3/10
Det är Oktober. Det är 25 grader varmt och vindstilla. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Den här helgen har varit i stort sett händelselös, vi hade inga planer så vi imroviserade ihop något. Vilket jag gillade, lungt och skönt. Massa Pokémon. Megu skulle leta efter någon jacka, så vi stack ut för att shoppa, men hon hittade den inte. Städade och lite annat tråkigt nödvändigt.
Idag, söndag däremot! Megu skulle ut och leka med några kompisar så hon sa till Dai att han fick hitta på något. Han skulle köpa något nytt till sin garderob så vi drog iväg till någon tråkig affär med stora plastlådor. Inte sådär jättekul. Men sedan kom den stora vändningen! Han frågade om jag ville åka iväg till en leksaksaffär. Jag tittade lite konstigt på honom. Visst, jag må vara yngst i familjen, lilla lilla syster, den enda som inte får dricka Osake(alkohol), den enda som inte kan köra bil, den enda som inte får gå utanför huset själv... Men leksaksaffär? Vi kom dit, det var det bästa stället jag varit på sedan Akihabara. Det var en väldigt stor men ändå väldigt mysig affär med spel till DS, Ps3, xBox, PSP m.m, animefigurer, manga, anime, skivor, radom leksaker från golv till tak. Allt second hand och jättebilligt, eller ja, relativt billigt. Jag ville köpa typ allt jag såg, men lät bli, Dai lovade att vi kunde åka tillbaka senare. Nu ska jag bara hitta en affär som säljer Lolita så är min lycka fulländad.
Nästa helg ska vi åka till nånting nånting, men det där stället jag glömt namnet på har sjukt mycket underbart läskiga berg-o-dalbanor (se bild)som Megu och jag sitter och längtar till att få åka. De nämne också ett spökhus, först tänkte jag att det säkert kunde vara kul. Sedan hörde jag priset, 100kr för att gå ett spökhus. Inte värt det var alltså min andra tanke. Sedan sa de att spökhuset är jättestort, det är ett gammalt sjukhus, det tar 1h30min att gå spökhuset och det är med i Guiniess Rekordbok. Jag måste nog gå det där spökhuset ändå, bara för att kunna säga att jag har gjort det. Både Dai och Megu vill gå. Frågan är om jag vågar, huhuhu... Klicka här så förstår ni varför jag tvekar.
Nu kom Dai in på mitt o Megus rum med gitarren i handen, han ska visst äntligen sjunga en av sångerna han skrivit för mig. Vänta lite~
Okej, tillbaka, det första han sa var att han bara skulle sjunga refrängen och att jag inte skulle lyssna på gitarren. Okej okej. Han sjöng, han lät mig applådera och säga vad jag tyckte och sedan sprang han ut, små skrattandes, och sa "Hazukashii"(Pinsamt). Jag hoppas att jag inte sa något dumt.
Men seriöst, han kan sjunga. Väääldigt bra kan han sjunga. Gitarrkunskaperna ska vi däremot inte snacka om, de är bättre än mina, men jag förstår varför han sa att jag inte skulle lyssna på gitarren, haha. Som sagt, hans röst, kärlek på den. Synd bara att jag inte fattade ett piss av låten han skrivit. Jag kanske förstår senare...
Just det ja, Pokémonstriden... Han tog några pokémon som var på samma level som mina, och jag vann! Men skulle han tagit sina starkaste pokémon skulle han vunnit, men jag låtsas inte om det, hoho... Jag vann på Mario Kart också och gjorde bort mig totalt på New Super Mario Bros. WII. Allt är precis som vanligt alltså.
Smakade Chokladbananmjölk idag. Sådär smakade det.
/Yoshia
Ni får lyssna på en av mina favoritlåtar, Solanin av Asian Kung-fu Generation.
Det är Oktober. Det är 25 grader varmt och vindstilla. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Den här helgen har varit i stort sett händelselös, vi hade inga planer så vi imroviserade ihop något. Vilket jag gillade, lungt och skönt. Massa Pokémon. Megu skulle leta efter någon jacka, så vi stack ut för att shoppa, men hon hittade den inte. Städade och lite annat tråkigt nödvändigt.
Idag, söndag däremot! Megu skulle ut och leka med några kompisar så hon sa till Dai att han fick hitta på något. Han skulle köpa något nytt till sin garderob så vi drog iväg till någon tråkig affär med stora plastlådor. Inte sådär jättekul. Men sedan kom den stora vändningen! Han frågade om jag ville åka iväg till en leksaksaffär. Jag tittade lite konstigt på honom. Visst, jag må vara yngst i familjen, lilla lilla syster, den enda som inte får dricka Osake(alkohol), den enda som inte kan köra bil, den enda som inte får gå utanför huset själv... Men leksaksaffär? Vi kom dit, det var det bästa stället jag varit på sedan Akihabara. Det var en väldigt stor men ändå väldigt mysig affär med spel till DS, Ps3, xBox, PSP m.m, animefigurer, manga, anime, skivor, radom leksaker från golv till tak. Allt second hand och jättebilligt, eller ja, relativt billigt. Jag ville köpa typ allt jag såg, men lät bli, Dai lovade att vi kunde åka tillbaka senare. Nu ska jag bara hitta en affär som säljer Lolita så är min lycka fulländad.
Nästa helg ska vi åka till nånting nånting, men det där stället jag glömt namnet på har sjukt mycket underbart läskiga berg-o-dalbanor (se bild)som Megu och jag sitter och längtar till att få åka. De nämne också ett spökhus, först tänkte jag att det säkert kunde vara kul. Sedan hörde jag priset, 100kr för att gå ett spökhus. Inte värt det var alltså min andra tanke. Sedan sa de att spökhuset är jättestort, det är ett gammalt sjukhus, det tar 1h30min att gå spökhuset och det är med i Guiniess Rekordbok. Jag måste nog gå det där spökhuset ändå, bara för att kunna säga att jag har gjort det. Både Dai och Megu vill gå. Frågan är om jag vågar, huhuhu... Klicka här så förstår ni varför jag tvekar.
Nu kom Dai in på mitt o Megus rum med gitarren i handen, han ska visst äntligen sjunga en av sångerna han skrivit för mig. Vänta lite~
Okej, tillbaka, det första han sa var att han bara skulle sjunga refrängen och att jag inte skulle lyssna på gitarren. Okej okej. Han sjöng, han lät mig applådera och säga vad jag tyckte och sedan sprang han ut, små skrattandes, och sa "Hazukashii"(Pinsamt). Jag hoppas att jag inte sa något dumt.
Men seriöst, han kan sjunga. Väääldigt bra kan han sjunga. Gitarrkunskaperna ska vi däremot inte snacka om, de är bättre än mina, men jag förstår varför han sa att jag inte skulle lyssna på gitarren, haha. Som sagt, hans röst, kärlek på den. Synd bara att jag inte fattade ett piss av låten han skrivit. Jag kanske förstår senare...
Just det ja, Pokémonstriden... Han tog några pokémon som var på samma level som mina, och jag vann! Men skulle han tagit sina starkaste pokémon skulle han vunnit, men jag låtsas inte om det, hoho... Jag vann på Mario Kart också och gjorde bort mig totalt på New Super Mario Bros. WII. Allt är precis som vanligt alltså.
Smakade Chokladbananmjölk idag. Sådär smakade det.
/Yoshia
Ni får lyssna på en av mina favoritlåtar, Solanin av Asian Kung-fu Generation.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar