Om mitt liv vore en film...

Tänk att jag aldrig lär mig uppskatta vad jag har förrän jag inte har det. Visst finns det undantag, men för det mesta är det så. Antingen så vill jag snabbspola mitt liv, eller så vill jag backa det lite.

De stunder jag gillar bäst är de som får mig att vilja pausa mitt liv.

Just nu vill jag absolut inte pausa mitt liv. Jag vill mest bara spola förbi det här sommarlovet så att skolan börjar, så att jag får något annat att tänka på någon gång. Att backa mig in i Japan igen skulle inte direkt skada heller.

I natt drömde jag att jag var i Japan. Jag spelade basket. Men det var inte det som var grejen. Det var så simpla saker som att jag gick till basketklubbens förvaringsskåp, hämtade nyckeln, gick till klubbrummet... Åååh, mitt älskade klubbrum. Kanske stället jag gillade bäst på hela skolan.

Det som svider mest, det som fick mig att gråta på morgonen när jag vaknade, var vetenskapen om att dessa minnen sakta men säkert kommer att bli luddiga. Jag kan se dem tydligt och detaljrikt nu, men för varje dag som går så kommer de blekna bort, sakta men säkert, detalj för detalj.

Jag vill tillbaka dit. Jag vill veta säkert att jag ska tillbaka dit. Vill bestämma ett datum, en tid så jag vet att jag ska tillbaka, så att jag slipper sitta här och undra. Så att jag kan få längta istället för att undra. Det är så mycket trevligare att längta till något som kommer hända, istället för något som har hänt. För längtar man tillbaka till något som har hänt så är det slöseri med både energi och tid. Slöseri med liv. För man kommer aldrig tillbaka. Man kan komma tillbaka till samma plats, men inte samma ögonblick. Jag blir bara ledsen av att längta tillbaka.

Så nog med bakspolningar. Mitt liv är ingen film. Jag kan inte åka tillbaka i tiden. Istället får jag koncentrera mig på att antingen hitta något att njuta av i detta nu, eventuellt längta framåt. För att få den snabbspolande effekten så får jag hålla mig sysselsatt.

Vad skönt det vore om jag bara slutade tänka så jävla mycket.


Drar från Stockholm nu, mot en liten håla utan för Köping = Valskog. Kul kul.