Drottningen av Mario Kart

20/9

Jag fick plötslig lust att springa. Ingen lång springrunda eller nått, bara springa av mig lite, hade överskottsenergi. Så jag bad Megu snällt om jag kunde få sticka ut och springa lite, helt säker på att få ett nej eftersom att det var mörkt ute och de låter mig inte gå utanför huset själv ens när det är ljust. Jag får i alla fall åka tåg själv nu. Yaay. Men, mot alla odds sa hon ja. Jag tackade så mycket, slängde på mig träningskläder och stack ut snabbt, innan hon hunnit ångra sig eller nått. Jag var borta i en kvart, när jag kom tillbaka så hade de börjat gräva fram ficklampor och Dai hade tagit fram motorcykeln... Letandet efter mig skulle precis börja. Hallå, jag hade varit borta in en kvart! Jaja, de verkade inte särskilt panikslagna, jag bad så mycket om ursäkt och tittade frågande på Megu. Ett litet missförstånd, hon förklarade att hon menat att vi skulle springa tillsammans, hon och jag, kommande dag. Jaha ja. Som sagt, inte van vid den överbeskyddande atmosfären.

En mindre händelsefull vecka, Dai har krönt mig till Drottningen av Mario Kart (tack tack), skola, basket... Jaa. Helgen däremot. Allt annat än händelselös.

Lördag: När man fyller 20 år här i Japan, så sätter man på sig en Kimono och blir fotograferad. Megu fyller nämligen 20 i Januari, det där med kimonofoto är det enda jag förstått hittills, men jag har en känsla av att det är lite mer än så att fylla 20. Jaja, mer om det i Januari, då lär jag ju veta bättre när jag upplevt det live.

I vilket fall, Megu har provat ut en jättefin rosa kimono, och nu ville de att jag också skulle fotograferas i Kimono, som ett trevligt minne från Japan. Så vi åkte iväg för att prova ut en Kimono till mig också! Vi valde en röd med fina blommor. Inget lätt beslut, även om det inte fanns så många som var tillräckligt långa för att passa mig. Jag trodde det var över där, att jag tagit dagens svåra beslut liksom. Men icke, sedan skulle jag välja Obi, det tog ett tag... Var det över sen då? Nej, ett band som skulle sitta över Obi. Sist men inte minst (jo, faktiskt minst) så skulle jag välja ett rep att knyta över Obi. Beslutsångest. Massor med beslutsångest. Uscha uscha uscha. Beslut är inte min starka sida kanske.

Nå, två timmar senare hade jag lyckats fatta de ytterst svåra besluten (personalen måste älskat mig...). Ni får en liten försmak på resultatet till höger. Det riktiga resultatet kommer i Januari! Sedan åkte vi iväg med lilla Ayaka och hennes familj för att plocka vindruvor igen. När Ayaka såg mig så ropade hon "HILDA-CHAN!" jättehögt och sprang fram och kramade mina ben. Åh vad jag älskar den där ungen. Sen shopping med Megu. En liten handduk (så jag kan sitta och torka svetten som rinner under basketen och lektionerna, precis som alla andra Japaner ^ww^), örhängen och en munkjacka som jag blev lite kär i (det är katter och rossetter på den :3).

Söndag: Kl 3 knackade Otousan (pappa) på dörren och sa att det var dags att gå upp. Fiske. Fisken nappar visst bara tidigt på morgonen och närmaste hav ligger 1h 30min härifrån. Jag fick min första fisk! Den första fisken jag någonsin fångat var liten, en decimeter kanske. Om ni tittar noga på bilden så ser ni den. Det var kul. Och tröttsamt. Jag har inte det rätta tålamodet för fiske tror jag. Jag sov efteråt. Och såg den amerikanska filmatiseringen av Dragon Ball. Den var... inte bra. Godkänd, men inte bra, inget jag rekommenderar.

På onsdag är det Sport Festivalen på skolan. Jag ser fram emot den, väldigt mycket. Självklart ska jag spela Basket!! :D

/Yoshia (jag köpte kakor på ett ställe som heter Yoshio :D och Otousans brorsa kallas Yoshi, vad han egentligen heter har jag glömt, men det är något liknande. Yoshinånting.)