En sekund mår jag toppen, andra sekunden mår jag piss. Hur gick det till? Det hände ju inget, egentligen. Hur kan man då gå från att vara så pigg och glad, till att ligga i sängen, för arg för att göra något? Jag förstår inte. Orkar inte.
Ingen kan komma och säga till mig vad jag ska göra, vad jag ska tro, vad jag vill. Bara jag. Sedan kan de komma med åsikter, men det är nog viktigt att jag börjar se skillnad på vad som är andras viljor och vad som faktiskt är min vilja. Sluta att blint hålla med alla, att fly från var enda konflikt som närmar sig och vara andra till lags hela jävla tiden. Det är en form av feghet. Att vara feg är det sista jag vill.
Det är nog dags för en promenad till ett av mina favoritställen här i Sundsvall. Ett ställe ingen annan hittar till. Ett ställe där jag är 100% säker på att jag får vara ifred. Ett vackert ställe, med en förtjusande utsikt. Dit ska jag.
/Yoshia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar