Har man tagit en kaka så blir det lätt att man tar en till. Och en till. Och ännu en till. Helt plötsligt har man en tom kakburk bredvid sig. Anledningen till att man tar den första kakan beror ofta i mitt fall på att jag antingen är väldigt sötsugen eller vill belöna mig själv med en kaka. I vissa fall så har jag bara väldigt tråkigt och vill ha något att göra, så jag tar en kaka. Man kan säga att jag tar en kaka för att må bättre. När jag nu sitter här, en hel kakburk senare, känner jag att jag mår bättre? Stillade de där kakorna mitt sötsug, mitt bekräftelsebehov eller min tristess? Nej nej och nej. Jag känner mig inte duktigare, jag har inte roligare och jag är absolut inte mindre sugen på kakor såhär tio kakor senare. Snarare så känner jag mig tjock, sorglig, oduktig och om möjligt ännu mera sötsugen. Jag kan inte påstå att jag blivit av med min tristess heller för den delen.
Jag önskar att jag kunnat stå emot mitt sockerberoende redan från start. Det är väl bara att skylla på den svenska godiskulturen. Min fyraåriga bror kom i somras fram till våran mamma och berättade att han inte mådde riktigt bra, att han kanske till och med var lite sjuk, medan han suckade och flåsade lite sjukligt. Han hävdade att han var i behov av lite medicin. Som en bulle till exempel. Ja, en bulle var nog det enda som skulle kunna bota hans dödliga sjukdom.
Fick han sin bulle? Såklart ungen fick en bulle.
Till skillnad från min 4-åriga bror så har jag nu, efter 17 år av kakätande, insätt meningslösheten och de inte allt för trevliga nackdelarna med kakor. Därför har jag kommit till en punkt i livet där jag inte kan låta bli att ifrågasätta mitt kakätande. Om jag inte skulle ha tagit den där första kakan så skulle jag inte känt mig så tjock, ful och dålig som jag nu känner mig. Istället skulle jag kunna känt mig stolt över att jag lyckats stå emot mitt sötsug och inte tagit den där första kakan. På sin höjd så skulle jag varit lite sötsugen, haft lite tråkigt, eller till och med känt mig lite duktig.
Jag ska komma ihåg det här nästa gång jag känner för att ta en kaka. Eller nästa gång jag får för mig att köpa en ny kakburk. Eller en godispåse för den delen. Tro mig, de giftigt färgglada små sockerbomberna har minst samma förödande effekt som den klassiska, jämförelsevis ofarliga, kakan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar