Konfirmation

Jag var på min kusins Konfirmation idag. Alltså, satt i kyrkan i 2 timmar.

Att sitta i en kyrka i två timmar fick mig att fundera. Över tro, Gud, kärlek m.m. Vad är min tro? Jag brukar alltid säga att jag är med i Svenska Kyrkan, men att jag inte tror på Gud. Det stämmer ju i vissa fall. Ändå, när jag känner att jag hamnat på botten, eller när jag känner att jag inte kan göra mer än att hoppas på tur, så sitter jag ju där och ber. Tänker ihop några vackra ord och avslutar med ett "amen". På något sätt brukar det ändå kännas lite bättre.

Om det känns bättre efter att jag har bett till Gud, bara det att det faktiskt händer att jag ber, borde väl säga nog om att detta "jag är med i Svenska Kyrkan, men är inte troende bla bla bla" är en stor fet lögn. Andra halvan i alla fall. Jag är ju ändå med i Svenska Kyrkan.

Jag har ju ändå aldrig sett mig själv som en troende person. När jag konfirmerade mig så avfärdade jag det mesta som "luddigt trams". Konfirmerades samtidigt som jag tänkte "äsch, jag kan väl gå ur kyrkan senare" eftersom att jag hade hört något om att man måste betala till kyrkan om man är med i Svenska Kyrkan, och det ville jag ju inte göra, haha.

Man kan väl säga att jag inte var riktigt mogen för att konfirmeras då. Jag önskar att jag hade tagit det lite mer på allvar, och riktigt funderat över sånt här. jag kan väl dock skylla lite på att jag kände hela gruppen sen förut, (samt att halva gruppen består av folk som jag lite fördomar om som jag inte riktigt kan få bort, även om jag inte tvivlar på att mina fördomar om dem är just något som min hjärna hittat på). Dessutom var vår präst en riktig surtant som tog allting lite för seriöst, vilket även det sänkte mina ambitioner om att hitta mig själv i min tro.

En rätt stor kontrast till den nykonfirmerade kusinen som jag träffade på idag. Hon hade varit på läger i tre veckor, och hon har verkat haft helt fasligt roligt! Bra ledare, bra kamrater, fin inställning. Det går nog knappt att få en bättre konfirmation än hon hade fått. De hade varit på en liten ö i 3 veckor, där de hade seglat och allt möjligt. Jag är lite avundsjuk faktiskt. En sån fin konfirmation var nog precis vad jag skulle behövt för två år sedan. Tror jag i alla fall, haha.

Så, ska jag sätta mig ned och gräva fram min gamla bibel nu då? Ja, vi får se. Jag kanske sätter mig ned och läser några stycken ur den någon gång.

Om jag hittar något intressant så återkommer jag.

/Yoshia