Vinteruniformen

1/10

Idag är dagen då sommaruniformen byts ut mot vinteruniformen. (Se den dåliga bilden tagen i den smutsiga spegeln) Det var 25 grader varmt ute idag om någon undrar, och jag skulle då ha på mig ett linne, en långärmad skjorta, en långärmad kofta, en kavaj, kjol och knästrumpor. Jag svettades ihjäl, så tillslut sket jag i kavajen och efter halva dagen åkte koftan också av.

Jag gillar inte lektionerna med Nakagawa-sensei och Rodorigo (eller vad han nu egentligen heter, men det är så alla japaner uttalar hans namn. Utbytesstudenten från Brasilien. Mitt namn blir Hiruda om någon undrar.) De är så sjukt svåra, men samtidigt så lätta. Eftersom att Nakagawa-sensei är medveten om att lektionerna är på Rodorigos nivå (han har har bott i japan sedan april), och inte på min nivå, så vet han att jag oftast inte kan svaret på frågorna. Därför får Rodorigo göra typ allt. Vi ska läsa några texter högt på japanska, jag får läsa en mening och så fort jag hackar lite (vilket jag gör ofta, att läsa japanska går liksom inte snabbt. Även om det går mycket snabbare än det gjorde innan jag kom hit) så läser han åt mig istället. Så det är snarare han som läser. Så, jag får "läsa" en mening, sedan får Rodorigo läsa resten.

Så går ungefär resten av lektionen till också, Nakagawa-sensei ställer en fråga och jag svarar så gott jag kan, och sedan får Rodorigo säga rätt svar och jag förstår ungefär lika lite som innan och sitter mest och känner mig dålig på Japanska. Som tur är har jag bara en lektion med Nakagawa och Rodorigo i veckan.

Takaku-sensei däremot... Hon är jättesnäll, jag tror hon känner något ansvar över att jag ska må bra för hon frågar alltid hur jag mår, det är hon som är kontaktpersonen mellan värdfamiljen och skolan också. De har en skrivbok där de skriver meddelanden till varandra på japanska som jag omöjligt kan läsa, jag är sjukt nyfiken på vad de skriver om mig som jag inte kan läsa... På fredagar har jag en lektion med henne. De är underbara, Rodorigo är inte där och först pratar vi bara om hur veckan har varit och så, sedan tar hon fram den överdrivet enkla japanskaboken så jag får känna mig lite duktig också, haha. Så jobbar vi oss framåt i den tillsammans och jag bara förstår allt, vilket är underbart. En rätt stor kontrast från Nakagawa-senseis lektioner, haha.

Nästa vecka är det Midterm test. Ett jättestort test som håller på i tre dagar, jag ska också göra massa test då. Massa små japanskatest som Takaku-sensei berättade om idag, de verkar jätteenkla och det enda jag egentligen måste plugga är några kanji som jag är lite osäker på fortfarande. Förutom det så ska jag ta samma engelskatest som resten i min klass, jag kommer faila så hårt på det. Japaner verkar nämligen vara övertygade om att det bästa sättet för att lära sig engelska är att översätta från japanska-engelska eller engelska-japanska, vilket inte är sådär jätteenkelt för mig. Men jag ska göra mitt bästa!
Dai (bror min) klarade det 5:te gymmet på Pokémon idag, jag klarade precis 3:dje gymmet. Ni kan ju gissa vem som kommer vinna Pokémonstriden imorgon, och där med överta titeln familjens Pokémon Champion. Snyft snyft.... Jag och Megu har kommit fram till att han måste spela Pokémon hela nätterna och sedan sova under jobbtimmarna. Det går inte ihop hur han lyckats komma så långt annars. Fyy Dai. Men ändå gillar jag tanken lite, en 21årig japan sover på jobbet för att han stannar uppe hela nätterna och spelar Pokémon. Lite komiskt sådär. Han nekar dock våra misstankar... Ehehehe.

/Yoshia (Hiruda!)