Hej hej Familjen Katou!

30/8

På vägen hem från Tokyo så fick vi reda på vilka som skulle åka redan på lördagen och vilka som skulle åka på söndagen. Jag var en av de som skulle åka redan på lördagen. Så på lördag en så satte jag och 12 andra förväntansfulla Ef-studenter oss på en buss mot tågstationen, några andra fick åka taxi mot flygplatsen istället. Vägen dit var riktigt rolig, vi snackade på och så, de Japanska tågen går snabbare än de i Sverige. Så det så. Jag kom fram till stället jag nu ska spendera 10 månader i.Jag hann inte ens kliva av tåget innan Okaasan (mamma) hade kommit fram till mig och frågat om jag var Hilda. Under hela campet har lärarna präntat in i våra skallar att de första vi ska göra när vi möter värdfamiljen är att utförligt presentera oss, för att göra ett gott första intryck. Jag var inte riktigt förberedd på att bli påhoppad innan jag knappt hunnit ut från tåget, så jag lyckades pressa fram ett "ja, jag är hilda, trevligt att träffas!" Men sedan tog liksom den utförliga presentationen slut. Whatever.

Sedan dess har det hänt en del, såklart. Direkt när vi kom hem så fick jag packa upp mina grejer lite snabbt, sedan ville de ut och shoppa. Med shoppa menades visst handla mat. Jag fick dem att köpa mjölk (yaaay!), tyvärr smakar mjölken här precis som grädde. Ovispad dårå. Eller kamske lite mer en blandning mellan röd mjölk och grädde. Och nu tror de att jag ääääääälskar mjölk, eftersom att det var det jag sa på affären, så de har alltid mjölk hemma. Helt klart bättre än de kalla gröna teet, även om det kalla gröna teet helt klart är drickbart...
Vi hyrde film också, Mononoke Hime och The girl who leapt trough time. Så nu har jag sett The girl who leapt trough time, jag förstod tillräckligt av den för att älska den. Se den! Vi såg Harry Potter 4 också, dubbat till Japanska... Åååååååh vad jag har något emot dubbad film. Det var inte bra på en fläck. Filmen är bra, men dubbning... uuuuscha.

Nästa dag åkte vi iväg för att shoppa igen, denna gång så åkte vi till en 100 yen affär! Kärlek på dem. Allting i hela affären kostade 100 yen (ca 10kr) Så jag köpte en obentolåda, ätpinnar, risskål, och obentotillbehör som visst var nödvändiga enligt okaasan, för typ 60 kr! :D

Jag köpte även en kjol på någon affär, den var på rea och kostade ca 70kr. Jag har ju inte så mycket kläder här, och hälften av kläderna har jag lite svårt för att använda tack vare japans syn på sexighet...
På kvällen var det någon festival, hanabi nånting nånting hette det visst, så då åkte vi bil upp på ett tak och satte oss på något picknickfiltsliknande och åt mat och såg på fyrverkerier. Megu (megumi), min storasyster, hade bjudit dit en kompis, Ayaka (ponchan). Okaasan hade bjudit dit sin syster och hennes familj (de har en liten dotter på 3 år som har sjukt mycket energi och är jättesöt och som också heter Ayaka), och Otousan hade visst bjudit dit sin bror och hans familj. Så helt plötsligt hade jag träffat hela släkten, och nu blev i alla fall den utförliga, artiga och fina presentationen som jag tränat onödigt mycket på, äntligen av. Jag lärde alla att Ikea är ett svenskt företag, det var bara Dai (daisuke/storebror) som visste det. De vet typ inget om Sverige, inte ens att man pratar Svenska där, de trodde att man pratar engelska där och att det var därför jag var så "bra på engelska" xD Ponchan sov över, och jag, Dai, Megu och Ponchan spelade Mario Kart. De var nästan pinsamt förvånade över mina skills... Hohohohoho.

Nå, nästa dag så hade Ponchan och Megu massor av planer för mig visade det sig. Purikura (jag älskar purikura), shopping (inte mat den här gången! Utan kläder! Jag köpte en bolero.), dango (eftersom att jag lyckades kläcka ur mig att jag ville äta dango för att jag kan en sång om dango(se bild)) och så envisades de med att köra den låååånga vägen till min skola för att visa mig den. Utifrån i alla fall, den var stooooor. Jag kommer gå vilse. VIlken tur att de lärde mig frasen "jag har gått vilse" på EF-campet.

Idag åkte jag och Megu hem till Ayaka och hennes familj. Den ungen är sjuuukt sööt!! De försöker lära henne engelska och hon kommer gå på ett engelskinriktat dagis. Hon är faktiskt riktigt duktig! Men uttalet är ju som det är, när hon ska säga "My name is Ayaka" så låter det som "Majonäs Ayaka".

Det var väl det. Jag trivs bra, alla är jättesnälla, och jag skulle definitivt kunna tänka mig att bo här i 10 månader. Saknar dock att kunna prata utan att få huvudvärk.

/Yoshia