Jaja, jag har insett något. Något som jag borde insett för länge sedan. Jag kommer inte att bli särskilt mycket bättre på basket än vad jag är nu. Jag har gett upp. Jag har till och från sattsat på basket, och det har till och från varit bara jobbigt och roligt. Nu ska jag bara spela för att det är kul. Enda sedan jag kom hem från Japan så har mitt självförtroende inom basketen bara sjunkigt och sjunkigt, och ligger nu där på botten och skvalpar lite hjälplöst och mesigt. I en månads tid har de 4 basketträningarna varit veckans plåga. Jag har intalat mig att alla tittar på mig och tänkt "vad fan gör hon här" och det har slutat med att jag mest tittar på mig själv från någon form av utifrånperspektiv och ifrågasatt vad fan jag gör på träningarna.
Jag har inte slutat, men spelar nu inte längre med A-laget (jag bad om att få slippa, men jag tvivlar på att Jim skulle låtit mig fortsätta ändå) så nu spelar jag 3 gånger i veckan, två gånger med The Oldies (gamla ligaspelare och sånna som förut spelade väldigt mycket och nu bara vill spela lite för att få motion och för att de tycker det är kul) samt en gång med det lag jag förut var coach till.
Det känns bra. Befriande. Nu ska jag hitta något annat jag finner roande, kanske hittar jag dessutom något jag är bra på, vem vet? ;)
Jag har inte slutat, men spelar nu inte längre med A-laget (jag bad om att få slippa, men jag tvivlar på att Jim skulle låtit mig fortsätta ändå) så nu spelar jag 3 gånger i veckan, två gånger med The Oldies (gamla ligaspelare och sånna som förut spelade väldigt mycket och nu bara vill spela lite för att få motion och för att de tycker det är kul) samt en gång med det lag jag förut var coach till.
Det känns bra. Befriande. Nu ska jag hitta något annat jag finner roande, kanske hittar jag dessutom något jag är bra på, vem vet? ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar