Pokémon

27/9

Den japanska kyrkogården var fin. Jag ville ta kort, men det kändes liksom fel att ta fram kameran när alla stod och fixade med gravarna och bad och grejade. Så jag lät bli, jag får ta kort på någon kyrkogård senare. Jag tar en bild från Google tillsvidare. Det var väldigt annorlunda från Sverige i alla fall, inte så konstigt, det är ju en helt annan religion. Buddism eller Shintou. Eller båda kanske.

Helgen kom, jag blev förkyld och feber och skit. 38 grader feber och familjen tyckte absoluuut att jag skulle till sjukhuset omedelbart. Som tidigare, jag hade en blå nagel som de råkade se och så blev de typ livrädda och tyckte absolut att vi skulle åka till sjukhuset omedelbums. Jag försökte lugna ned dem och sa "Äsch, det är lugnt, nageln kommer bara trilla av och så kommer en ny växa ut och så blir allt bra igen!" Det lugnade inte ned dem alls. De betedde sig typ som om jag skulle dö inom de närmaste timmarna. Det var mer kul än jobbigt faktiskt, jag var glad att de brydde sig så mycket som de gjorde. I Sverige ryckte alla på axlarna, "Oj stackars dig, du har en blå nagel, det måste göra ont" på sin höjd. Här var det" Shiiiiiit, mår du bra? Gör det ont?? Väldigt ont? Sääkert att du mår bra? AAj, det ser ut att göra riktigt ont! Men det gör alltså inte ont? Jag kan skjutsa dig till sukhuset nu genast!" Jättegulliga var de.

Jaja, hittills har jag sluppit sjukhusbesök tackvare min fantastiska övertalningsförmåga. De tror dock att jag är livrädd för sjukhus nu, men bättre det. När jag har 38 graders feber, ont i huvudet och halsen och ser ut som man gör när man är sjuk, så har jag inte precis lust att sätta mig ned i en bil för att köra iväg till ett sjukhus för att sitta där och vänta i några timmar på en hård stol för att en doktor senare ska konstatera att jag är sjuk och bör vila, för att sedan åka hem. (har ingen aning om det är så det fungerar i Japan med sjukhus, men det är den bilden jag har i alla fall.)

När man har feber här så tar alla äckliga piller, tre stycken, tre gånger om dagen. Alltså 9 piller allt som allt. Det hjälpte faktiskt. Dessutom hade de några konstiga våtservettliknande som var klibbiga på ena sidan och kalla, som jag skulle sätta fast på pannan för att febern skulle försvinna. Det var faktiskt jätteskönt, och det hjälpte! Varför har vi inte sånna i Sverige för??

Dai är så jäkla gullig. På Söndagen hade han en av sina få lediga dagar, så han ville utmana mig på Pokémon. Jag hade mitt Pokémon Pearl spel och han sitt Pokémon Leaf Green, så spelade vi över våra Nintendo DS. Jätteroligt var det, jag vann båda matcherna, moahahaha! Pokémon Black/White har Dai snackat rätt mycket om på senaste tiden. Det släpptes den 18 september tror jag, här i Japan, men det blev utsålt direkt. Jag såg att han var besviken, han ville verkligen köpa det. Någon gång när han skjutsade mig hem från skolan frågade han om jag också ville ha Pokémon Black/White, så jag svarade ja såklart, som den pokémonnörd jag är så vill jag självklart ha det nya coola spelet. Så från ingenstans sa han plötsligt att han skulle köpa pokémon white eller black åt mig! Hallå, spel är dyrt! Jag sa att det var lugnt, jag har pengar, kan köpa själv... Men nej, han skulle absolut köpa det åt mig. Så igår, Söndag, efter Pokémonstriderna så sa han att han skulle åka iväg och leta efter spelet. En timme senare kom han hem med två spel, pokémon Black till honom själv och Pokémon White till mig. På japanska såklart, men jag förstår och kan läsa tillräckligt för att kunna ta mig vidare. Dock går det väldigt långsamt att läsa, men jaja, hastigheten när det kommer till läsandet går sakta med stadigt uppåt i alla fall. Spela Pokémon, lätt roligaste sättet att plugga japanska. Jag har lärt mig massor med *host* användbara ord, t.ex attack, försvar, vild, strid, styrka, svaghet, sten, gräs, jord, tackling m.m xD

Ja, ni kan ju gissa vad jag har gjort på min lediga tid sedan dess.

/Yoshia