m.m. Vad är min tro? Jag brukar alltid säga att jag är med i Svenska Kyrkan, men att jag inte tror på Gud. Det stämmer ju i vissa fall. Ändå, när jag känner att jag hamnat på botten, eller när jag känner att jag inte kan göra mer än att hoppas på tur, så sitter jag ju där och ber. Tänker ihop några vackra ord och avslutar med ett "amen". På något sätt brukar det ändå kännas lite bättre.
Om det känns bättre efter att jag har bett till Gud, bara det att det faktiskt händer att jag ber, borde väl säga nog om att detta "jag är med i Svenska Kyrkan, men är inte troende bla bla bla" är en stor fet lögn. Andra halvan i alla fall. Jag är ju ändå med i Svenska Kyrkan.
Jag har ju ändå aldrig sett mig själv som en troende person. När jag konfirmerade mig så avfärdade jag det mesta som "luddigt trams". Konfirmerades samtidigt som jag tänkte "äsch, jag kan väl gå ur kyrkan senare" eftersom att jag hade hört något om att man måste betala till kyrkan om man är med i Svenska Kyrkan, och det ville jag ju inte göra, haha.
Man kan väl säga att jag inte var riktigt mogen för att konfirmeras då. Jag önskar att jag hade tagit det lite mer på allvar, och riktigt funderat över sånt här. jag kan väl dock skylla lite på att jag kände hela gruppen sen förut, (samt att halva gruppen består av folk som jag lite fördomar om som jag inte riktigt kan få bort, även om jag inte tvivlar på att mina fördomar om dem är just något som min hjärna hittat på). Dessutom var vår präst en riktig surtant som tog allting lite för seriöst, vilket även det sänkte mina ambitioner om att hitta mig själv i min tro.
En rätt stor kontrast till den nykonfirmerade kusinen som jag träffade på idag. Hon hade varit på läger i tre veckor, och hon har verkat haft helt fasligt roligt! Bra ledare, bra kamrater, fin inställning. Det går nog knappt att få en bättre konfirmation än hon hade fått. De hade varit på en liten ö i 3 veckor, där de hade seglat och allt möjligt. Jag är lite avundsjuk faktiskt. En sån fin konfirmation var nog precis vad jag skulle behövt för två år sedan. Tror jag i alla fall, haha.
Så, ska jag sätta mig ned och gräva fram min gamla bibel nu då? Ja, vi får se. Jag kanske sätter mig ned och läser några stycken ur den någon gång.
Om jag hittar något intressant så återkommer jag.
/Yoshia
Island vs Sverige
Jag glömde ju skriva att en av mina favoritspelare, (Jakob Sigurdarson) som såklart också spelar i Sundsvall Dragons, spelade för Island igår. Även Dragonsspelaren Hlynur Baeringsson spelar i det Isländska landslaget. Jag har dock aldrig sett Hlynur spela, eftersom att han kom i början av förra säsongen, samtidigt som jag åkte till Japan...
Detta gjorde det såklart väldigt svårt för mig att bestämma mig för vilket lag jag ska heja på. Samtidigt som jag absolut borde heja på Sverige, jag är ju ändå svensk, så gör kombon Öqvist + Sigurdarson beslutet riktigt svårt...
Sverige vann tillslut, läste jag på nätet. 74-62. Sigurdarson gjorde inte mindre än 22 poäng, och var där med poängbäst på planen igår!! Yaay!!
Med facit i hand så känner jag att för min del skulle det spelat absolut ingen roll om Island skulle vunnit istället... Men men, det blev i alla fall jämnt. Vilket är kul. Vilket gör det ännu surare att jag missade matchen. Snyft.
Nu när Sverige ändå vann matchen mot Island får de väl ta och vinna hela NM då tycker jag. Så, från och med nu så gör jag väl som jag borde, hejar på Sverige!!
Men Island får gärna komma tvåa ~ ;3
Detta gjorde det såklart väldigt svårt för mig att bestämma mig för vilket lag jag ska heja på. Samtidigt som jag absolut borde heja på Sverige, jag är ju ändå svensk, så gör kombon Öqvist + Sigurdarson beslutet riktigt svårt...
Sverige vann tillslut, läste jag på nätet. 74-62. Sigurdarson gjorde inte mindre än 22 poäng, och var där med poängbäst på planen igår!! Yaay!!
Med facit i hand så känner jag att för min del skulle det spelat absolut ingen roll om Island skulle vunnit istället... Men men, det blev i alla fall jämnt. Vilket är kul. Vilket gör det ännu surare att jag missade matchen. Snyft.
