Värdfamiljen i Osaka

Efter jordbävningen åkte jag ju till Osaka, som nog de flesta av er vet. Vad jag tyckte om det kan ni läsa här. Jag var väl inte jätteglad kan man ju säga, haha.

Om man bara skulle tagit bort osäkerheten över vad som skulle hända härnäst, så skulle nog min lilla tripp till Osaka varit riktigt trevlig. Familjen var snäll, men jag fann dem rent ut sagt skrämmande perfekta.

Vårlov. Alla barn går och lägger sig klockan 8 varje dag. Uppstigning klockan 7 för samtliga. Gemensamma måltider. Städa varje dag. Alltid rent och fint. Bara det att värdmamman spenderade sina lediga kvällar med att plugga ord på engelska som inte ens jag kan.

Det var en rätt så stor kontrast till mitt hem är i Sverige, samt min värdfamilj i Tochigi. Först när jag kom dit så satt jag ju typ livrädd för att göra något fel, spilla lite mat, hålla pinnarna fel etc. Ville väl passa in i den perfekta miljön. Det gick väl bra i de här två veckorna när jag var där, men jag är ändå glad att det bara blev 2 veckor, jag skulle aldrig klarat att hålla det där uppe särskilt mycket längre är jag rädd, haha. Speciellt inte om jag skulle ha börjat skolan där.

Inte för att jag tror att de skulle blivit arga om jag gjorde något fel, inte var lika perfekt som dem. Det var nog snarare jag själv som inte ville visa mig sämre eller nått. Ville bevisa för mig själv att kan de så kan jag.

Jag och värdbror min som lagar Takoyaki. Jättegott och jätteroligt att laga :D
Sedan åkte vi en helg till ett Ninja-museum som låg en bit utanför Osaka. De hade en show, visade hur ninjorna levde, man fick prova att kasta kaststjärnor m.m! :D

Ingen familj är perfekt. Perfektion existerar inte. Allt och alla har sina positiva och negativa sidor. Även denna familj. Deras negativa sida var kanske just det att det var så perfekta. Eller så var det bara jag som upplevde dem så.

Jag glömde en strumpa där när jag flyttade tillbaka till Tochigi. En vecka senare kom strumpan på posten tillsammans med ett fint brev.

Bara det liksom.

/Yoshia