FujiQ Highland

19/10

Oj! En liten jordbävning. Jag trodde först att jag höll på att få något nervöst sammanbrott eller nått när hela jag började skaka och datorn i mitt knä också. Men så kände jag efter och insåg att jag var helt avslappnad och hade inga anledningar i världen att skaka. Då kom jag på att jag faktiskt är i Japan, haha...Nå, jag kan ju börja med att säga att jag typ vill döda mig själv för att jag inte skrivit tidigare. Detaljerna försvinner liksom om jag inte skriver ned dem typ direkt.

Jaja, förrförra helgen var vi på FujiQ Highland. Det är ett jättestort tivoli där typ varannan attraktion har slagit världsrekord i någonting. Jag åkte berg-och-dalbanan med mest "snurrar" i världen. Sedan åkte vi någonting som var som en lite extremare version av Kolorado på Liseberg. Lite blötare och lite snabbare. (Se bild)
Yes, den tredje och sista vi hann åka var en lite snabbare version av slänggungan, och "lite" högre upp. Man kunde se Fuji där uppifrån! Det var jättecoolt att snurra runt runt i en gunga och se Fuji samtidigt.(Se bilder)Tyvärr var det 3 timmars kö till världens läskigaste och världens längsta och största spökhus..."Haunted Hospital". Det tar en timme att gå igenom den och byggnaden är ett gammalt sjukhus fullt med Zombies. Myyysigt värre, en timme med Zombies. Tyvärr hann vi som sagt inte gå den... Nästa gång. De verkar väldigt peppade på att åka dit igen! Värdmamma och pappa och farmor hade inte lust att gå, så de åkte runt och gjorde något hela dagen. Så det var jag, Megu och Dai. Megu ääälskar berg-o-dalbanor lika mycket som jag, precis som mig åker hon vad som helst, ju läskigare desto bättre. Dai däremot... Vi lyckades få med honom på allt, men han var så lagom peppad på att åka den där med flest snurrar i världen. I den sega backen uppåt roppade han "Moo ii ya!" som betyder typ "det räcker nu!" och Megu och jag höll på att garva på oss. När vi åkt klart kunde vi knappt stå på benen. Det hade snurrat i rasande fart.Efter allt köande hann de lära mig en hel del nya lekar också, Japanska Kö-lekar, yay! Typ "Issen no NI!" eller "Jan ken PON!" (som jag av okänd anledning typ alltid vinner på. Ändå förlorar jag alltid på sten sax påse, trots att det är samma sak.) Så nu har jag lite nya lekar att plåga mitt basketlag med på väg mot bortamatcher MOAHAHAHA! Bild: Jag och Dai som köar.Vi bodde på hotell, ett jättefint hotell. Med onsen! Yay! Jaja, på lördagen tidigt på morgonen drog vi iväg, hela familjen, i familjens stora bil. Självklart spelade jag och Dai Pokémon hela vägen. Vi åt Soba, som lite tjockare nudlar, typ japans version av pasta. Sedan stannade vi till vid en affär där man kunde göra egna tallrikar, alltså man fick en helt vit tallrik och sedan fick man rita vad man ville på den, så fixade de lite och senare kom de färdiga tallrikarna på posten. Jag gjorde en Pikachu (nej, jag har inte alls bara Pokémon i skallen nu för tiden) och en Koi-fisk. Dai hittade något museum han absolut ville åka till, så eftersom att vi hade lite mer tid innan vi skulle få rummen på hotellet så åkte vi dit. Så sjukt gulligt!! Det var ett konstmuseum (och det låter ju verkligen förfärligt tråkigt) men tavlorna var ju underbara! Det var samma känsla som när jag såg Misstigri-tavlorna för första gången. Kärlek vid första ögonkastet, ville köpa alla direkt.
Serien heter Wachifield och är skapad av Akiko Ikeda. Huvudpersonen är en katt som heter Dayan, förutom konstsamlingen så finns det både noveller och bilderböcker med Dayan och hans vänner, t.ex kaninen Marcy. Check it out! Det finns en webbshop med prylar med Dayan på, tyvärr på japanska, men men. Jag har redan köpt en almanacka för nästa år med Wachifield motiv, yaay~ Det finns en affär med Wachifield prylar här i närheten också, dock en rätt liten butik enligt Dai, men det blir till att åka dit senare, hoho.

Hotellet var som sagt stort och jättefint, med ett lågt bord och Futon... Det var som på Yasuragi ungefär. Onsen var som vanligt underbart varmt. Fast där var det ju då en liten skillnad från Yasuragi, på Yasuragi har alla baddräkter, så var det ju inte här. Det fanns ett bad för tjejer, och ett annat för killar, så alla var helt nakna. Lite ovant sådär.

Bild: Jag och Dai hittade en stor Pikachu och Pokémonnördar som vi är skulle vi såklart ta kort med den. Hey, den är större än Dai!!
Sedan KARAOKE!! Min första tur till Karaoke sen jag kom till Japan, jag sjöng förfärligt och det hjälper ju inte precis att jag har hamnat i en familj överfull med sångfåglar. Megu är bäst, hon är helt otrolig, men de andra är så himla sjukt bra på att sjunga de också. Inte en enda falsk ton, inte ens när de hade drukit några glas Osake och blivit lite fulla sådär (Megu är dock för ung för Osake fram tills Januari, så vi satt där med varsitt glas apelsinjuice). Men oj vad kul det var! Jag lyckades sjunga både God Knows och Life, inte felfritt (textmässigt...) men absolut inte dåligt! Så jag är lite stolt sådär, det är ju ändå text på japanska :D.

Hirano Aya - God Knows... från animen Suzumiya Haruhi no Yuuutsu (himla bra anime~)


På söndagen var det dags för FujiQ Highland. Sedan hemfärd, jag är glad att det var en röd dag på måndagen efteråt, jag var himla trött.

/Yoshia