True Tears

Nu har jag sett klart på animen True Tears, 13 avsnitt. Jag hoppades på en hjärtskärande kärlekshistoria med mycket drama. Det är nämligen sådant jag brukar fastna för, haha.

Det startade liite segt kanske, men det kan jag förlåta den för, man måste ju liksom lära känna karaktärerna lite först. Det var dessutom något med stämningen... Jag kan inte sätta fingret på vad det var, något i sättet historien berättades kanske, eller de vackra animeringarna... En känsla som fick mig att vilja fortsätta titta. Efter episod 3 så behövdes inte den känslan för att jag skulle vilja fortsätta titta, efter det var det snarare måste fortsätta titta, oavsett vad. Så sjukt spännande efter varje avsnitt, cliff-hangers hela tiden. Verkligen.

Och bra var väl det, det är väl första tecknet på att en anime är riktigt bra, man kan inte sluta titta, haha! Drama fick jag. Kärlek fick jag. Precis vad jag ville med andra ord. Ett hjärtskärande kärleksdrama, jag grät inte, men kring avsnitt 8:a var jag inte långt ifrån. Jag tyckte så synd om dem allihopa! Att alla hela tiden var tvungna att välja mellan att såra andra eller vara olycklig själv. Uscha. Men uscha på ett bra sätt.

Nåja, True Tears handlar främst om Shinichiro som bor tillsammans med sin familj och tjejen som alla killar skulle vilja bo i samma hus som, Hiromi. Hennes pappa var en nära vän till familjen, så när hela hennes familj dog fick hon snabbt flytta in. Alla gillar henne, hon ler hela tiden, är väldigt bra på basket osv, men Shinichiro ser sorgen inom henne. Han drömmer om att en dag få henne att skratta på riktigt, få ut sorgen ur henne, men ändå kan han aldrig våga prata med henne, varken på skolan, eller hemma då hon är väldigt inåt och tystlåten där.

En dag möter han en underlig tjej Isurugi Noe, och helt plötsligt blir allt mycket mer komplicerat och Shinichiro får en helt annan syn på livet.

Himla bra anime var det, rekommenderas till alla som är ute efter en vacker, men smått förutsägbar kärlekshistoria med massa drama.

4/5 skålar med gröt får den. Den saknar bra musik, den var för förutsägbar och den borde varit lite längre så man verkligen började känna med karaktärerna, för att få full pott! :D