Efter en del frågande hit och dit, så hittade jag tillslut någon som ville gå med mig för att se Owl City i onsdags. Min kära kusin och hennes kompis Nicole tvekade inte och hängde glatt med mig dit...
Och vilken konsert sen! Ojojoj vad den var GRYM! Lätt värt pengarna, tiden och besväret som med följde.
Det var ju dock rätt väntat att Adam Young skulle vara precis lika bra som jag trodde och hoppades att han skulle vara. Något mer oväntat var ju förbandet.
Det var ju dock inte ett band, utan en kille från England som kallar sig Unicorn Kid. Jag förväntade mig inte mycket från honom, ett rätt coolt namn, hm. Men hans musik var högt över förväntan! Kanske inte som bakgrundsmusik vid någon stämningsfull trerättersmiddag precis, men live på en bar i Stockholm, men ett stort fint dansgolv, så var det underbart. Han själv hoppade runt som om han blivit uppladdad av ett dussin duracellkaniner, upp och ner hit och dit, medan han frenetiskt slog på sin minikeyboard och skapade dessa underbara toner som gav så mycket energi att ingen i hela rummet kunde sitta stilla. Magiskt, mysigt, livligt, eventuellt lite flummigt... Precis min stil. Precis som Owl City. Fast ändå inte. Unicorn Kid.
Wee Monsters - Unicorn Kid
/Yoshia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar