Äventyr i de japanska backarna

Min värdmamma och värdpappa hade inte åkt skidor på ca 30 år. Värdsyrran Megu hade inte åkt skidor på ca 10 år men hävdar bestämt att hon åker bättre än proffsåkarna. Dai åker inte skidor, han åker snowboard och hade redan varit iväg och åkt 2 gånger i år när vi tillsammans satte oss i bilen kl 5 en lördagmorgon för att åka tre timmar norr ut där närmaste slalombacken ligger. Edelwiess hette stället.

Himla kul att sätta på sig ett par skidor igen och få åka lite! Efter några åk i barnbacken så kunde vi konstatera följande: 1. Värdmamman och värdpappan hade tappat stinget lite efter 30 år, Megu var inte alls lika bra som hon sa att hon skulle vara (inte direkt förvånande, haha) och man såg att Dai redan har åkt flera gånger i år. 2. Dai sa att det är mycket bättre att åka där det är fejksnö eftersom att det inte gör lika ont när man ramlar då. 3. Det var mest killar eller småbarn och föräldrar i backarna, och majoriteten åkte Snowboard.


Jag, Megu och Dai drog sedan till de stora liftarna och åkte massor, skitkul var det! Visst att jag behövde vänta i typ 5 minuter på att Megu skulle komma, och sedan 10 minuter till på att Dai skulle komma innan vi kunde åka upp i liften igen, *host* men det var helt klart värt det.

Efter 4 timmar hade vi fått nog, så vi åt, och sedan övertalade Dai mig till att hyra en snowboard och prova att åka med honom! Man måste ju passa på när man har tid och en gratis instruktör liksom, tänkte jag, så jag provade!! Jätteroligt var det, så nästa år blir det nog snowboard igen, haha.

Första åket i den korta barnbacken så tog det typ en halvtimme att komma ner.. Jag åkte två meter, ramlade, åkte två meter, ramlade... Och ramlade jag bakåt så jag satte mig ned så hade jag gigantiska problem med att komma upp igen! Uscha. Dessutom gillade brädan att styra mig rakt in mot skogen hela tiden. "Nej nej nejnej, DAAAI, hjälp mig! Hur åker jag ditåt istället? Nej, inte mot skogen, höger, höger! Whaa, jag svänger ju mot höger men brädan åker mot vänster! DAAII det här går ju inte!" Samtidigt som jag typ skrek något liknande så kom det för bi en pappa och hans barn, de stannade till vid mig och sa "Ganbare!" (Kämpa på) och åkte sedan vidare nedåt. Lite gulligt av dem sådär... hehe.

Dessutom väntade resten av min värdfamilj längst ner i backen och ringde till Dais mobil inte mindre en två gånger och frågade om jag hade dött eller nått... Ehehehe.

Nästa gång gick det betydligt bättre, och efter några åk hade jag fått kläm på det här med svänga, stanna, svänga-biten! Vi åkte t.o.m iväg till stora backen! Himla stolt jag är alltså. Så nästa år, då ska ni allt få se hur awesome jag blivit på snowboard.

Tills dess, ha det bra!
/Yoshia