söndag 7 februari 2010

Mina små Änglar

VI VANN!! VI F*CKING VANN!!


Någon är glad här eller? ;D Jojo, jag är väldigt glad. Jag ska utförligt berätta precis varför.

I oktober eller september år 2009 så började jag och två av mina bästa vänner Becka och Lissan att coacha ett basketlag vid namn U-14 som betyder under 14. Alltså är alla i det laget under 14 år, så de flesta är 13 eller 12 år gamla. Några av dem har spelat basket ett tag, men hälften ungefär började spela basket samtidigt som vi började träna dem och har alltså spelat i ungefär ett halvår. Det flesta andra i samma ålder har spelat länge vilket gör att vi inte har vunnit en enda match hittills, vilket inte är konstigt alls, under hela säsongen.

Tills idag.

Idag visade sig allt hårt slit på träningarna ge utdelning. Tjejerna vann. Vissa gjorde ett bättre jobb än andra, speciellt de som spelat längre i vårt lag tog fram sina kunskaper och spelade mer eller mindre felfritt bitvis. Det var helt underbart att se och leda dem genom segern. En riktigt självförtroende boost var det, det var som om någon duktigt människa kom fram till mig och mina kollegor och sa ni är djävulskt bra tränare. Jag är så förskräckligt stolt över mina små änglar (aka spelarna i U-14) som gjorde ett så bra jobb. Ett helt underbart lag, lagstämningen är suverän och nu när vi lärt känna dem så ser vi vilka underbara personligheter de är, och idag kunde jag inte sluta le när jag tittade på dem :D Även om de ibland slarvar bort sjukt enkla grejer som att passa en helt vanlig passning och passar till motståndarna istället, så har de nästan, men bara nästan till och med lyckats göra det charmigt.





Inga kommentarer:

Skicka en kommentar