Nu när Sverige ändå vann matchen mot Island får de väl ta och vinna hela NM då tycker jag. Så, från och med nu så gör jag väl som jag borde, hejar på Sverige!!
Men Island får gärna komma tvåa ~ ;3
lördag 23 juli 2011
Basket NM i Sundsvall
Sitter hemma hos farmor och farfar i Stockholm just nu. Utan mobil. Jag har glömt lösenordet till min facebook. Med andra ord: Min enda länk till omvärlden är just denna blogg. Jahapp.
Jag kommer hem till Sundsvall på onsdag om någon nu var intresserad.
Men det som svider mest med att inte ha varken mobil eller facebook är en viss basketmatch.
Nu, från och med idag, lördag, fram tills på onsdag, så spelas NM, Nordiska Mästerskapen, i Basket i Sundsvall. Jag kommer missa varenda jäkla match, förutom Sverige mot Danmark på onsdag kväll. Det svider. Massor. VILL SE JUU!!!
Ikväll är den matchen jag hade sett fram emot mest, nämligen Island mot Sverige. Dels eftersom att mitt favoritlags (Sundsvall Dragons) föredetta coach, Peter Öqvist, numera är coach för Islands landslag + att Johan Pierre och Johan Jeansson (båda spelar i Sundsvall Dragons) är med i Sveriges landslag.
Hur ska jag nu göra för att få reda på resultatet så fort som möjligt?? (;__;) Jag får väl ringa Becka eller hålla koll på Sundsvalls Tidnings hemsida eller nått.
Men gud vad mycket jag saknar en mobil just nu.
/Yoshia
Jag kommer hem till Sundsvall på onsdag om någon nu var intresserad.
Men det som svider mest med att inte ha varken mobil eller facebook är en viss basketmatch.
Nu, från och med idag, lördag, fram tills på onsdag, så spelas NM, Nordiska Mästerskapen, i Basket i Sundsvall. Jag kommer missa varenda jäkla match, förutom Sverige mot Danmark på onsdag kväll. Det svider. Massor. VILL SE JUU!!!
Ikväll är den matchen jag hade sett fram emot mest, nämligen Island mot Sverige. Dels eftersom att mitt favoritlags (Sundsvall Dragons) föredetta coach, Peter Öqvist, numera är coach för Islands landslag + att Johan Pierre och Johan Jeansson (båda spelar i Sundsvall Dragons) är med i Sveriges landslag.
Hur ska jag nu göra för att få reda på resultatet så fort som möjligt?? (;__;) Jag får väl ringa Becka eller hålla koll på Sundsvalls Tidnings hemsida eller nått.
Men gud vad mycket jag saknar en mobil just nu.
/Yoshia
fredag 22 juli 2011
Läst: Jokern
Titel: Jokern
Författare: Markus Zusak
Förväntningar: Halvhöga... Fick den rekommenderad av min mor, eftersom att jag klagade på att jag inte hade något att läsa.
Handling:
"Ed Kennedy är en nolla utan framtid. Han kör taxi olagligt, spelar kort utan framgång och är hopplöst förälskad i sin bästa vän, Audrey. Vid sin sida har han Dörrvakten, en illaluktande, kaffedrickande hund.
Hans liv är långtråkigt och utan spänning tills han av misstag förhindrar ett bankrån.
Det är då första esset dyker upp med tre adresser och tre klockslag.
Ed vacklar mellan rädsla och nyfikenhet och sakta övertygar han sig själv om att hjälpa människorna som bor på de olika adresserna. Människor som precis som han behöver hjälp.
Sakta förändras Eds liv och tillslut återstår bara en fråga...
Vem är det som skickar spelkorten?
Reflektioner: Det var bara ett år sedan jag läste en bok på svenska, haha. Den gick sjukt snabbt att läsa, hade svårt att sluta när jag väl hade börjat. Lättläst, underhållande, spännande, med ett fint budskap. Det är aldrig för sent att göra något med sitt liv. De skulle dock gärna fått gå lite djupare in på Eds liv för full pott. En bok som jag varmt kan rekommendera.
Betyg: 9/10
torsdag 21 juli 2011
Angels
Dagens Låt
Angels - Owl City
Deras nya skiva är ruskigt bra. Har lyssnat på den ca 3 gånger i sträck nu. Rekommenderas varmt. All things Bright and Beautiful heter den. Fint, eller hur? ^_^
Angels - Owl City
Deras nya skiva är ruskigt bra. Har lyssnat på den ca 3 gånger i sträck nu. Rekommenderas varmt. All things Bright and Beautiful heter den. Fint, eller hur? ^_^
Sommar
Var med mina kära vänner över en natt på en väldigt vacker plats här på jorden.
Önskar att jag hade tagit lite bilder med min kamera. Men nu blev det inte så. Det känns att det är sommar nu, det är skönt. Synd bara att den inte varar för evigt. Kan dock inte låta bli att längta liiiite till skolan, mest av nyfikenhet över hur det kommer bli. Ny skola, nya vänner, nya rutiner, nya äventyr. Det blir lite långtråkigt i längden att inte göra något spännande liksom.
Ska jag säga som kom hem från Japan för två veckor sedan.... Håhåjaja. Nu har jag visst suttit still för länge. Vad ska jag göra för spännande till skolan börjar då?
Det är för tråkigt att slappa.
Mjölk och hembakade kakor.
Sällskapsspel i massor.
Bra film.
Lite sömn.
Massa godis.
Bad.
Båt.
Tre underbara vänner jag saknat massor.
Sällskapsspel i massor.
Bra film.
Lite sömn.
Massa godis.
Bad.
Båt.
Tre underbara vänner jag saknat massor.
Önskar att jag hade tagit lite bilder med min kamera. Men nu blev det inte så. Det känns att det är sommar nu, det är skönt. Synd bara att den inte varar för evigt. Kan dock inte låta bli att längta liiiite till skolan, mest av nyfikenhet över hur det kommer bli. Ny skola, nya vänner, nya rutiner, nya äventyr. Det blir lite långtråkigt i längden att inte göra något spännande liksom.
Ska jag säga som kom hem från Japan för två veckor sedan.... Håhåjaja. Nu har jag visst suttit still för länge. Vad ska jag göra för spännande till skolan börjar då?
Det är för tråkigt att slappa.
tisdag 19 juli 2011
måndag 18 juli 2011
Värdfamiljen i Osaka
Efter jordbävningen åkte jag ju till Osaka, som nog de flesta av er vet. Vad jag tyckte om det kan ni läsa här. Jag var väl inte jätteglad kan man ju säga, haha.
Om man bara skulle tagit bort osäkerheten över vad som skulle hända härnäst, så skulle nog min lilla tripp till Osaka varit riktigt trevlig. Familjen var snäll, men jag fann dem rent ut sagt skrämmande perfekta.
Vårlov. Alla barn går och lägger sig klockan 8 varje dag. Uppstigning klockan 7 för samtliga. Gemensamma måltider. Städa varje dag. Alltid rent och fint. Bara det att värdmamman spenderade sina lediga kvällar med att plugga ord på engelska som inte ens jag kan.
Det var en rätt så stor kontrast till mitt hem är i Sverige, samt min värdfamilj i Tochigi. Först när jag kom dit så satt jag ju typ livrädd för att göra något fel, spilla lite mat, hålla pinnarna fel etc. Ville väl passa in i den perfekta miljön. Det gick väl bra i de här två veckorna när jag var där, men jag är ändå glad att det bara blev 2 veckor, jag skulle aldrig klarat att hålla det där uppe särskilt mycket längre är jag rädd, haha. Speciellt inte om jag skulle ha börjat skolan där.
Inte för att jag tror att de skulle blivit arga om jag gjorde något fel, inte var lika perfekt som dem. Det var nog snarare jag själv som inte ville visa mig sämre eller nått. Ville bevisa för mig själv att kan de så kan jag.
Om man bara skulle tagit bort osäkerheten över vad som skulle hända härnäst, så skulle nog min lilla tripp till Osaka varit riktigt trevlig. Familjen var snäll, men jag fann dem rent ut sagt skrämmande perfekta.
Vårlov. Alla barn går och lägger sig klockan 8 varje dag. Uppstigning klockan 7 för samtliga. Gemensamma måltider. Städa varje dag. Alltid rent och fint. Bara det att värdmamman spenderade sina lediga kvällar med att plugga ord på engelska som inte ens jag kan.
Det var en rätt så stor kontrast till mitt hem är i Sverige, samt min värdfamilj i Tochigi. Först när jag kom dit så satt jag ju typ livrädd för att göra något fel, spilla lite mat, hålla pinnarna fel etc. Ville väl passa in i den perfekta miljön. Det gick väl bra i de här två veckorna när jag var där, men jag är ändå glad att det bara blev 2 veckor, jag skulle aldrig klarat att hålla det där uppe särskilt mycket längre är jag rädd, haha. Speciellt inte om jag skulle ha börjat skolan där.
Inte för att jag tror att de skulle blivit arga om jag gjorde något fel, inte var lika perfekt som dem. Det var nog snarare jag själv som inte ville visa mig sämre eller nått. Ville bevisa för mig själv att kan de så kan jag.
Jag och värdbror min som lagar Takoyaki. Jättegott och jätteroligt att laga :D
Sedan åkte vi en helg till ett Ninja-museum som låg en bit utanför Osaka. De hade en show, visade hur ninjorna levde, man fick prova att kasta kaststjärnor m.m! :D
Sedan åkte vi en helg till ett Ninja-museum som låg en bit utanför Osaka. De hade en show, visade hur ninjorna levde, man fick prova att kasta kaststjärnor m.m! :D
Ingen familj är perfekt. Perfektion existerar inte. Allt och alla har sina positiva och negativa sidor. Även denna familj. Deras negativa sida var kanske just det att det var så perfekta. Eller så var det bara jag som upplevde dem så.
Jag glömde en strumpa där när jag flyttade tillbaka till Tochigi. En vecka senare kom strumpan på posten tillsammans med ett fint brev.
Bara det liksom.
/Yoshia
Jag glömde en strumpa där när jag flyttade tillbaka till Tochigi. En vecka senare kom strumpan på posten tillsammans med ett fint brev.
Bara det liksom.
/Yoshia
Harry Potter
Jag såg nya Harry Potter på bio i förrgår.
Är detta då något dåligt? Nej, det tycker jag inte. Jag gillar filmer med snabbt tempo. Även om det hände så mycket hela tiden så gjorde det mer att jag kände att jag "drogs in" i filmen, snarare än att det kändes stressat.
Det bör kanske nämnas att jag inte har läst boken, om jag skulle gjort det så kanske jag antingen skulle:
- Upplevt filmen bättre eftersom att jag redan skulle vetat allt som skulle hända, och därför skulle fattat storyn bättre.
- Upplevt filmen sämre och stört mig på alla de detaljer de eventuellt tagit bort.
Det är slut. Finito. Owari. Shinjirarenaindakedooo~
Jag kan ju glädja mig med att jag i alla fall har 3 böcker kvar att läsa.
/Yoshia
söndag 17 juli 2011
Hybrid Rainbow
Dagens Låt
Hybrid Rainbow - The Pillows
Hybrid Rainbow - Bump of Chicken
Har svårt att bestämma mig för vilken av versionerna som jag gillar bäst. När Dai frågade mig för en månad sedan så svarade jag Bump of Chicken. Om någon skulle frågat mig idag så skulle jag nog svarat The Pillows.
Det är dock The Pillows som gjorde låten först. För text i både Kanji, Roomaji och översättning se här.
Hybrid Rainbow - The Pillows
Hybrid Rainbow - Bump of Chicken
Har svårt att bestämma mig för vilken av versionerna som jag gillar bäst. När Dai frågade mig för en månad sedan så svarade jag Bump of Chicken. Om någon skulle frågat mig idag så skulle jag nog svarat The Pillows.
Det är dock The Pillows som gjorde låten först. För text i både Kanji, Roomaji och översättning se här.
Kawaiicon
Då var det dags för lite konvent igen!!! Det var ju bara över ett år sedan.
Medan jag har varit borta är det ett gäng duktiga människor som har tagit i tu med att skapa ett konvent i Sundsvall. Yippie!! Jag kan ju liksom inte bara låta bli att gå när det nu kommit ett konvent på hemmaplan sådär. Kawaiicon heter det, lite gulligt sådär :3
Alltså, den 23-25 September drar det igång. Jag har blivit antagen som funkis (yaay), så ni hittar mig i Infon. Titta gärna förbi.
Medan jag har varit borta är det ett gäng duktiga människor som har tagit i tu med att skapa ett konvent i Sundsvall. Yippie!! Jag kan ju liksom inte bara låta bli att gå när det nu kommit ett konvent på hemmaplan sådär. Kawaiicon heter det, lite gulligt sådär :3
Alltså, den 23-25 September drar det igång. Jag har blivit antagen som funkis (yaay), så ni hittar mig i Infon. Titta gärna förbi.
YAAAY KONVENT, PEPPAD TILL 10000000!! :D:D
lördag 16 juli 2011
Skapa ett Minne
Måndagen innan jordbävningen blev det dags för ett besök till Tokyo Disney Sea. Det var nämligen lov från skolan, av någon anledning jag glömt bort. Denna gången med mina vänner från skolan, gänget jag brukade umgås med mest hade tänkt att det skulle vara kul att göra något tillsammans (skapa ett minne, som de säger i Japan), innan vår klass, 1-2, skulle splittras. Det japanska skolåret börjar nämligen i April, och när man börjar tvåan så får man välja mellan internationell, natur eller en "blandad" inriktning. Detta betyder att alla klasser skulle ändras beroende på vilken inriktning man valde.
Träffade upp Yuna och Mayu på tågstationen och drog till Tokyo. Där mötte vi upp de andra, Sakurako, Kofuji, Haruka, Maiko och Erika.
Disney Tåget :D
Gruppbild under Tower of Terror!
Efter en lång rolig fartfylld dag, så åkte jag hem med trötta ben, massa nya autografer i mitt autografblock, samt ett nytt, fint minne som jag kommer minnas för livet.
Vi hade skapat ett minne.
Träffade upp Yuna och Mayu på tågstationen och drog till Tokyo. Där mötte vi upp de andra, Sakurako, Kofuji, Haruka, Maiko och Erika.
Vädret var dock inte på vår sida. Alls. Det snöregnade. Det var så blöt snö att det kändes som tungt regn, fast vitt och så stannade det kvar ovanpå paraplyerna. Stoppade detta oss? Nej. Vi hade så kul man bara kunde ha under omständigheterna! Såklart!
Mayu och Yuna, medan vi väntar på tåget
Mayu och Yuna, medan vi väntar på tåget
Disney Tåget :D
Gruppbild under Tower of Terror!
Efter en lång rolig fartfylld dag, så åkte jag hem med trötta ben, massa nya autografer i mitt autografblock, samt ett nytt, fint minne som jag kommer minnas för livet. Vi hade skapat ett minne.
Bikiniproblem.
Badsäsongen är i full gång. Jag grävde fram min gamla bikini från någonstans när det blev dags för årets första dopp förra veckan.
När jag såg den. Jag kände bara "neeej..." Den är nu två år gammal, och det börjar bli dags för en ny!
Sagt och gjort, jag drog iväg till alla möjliga affärer i Sundsvall, men jag hittade inte en enda bikini som kändes "rätt" liksom. Inte efter att ha sett bikinierna i affärerna i Japan. Vilken skillnad alltså. Jag vill också ha en småblommig kjol-bikini!! ;_; Men finns det i Sverige? Nej. Såklart det inte gör.
Har kollat runt lite på ebay idag och hittade några som jag gillar till bra pris, allihopa från Kina. Istället får jag inget grepp om storlekarna, eftersom att de inte skrivit mer än S, M och L... Det säger mig ju mycket. Eller inte.
Vi får se hur jag gör.
Här är i alla fall lite av det jag lyckades gräva fram på Ebay.
Jag är mest för den längst upp av dessa tre, men jag skulle gärna lägga vantarna på vilken som helst av dessa.. Varför köpte jag inte bara en bikini när jag var i Japan det skulle gjort allt sååå mycket lättare!!! (;_;) Lätt att vara efterklok.
/Yoshia
När jag såg den. Jag kände bara "neeej..." Den är nu två år gammal, och det börjar bli dags för en ny!
Sagt och gjort, jag drog iväg till alla möjliga affärer i Sundsvall, men jag hittade inte en enda bikini som kändes "rätt" liksom. Inte efter att ha sett bikinierna i affärerna i Japan. Vilken skillnad alltså. Jag vill också ha en småblommig kjol-bikini!! ;_; Men finns det i Sverige? Nej. Såklart det inte gör.
Har kollat runt lite på ebay idag och hittade några som jag gillar till bra pris, allihopa från Kina. Istället får jag inget grepp om storlekarna, eftersom att de inte skrivit mer än S, M och L... Det säger mig ju mycket. Eller inte.
Vi får se hur jag gör.
Här är i alla fall lite av det jag lyckades gräva fram på Ebay.
Jag är mest för den längst upp av dessa tre, men jag skulle gärna lägga vantarna på vilken som helst av dessa.. Varför köpte jag inte bara en bikini när jag var i Japan det skulle gjort allt sååå mycket lättare!!! (;_;) Lätt att vara efterklok.
/Yoshia
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)